I Ester Roxbergs roman Fågelhuset utlovas en ”sanslös resa” bakom kulisserna i kulturbranschen ”där inget visar sig vara vad det utger sig för”. Det låter lovande. Kanske en ny Myggor och tigrar, Maja Lundgrens kontroversiella uppgörelse med Stockholms patriarkala litteraturvärld som orsakade häftig debatt 2007. Till skillnad från Maja Lundgren nämner Ester Roxberg inga namn. Hennes kritiska skildring av kulturbranschen tar snarare formen av en parodi, som visserligen skulle kunna vara närmare verkligheten än man vill tro.

Liv har fått praktikplats på ett förlag i storstan. Hon ser möjligheterna till ett fast jobb: ”Jag är praktikant. Jag har fördelat min sommarjobbslön i fyra kuvert, ett för varje månad den här hösten. Sextusen kronor i månaden. Jag ska klara det. I vår kommer jag att vara anställd”. Det blir inte riktigt som Liv tänkt sig. På förlaget är allt uppochner, chefen skickar sms dygnet runt och för att hålla sig kvar gäller det att gå med på alla möjliga och omöjliga arbetsvillkor.

Drömmen om att praktiken ska leda till ett riktigt jobb, att man kan ”få in en fot”, driver verkligen unga kulturvetare att jobba gratis bara för att se sig själva ersatta med nya aspiranter som i sin tur får uppleva samma sak. Viljan att anställa kanske finns, men pengarna saknas. Det leder till en absurd situation där människor jobbar ihop sparpengar att leva på medan de sedan jobbar gratis ”för konsten”. Jag applåderar Ester Roxbergs initiativ att belysa problemet genom sin roman.

I Livs värld händer saker lika mycket innanför som utanför hennes eget huvud. Det börjar bra, tonsäkert och lagom absurt. Men efterhand blir boken förvirrande när det inte går att hålla reda på vad som händer, varken inom Liv eller på förlaget. Jag tappar slutgiltigt tråden när Liv inleder en relation med förlagets hopplösa IT-redaktör som övergår till att vara självutnämnt konstnärsgeni på heltid. Jag blir inte klok på om Liv är hjälte eller anti-hjälte. Om jag förväntas tycka att kärlekshistorien är romantisk eller bara ytterligare ett exempel på jobbiga saker som Liv står ut med. Det är kort sagt svårt att bli riktigt engagerad, trots att ämnet verkligen borde engagera många.