Det ryktades om att Fredrik Reinfeldt skulle prata om kvinnor i sitt Almedalstal och som den feministiska Fi-spionen i publiken så stod jag redo för att notera hur Sveriges statsminister skulle försöka locka till sig kvinnliga väljare. Jag hade dock inte behövt anstränga mig för att hitta Reinfeldts budskap till kvinnorna eftersom hans budskap var tystnad i frågan.

En gång nämnde Reinfeldt kvinnor, det var när han nämnde att kvinnor hade fått rösträtt. Han underlät för den delen att nämna att Moderaterna i det valet också röstade emot. Ordet jämställdhet tog han i munnen också bara en gång och då som referens till Socialdemokraternas arbete med att bygga det samhälle vi har idag. Kanske ska detta tolkas som att Reinfeldt menar att vi i och med rösträtt och tidigare arbete med jämställdhet nu ska känna oss färdiga med den frågan?

Huvudinnehållet i talet handlar inte oväntat om jobben, jobben som Fredrik Reinfeldt tror kommer bli den stora frågan i valet 2014. Ett av hans mantran är att det ska löna sig att jobba. Men han nämner inget om de kvinnor för vilka det är mindre lönsamt att arbeta kopplat till att de får lön efter kön. Med en genomsnittlig löneskillnad på 4 400 kronor i månaden är det tveksamt om många kvinnor upplever att det lönar sig för dem att jobba. Fredrik Reinfeldt nämner inte heller att om inget görs för att lösa detta kommer kvinnor i snitt förlora 3,6 miljoner kronor under sin livstid.

Det hade varit mycket spännande om Reinfeldt hade pratat om vad han ska göra för att vända den trend som varit så tydlig under hans tid vid makten, den trend som gjort att lönegapet mellan män och kvinnor har ökat med 40 procent sedan 2006. Ska vi tolka tystnaden som att Reinfeldt inte ser detta som ett problem eller som att han saknar förslag på hur detta ska lösas?

Moderaterna kommer aldrig att kunna agera kraftfullt mot ojämställdhet eftersom de vägrar se och arbeta med strukturer utan istället väljer att rikta alla sina insatser till individer. Men att försöka lösa ojämställdheten utan att även arbeta med att förändra strukturer är ungefär lika meningsfullt som att ha ett hus som är angripet av mögel, men istället för att sanera måla om fasaden. Moderaternas jämställdhetspolitik är precis som färgen på det mögliga huset bara yta och innehåller varken substans eller förändringspotential. Att ge pengar till enskilda satsningar tar oss bara så långt, sedan stöter vi på patrull i form av de maktordningar som ständigt verkar i våra liv.

Onsdagens tal avslöjar:

• En statsminister som vill gå från att ha ett trygghetssystem för medborgare till att ha ett bidragssystem för företagare som inte vill betala för sin personal och framtida kompetensförsörjning.

• En moderat som vill att vi ska vara stolta över Sveriges historiska resa mot demokrati, välfärd och jämlikhet utan att erkänna att hans eget parti har motarbetat just detta.

• En partiledare som vill göra valet 2014 till ytterligare ett val som handlar om regeringsfrågan där väljarna ska rösta på den som lovar mest pengar kvar i plånboken utan att prata om var dessa pengar kommer ifrån och vad de skulle kunna användas till.

• En man som inte anser att jämställdhet är en viktig valfråga.

Jag hoppas att fler än jag efter att ha hört denna tystnad längtar efter att se ett Fi i valrörelsen och sedan också i riksdagen, ett Fi som kan tvinga fram åtgärder i de frågor som Moderaterna vill tiga ihjäl, ett Fi som sanerar det mögliga hus som moderaterna vill fortsätta att måla om.