Från de inställda rymningarnas tid tar oss tillbaka till tiden 1884-1908. Där hittas barnboksförfattaren Edith Nesbit, Hubert Bland, George Bernard Shaw och H.G. Wells. Den sistnämnde gjorde tidsresor, då framåt i tiden som ”science fictionromanens fader”.

Författaren Gunila Ambjörnsson skriver i förordet till romanen; …”Den handlar om kärlek, och om politik, och feminism. Jag tyckte att jag kände igen någonting. Mycket har hänt på hundra år. Men hur mycket egentligen?”

Gunila Ambjörnsson, författare, dramatiker och regissör, skapar en fiktiv historia kring autentiska författare. Författarna ingår alla i ”the Fabian society” en förening för samhällsdebatt. Fabianerna består av prominenta unga kulturpersonligheter.

Edith Nesbit, barnboksförfattare är gift med Hubert Bland, också författare. Romanen handlar om deras relation, men också om den som sköter allt praktiskt kring hushåll och barn i familjen, nämligen Nesbits vän och sekreterare Alice Hoatson. Redan i början av berättelsen visar deras relation tecken på en komplicerad vänskap, präglad av hemligheter och förvriden tacksamhet. Det är denna relation som egentligen blir kärnan i romanen. Ett systerskap som har bundits samman av en stor lögn.

Romanens intrig är egentligen ganska banal. Det banala understryker i det här fallet en obalans i jämlikhet mellan klasser och kön. I The Fabian society uttrycks feministiska och socialistiska idéer. Det problematiska är att de som diskuterar på mötena själva är en privilegierad skara. De tänker och står på de utsattas sida men vad gör de egentligen åt ojämlikheten, undrar Nesbit.

I boken planeras flera rymningar, men alltid med en man vid sidan. Utan manligt beskydd kan kvinnor inte rymma. Rymningen blir då meningslös, eftersom kvinnan ifråga blir beroende av en annan mans godtycke. Edith Nesbit flyr i sitt skrivande och är där fri att resa i både tid och rum.

Suffragetter söker Nesbit för att engagera henne i sin kamp. Kanske finns svaret på hennes ovilja att engagera sig i Fabianernas motto. ”Upplysning, inte revolution”. Gunila Ambjörnsson stannar ändå till vid frågan, varför inte suffragetterna lockade den framgångsrika författaren.

Edith Nesbit är tvingad att behaga sin man. Utan man, hushållerska och pengar kan en kvinna inte leva, ta hand om barn och skriva böcker.

Temat är gammalt, till exempel Virginia Woolfs essä A Room of One’s Own (1929) och Victoria Benedictssons Pengar (1885). Kvinnliga författares dilemma genom tiderna; Hur kunna skriva, arbeta och samtidigt ta hand om hus, hem, barn, man och bjudningar? Hur kunna vara självständig när kärleken fjättrar kvinnan till en man?

Romanens stil påminner om klassisk romance, opera eller komedi. Det lättsamma är en djup kontrast till kvinnors brist på frihet. Som George Bernard Shaw uttryckte det: ”I kärlekens namn marscherar en hel legion smådjävlar.”

I romanens farsartade slut, slår verkligheten ut som en vissnad blomma. Bakom schablonen lurar svaret på frågan; Är kärleken någonsin fri för kvinnor?