Färre än 30 procent av landets kommuner följer systematiskt upp sina insatser till våldsutsatta kvinnor och deras barn. Än färre, bara 17 procent, frågar efter våldsutsattas åsikter och använder sig av dem för att utveckla arbetet, visar Socialstyrelsens öppna jämförelser av stöd till brottsoffer.
Kommunerna har enligt lag ansvar för att stödet till våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnat våld är av god kvalitet.
– Om man inte tar reda på hur insatserna fungerar är det svårt att veta att man gör rätt och att utveckla arbetet. Många kommuner behöver bli bättre och vi ser stora skillnader i landet, säger Socialstyrelsens utredare Carina Hällberg i ett pressmeddelande.
I Blekinge, Gävleborgs, Kronobergs och Norrbottens län följs socialtjänstens insatser till våldutsatta kvinnor upp i lägst utsträckning i landet. Högst grad av uppföljning har Södermanland, därefter Stockholm och Östergötlands län.
Öppna jämförelser av stöd till brottsoffer visar att i princip alla landets kommuner kan erbjuda ett skyddat boende för våldsutsatta kvinnor. Däremot kan endast hälften av kommunerna ge skyddat boende för missbrukande kvinnor som utsatts för våld. Nästan samtliga kommuner kan erbjuda individuella krissamtal för barn som bevittnat våld, medan sex av tio kan erbjuda gruppverksamhet för dessa barn.
De öppna jämförelserna visar också att färre än 40 procent av kommunerna använder en standardiserad bedömningsmetod i arbetet med våldsutsatta kvinnor.
– Här finns en klar förbättringspotential. Om socialtjänsten använder bedömningsmetoder som är baserade på forskning och beprövad erfarenhet minskar risken för godtycklighet och besluten blir mer enhetliga, säger Carina Hällberg.
Färre än hälften av socialtjänsterna i landet har rutiner för all personal om hur de ska agera när det finns tecken på att en kvinna är utsatt för våld. Våldsutsatta kvinnor kan finnas i socialtjänstens alla verksamheter, även den som arbetar med ekonomiskt bistånd, äldreomsorg eller funktionsnedsättning möter kvinnor som är utsatta för våld.
– Många berättar inte spontant om våldet. Därför kan det vara viktigt att det finns tydliga rutiner som stöd för arbetet, inte minst för personal som inte dagligen arbetar med dessa frågor, säger Carina Hällberg.
Åtta av tio kommuner har information på sin webbplats om den hjälp de erbjuder våldsutsatta kvinnor, däremot har bara en av tio översatt informationen till vanligt förekommande språk i kommunen. Tre av fyra kommuner har information om vilket stöd man erbjuder hos andra aktörer. Vanligast är information hos polisen, därefter mödra- och barnavårdscentralerna, medan färre än hälften av kommunerna har skriftlig information hos akutmottagningarna.
– Information bör spridas där målgrupperna finns. Det är också viktigt att informationen anpassas så att den når alla som behöver hjälp, oavsett funktionsnedsättningar eller kunskaper i svenska, säger Carina Hällberg.
