Det könsneutrala pronomenet ”hen” kan alltså användas som ett tredje alternativ till de könsspecifika varianterna ”hon” och ”han”, till exempel av eller om personer som inte identifierar sig som man eller kvinna. Det kan också användas om personer som den som talar eller skriver inte vet könet på, eller när könet inte är relevant eller behöver anonymiseras. Även om ”hen” inte kom med i Nationalencyklopedin förrän 2009 är ordet ingalunda ett nytt påfund. Den tidigaste kända användningen är i en språkspalt i Uppsala Nya Tidning 1966, och under 90-talet omtalades och användes begreppet bland lingvister.

De senaste åren han ”hen” dykt upp i alltifrån krönikor och tidningsartiklar till domstolsbeslut. I det senare fallet var det Hovrätten för Övre Norrland i Umeå som skrev ”hen” i en dom. För några veckor sedan använde jämställdhetsminister Maria Arnholm (FP) pronomenet i ett anförande i riksdagen och ordet sägs vara relativt vanligt i queerfeministiska kretsar.

Ifrågasätter könsnormen

Samtidigt som begreppet har börjat förekomma allt oftare sedan -60-talet, ifrågasätts eller regleras som bekant användningen av ordet av flera institutioner och tyckare. Språkrådet, en avdelning för språkvård inom Institutet för språk och folkminnen, skriver på sin webbplats att ”hen” kan användas som könsneutralt pronomen, men rekommenderar att ”den” används för allmän syftning, när meningen inte går att skriva utan pronomen. Anna-Malin Karlsson menar i Svd:s språkspalt att ordet än så länge inte är ”kommunikativt neutralt”. Gunilla Herlitz, ansvarig utgivare på Dagens Nyheter (DN), gick förra året ännu lite längre i sin bedömning och förbjöd användningen av ”hen” i tidningens nyhetstexter, med förklaringen att det kunde betraktas som ett ”queerpolitiskt ställningstagande”. Kort efter att jämställdhetsministern använde ”hen” i sitt anförande i riksdagen, klargjorde riksdagens ledning via ett språkbrev att pronomenet inte får användas i riksdagens texter.

Men hur kommer det sig att användningen av ett könsneutralt pronomen väcker så många reaktioner? Daniel Wojahn, doktorand i språkvetenskap på Södertörns högskola och Uppsala universitet, menar att den huvudsakliga anledningen är att begreppet ifrågasätter könsnormer.

– Användningen av ”hen” förstås av många som ett ifrågasättande av det binära könssystemet. Språk har nämligen en stor relevans för hur vi uppfattar kön.

Samtidigt saknar en majoritet av världens språk en könsdistinktion i sitt pronomensystem. Wojahn tror att pronomenet får en annan innebörd i det svenska språket, i och med att det inte har funnits i svenska språket från början. Men genom att använda oss av språket kan vi öppna upp för nya förståelser av kön.

– För den som inte vill reproducera ett binärt könssystem är ”hen” ett bra alternativ. Det kan tvärtom vara språklig diskriminering att enbart använda ”hon” och ”han”. Jag brukar prata om att ”bortnämna” någon, att inte nämna någon. Det är nämligen också ett aktivt val att inte nämna intergenderpersoner eller transpersoner. Genom att använda ”hen” kan fler människor bli intolkade och vi öppnar upp för ett mer icke-diskriminerande språkbruk, säger Wojahn.

Även Ulrika Westerlund, förbundsordförande på RFSL, anser att språket har betydelse och betonar att det är ett faktum att många människor identifierar sig som ”hen”, vilket inte borde gå att strunta i. Samtidigt poängterar hon att alla har rätt att bli respekterade för sin könsidentitet, även de som kallar sig ”han” eller ”hon”. RFSL som organisation har inga särskilda skrivregler, men har enligt Westerlund överlag en stor medvetenhet om frågorna.

– Vi försöker generellt att undvika att köna personer, om man inte vet hur de identifierar sig.

Språk som kulturfråga och konkurrensfördel

Hur ser det då ut i arbetslivet bland arbetsmarknadens parter? Har dessa resonemang vunnit gehör hos arbetsgivarna eller är användningen av ett könsneutralt pronomen rentutav en icke-fråga?

Erik Ringertz är vd på Netlight Consulting, ett konsultföretag inom mangement och IT med cirka 400 anställda. Han ser främst två anledningar till att företaget använder pronomenet.

– I grunden är det ett väldigt praktiskt begrepp. Det är absolut det enklaste alternativet när man inte vet könet på den man skriver om, eller när det inte är relevant. Vi använder det i både interna och externa dokument. Men sedan är det också en kulturfråga på ett större plan. Det handlar om företagets inställning till jämlikhet.

Ringertz förklarar att språket är en viktig aspekt även i företagskulturen. Hans eget företags jämlikhetsarbete utgår från ett styrande dokument, en slags jämlikhetsdeklaration. Ett avsnitt handlar om vikten av språket och hur man uttrycker sig, där en regel är att inte utgå från kön där det inte är väsentligt.

– Vi vill bli bättre på det här som gör att man slentrianmässigt säger ”Har vi någon java-kille här?”. Det här arbetet är extra viktigt i IT-branschen, som är väldigt mansdominerad. Vi som företag har dels ett socialt ansvar, men jag ser det dessutom som en konkurrensfördel, både i rekryteringen av våra egna medarbetare och i nätverkandet med kunder.

Användningen av ordet regleras däremot inte någonstans, utan Ringertz menar att varje medarbetare får göra sin egen bedömning när det passar att använda.

Hos två av Sveriges centralorganisationer för fackförbund, TCO och LO, återfinns en mer försiktig men ändå positiv inställning.

Eva Nordmark, förbundsordförande på TCO, säger:

– Vi har ingen uttalad praxis om ”hen” på TCO. Det har använts lite då och då både inom TCO och våra medlemsförbund, i nyhetsbrev, remissyttrande och text om juridik till exempel. Min egen reflexion är att det kanske är så att vi prövar oss fram med användningen av ordet, både som individer och organisationer.

LO:s förbundsordförande Karl-Petter Thorwaldsson, tror inte att det finns ett beslut taget om användningen av ”hen” inom organisationen. Han själv använder gärna ordet i förenklande syfte, till exempel i tal.

Inom Saco har man däremot valt att ta ställning och reglera användningen av pronomenet. Eva Ferndahl, kommunikationschef på Saco, förklarar:

– Vad jag vet har vi inte använt det i våra texter. Det går helt i linje med Sacos interna språkguide, som förespråkar att vi ska följa Språkrådets rekommendationer. Saco kommer inte att aktivt driva användningen av ”hen”, först om det blir accepterat i det breda allmänspråket blir en användning av ”hen” aktuell för oss.

Kontinuerlig förändring

Det kan således konstateras att den kultur- och språkpolitiska språkdebatten om ”hen” speglas i användingen av ordet på arbetsmarknaden, där hela spektrumet av förespråkare till försiktiga användare och motståndare finns med. Även om inte alla arbetsgivare använder sig av Språkrådets rekommendation, verkar den fungera som en potentiell utgångspunkt för arbetsgivarnas språkanvändning, inklusive användningen av könsneutrala och könsspecifika pronomen. En annan slutsats från arbetslivet är att en del av kritiken mot ”hen” tycks handla om att ordet inte upplevs som ”etablerat” eller som tillräckligt neutralt att använda.

Wojahn menar däremot att argumentationen inte riktigt håller.

– I dag går det inte att säga att ordet inte används eller är begränsat till vissa communities.

Wojahn spår istället att det könsneutrala pronomenet kommer att fortsätta spridas som ett alternativ till de könsspecifika formerna, och till slut upplevas som ”etablerat” även bland tidigare skeptiker.

Vems uppgift är det då att sprida ordet – staten, de politiska församlingarna, tidningarna, gemene hen? Wojahn anser att varje språkbrukare har ett eget ansvar för vilka föreställningar som reproduceras genom språket. Han tycker inte att det bör stiftas lagar kring användningen av ordet, men hoppas på att fler människor börjar tänka på språkets makt. De aktörer som har ett stort kommunikativt inflytande i samhället och når många människor, till exempel som tidningar, har ett extra ansvar för den här förändringen, menar han.

Erik Ringertz understryker å sin sida att man får räkna med visst mothugg vid alla typer av förändringar. Då gäller det visa att man tror på idén och bemöta kritiken.

– Det viktiga är att inte backa när man har börjat.

Samtidigt menar Ringertz att frågan inte är så dramatisk, även om det är en viktig sak för hans företag.

– Vi som företag förändrar saker hela tiden, det här är bara en sak vi ändrar.