Den forskning som visar att Malmö högskola har mycket jämställdhetsarbete kvar att göra, råkar vara den som nya rektorn Stefan Bengtsson tänker lägga ner. Sigrid Rehnberg och Erik Lindman-Mata varnar för konsekvenserna, samtidigt som de är skarpt kritiska till hur beslutet fattats och att felaktiga uppgifter spridits om antalet sökande till kurserna i genuskunskap.
Det senaste avsnittet av Uppdrag Granskning handlade om kvinnohat. Vardagen för
kvinnor som arbetar med offentliga yrken genomsyras av kränkningar såväl som
hot om misshandel, våldtäkt och död. Men i svallvågorna av upprördheten måste
konkreta initiativ för att bekämpa kvinnohatet formuleras. Vi måste problematisera
kärnan i hatet, och det första steget i att förändra är få kunskap. Men Malmö
Högskolas nya rektor väljer en annan väg, och vill lägga ner alla genusutbildningar,
trots studenternas protester.
För ett år sedan blev Stefan Bengtsson rektor på Malmö Högskola. Han kom direkt från
Sveriges minst jämställda högskola, Chalmers i Göteborg, för att börja jobba på Sveriges
mest jämställda högskola. Men trots att Malmö Högskola har 38 procent kvinnor bland
professorerna, att jämföra med Chalmers 8 procent, finns ändå uppenbara problem när
det gäller likvärdigt inflytande.
Det är också, trots de fördelaktiga förutsättningarna, svårare för kvinnor än för män att göra karriär på Malmö Högskola, enligt en studie gjorde av Tuija Muhonen, professor i arbetsvetenskap. Kvinnor upplever inte att de har samma inflytande som sina manliga kollegor, det förekommer härskartekniker och sexistisk jargong, och kvinnorna har lägre lön och en tyngre administrativ börda.
Som svar på de jämställdhetsproblem som Malmö Högskola står inför väljer rektor Bengtsson att lägga ner all genusvetenskap och arbetsvetenskap på skolan. Det är
uppenbart att en nedläggning av genusvetenskapen kommer att påverka högskolans
jämställdhetsarbete negativt, framförallt på längre sikt. Men högskolan försvarar beslutet
genom att hävda att jämställdhetsarbetet är “naturligt integrerat i arbetet”.
Verkligheten visar dock att skolans jämställdhetsarbete inte är tillräckligt, och att det riskerar att bli lika tandlöst som regeringens jämställdhetsintegrering.
En integrering av jämställdhetsarbetet utan konkreta mål eller effektiva verktyg är enbart
en dimridå, och ett försök att blunda för problemen.
I artikeln som publicerades den 7 februari i tidningen City Malmö/Lund, säger Ingrid
Dackert, dekan på fakulteten för kultur och samhälle, att genusvetenskapen har för få
sökande. Det stämmer emellertid inte, då det var 52 studenter registrerade till
Genusvetenskap 1 höstterminen 2012. Gränsen för minst antal sökande till
Genusvetenskap 1 är 30 studenter. Tittar vi på Genusvetenskap 2 höstterminen 2012, så
ser vi samma förhållande. Det var 30 antagna studenter, med en gräns för minst 20
studenter. Det Dackert pekar på är endast sökande till en viss linje inom
mångfaldsprogrammet.
Att genusvetenskap på skolan har lågt söktryck är alltså inte sant.
Malmö Högskolas ledning verkar inte inse vikten av att kunna utbilda sina studenter i
genusvetenskap, trots att rektorn i samband med kritiken från professor Muhonen sade att
“frågan [jämställdhet] står högt på agendan”, att “genusfrågan ska synas och genomsyra
allt” och att “det här visar väl att vi behöver fortsätta att lyfta upp frågan och inte betrakta
den som klar”.
I dag, cirka fem månader senare, väljer rektor Stefan Bengtsson att lägga
ner de kritiska linjerna Arbetsvetenskap och Genusvetenskap. Det är ett märkligt
sammanträffande att det är Muhonens forskningsfält som läggs ner, eftersom att det var
därifrån kritiken kom.
Beslutet har tagits ovanför lärare och studenters huvuden och många känner sig både
vilseledda och kränkta. Härskarteknikerna är fortfarande i full blom, rektorn ignorerar
studenternas mejl och relevant information undanhålls. En av anledningarna som angavs
var att utbildningen inte matchar arbetsmarknaden, vilket är oerhört bakåtsträvande.
Speciellt då genusvetenskap är en spetskompetens som i dag eftertraktas av majoriteten
av Sveriges arbetsplatser och myndigheter. Men nu vill rektor Stefan Bengtsson begränsa
Malmö Högskolas studenters möjligheter att få kunskap inom det här ämnet, och endast
lämna kvar en liten kurs och därmed göra samtliga elever mindre anställningsbara
.
Dackert hävdar att genusfrågor är viktiga på Malmö Högskola, men att de inte behöver
kopplas till genusvetenskapliga studier. Men könsmaktsordningen är ett strukturellt
problem, som behöver bemötas med strukturella lösningar. Det första steget i att förändra
de strukturer som begränsar och diskriminerar individer är kunskap.
Det är därför helt
orimligt att en skola som månar om sitt jämställdhetsarbete lägger ner de program och
linjer som ligger i framkant när det gäller kunskap inom jämställdhetsområdet.
Om beslutsfattarna på Malmö högskola sett uppdrag gransknings reportage om
kvinnohatet, kanske de skulle inse vikten av akademisk kunskap om jämställdhet.
