Natten till den 17 februari 2011 attackerade bahrainska regeringsstyrkor de demonstranter som ockuperat Pärlrondellen sedan alla hjärtans dag. Inspirerade av den arabiska vårens framgångar i Nordafrika hade människor slagit läger här för att i likhet med andra förtrycka folk kräva demokrati och frihet. Många av de människor som skadades av regimens brutala attack fördes till det närliggande sjukhuset Salmaniya Medical Center där Fatima Haji arbetade på medicinavdelningen. Sjukhuset började rapportera om de hundratals skador de fick in till media och NGO:s.

– En av mina medarbetare blev så illa slagen av säkerhetsstyrkor att han fick föras till akuten, anledningen var att han hade givit vård till demonstranter. Det var då jag förstod att något verkligen höll på att gå fel i det här landet, konstaterar Haji.

Den 16 mars utsattes demonstranter för en andra brutal attack, det var Bahrains säkerhetsstyrkor med hjälp av Saudiska trupper som stod för repressionen, det sköts skarpt mot demonstranter.
Sjukhuset omringades av kravallpolis och militär. Sjukhuspersonalen tilläts inte ta sig ut från avdelningen och hölls fångna tre dagar utan mat, vatten och kontakt med omvärlden.

– Eftersom vi var både ögonvittnen till regimens hårdföra attacker och dessutom hade plåstrat om skadade demonstranter var regimen inte särskilt glada över vår närvaro. De tog över sjukhuset och det blev helt militariserat, människor i stort behov av vård nekades att komma in. Många av oss förhördes, en del finns sparken och andra fördes till en okänd plats.

Ingen sätter press

Fatima Haji själv arresterades inte förrän senare. En sen kväll i mitten av april besökte 20 maskerade män hennes hem och hon blev bortförd för att förhöras. Under tre dagar torterades hon både verbalt och fysisk i syfte att producera falska vittnesmål. Regimen ville få det hela att se ut som en PR-kupp och Fatimas roll skulle ha varit att stjäla blod för att hälla på demonstranternas kläder i syfte att lura media att de blivit skjutna av regimen.

Sammanlagt 48 läkare och annan vårdpersonal arresterades, torterades och dömdes till mer eller mindre långa fängelsestraff i en militärdomstol. Efter internationella påtryckningar flyttades rättegången till en civil domstol och några av dem blev friade, Fatima var en av dem.

– Några av mina vänner sitter fängslade just nu, och den internationella uppmärksameten har helt försvunnit. Ingen sätter press på den Bahrainska staten för deras frigivning fastän nästan alla stater, media och NGO vet att de här läkarna är oskyldigt dömda.

Innan händelserna vid Pärlrondellen var Fatima inte särskilt intresserad av vare sig politik eller mänskliga rättigheter.

– Hela mitt liv handlade om att studera till läkare, bli specialist och om att ta hand om min son. Det som hände under våren 2011 blev en vändpunkt i mitt liv och jag insåg att jag hade en plikt både som läkare och som mor – att höja min röst och tala om de övergrepp som pågår i Bahrain. Även om inget ändras under min livstid så vill jag inte att mina barn ska behöva se och uppleva det jag har upplevt.

Vädjar till Sverige

Fatima Haji är på Sverigeturné, jag träffar henne i Malmö och när hon lugnt och metodiskt berättar vad som hände den där våren är det svårt att tro att det är sitt eget liv hon berättar om. Fatima har varit med och startat Bravo, en organisation som arbetar mot tortyr och för mänskliga rättigheter. Tillsammans med Maryam al Khawaya är hon denna fredagseftermiddag i Lund och Malmö för att berätta om Bahrain och för att väcka frågan internationellt.

Om Haji är nykomling inom människorättsfrågor kan man säga att al Khawaya förmodligen fått det med bröstmjölken. Hon kommer från en familj där motstånd mot regimen går långt tillbaka och endast 25 år gammal agerar hon ställföreträdande ordförande för Bahrain Center for Human Rights så länge som ordinarie – Nabeel Ajeeb – sitter bakom galler.

– Revolutionen pågår fortfarande, det är bara det att media slutat rapportera om det. Varje dag protesterar folket i Bahrain på olika håll. Anledningen till att vi vill satsa på att påverka de skandinaviska länderna är dels att ni inte har samma geopolitiska och ekonomiska intresse i Bahrain som till exempel USA som har sin femte flotta där, men också för att ni har en tradition av att försvara mänskliga rättigheter i andra länder.

Twitter räcker inte

Som dansk medborgare konstaterar Maryam al Khawaya att arbetet för att uppmärksamma situationen i Bahrain har gått mycket bättre på andra sidan sundet.

– Både Sverige och Danmark har medborgare som sitter orättvist fängslade i Bahrain och det vore ett gyllene tillfälle för oss här att sätta press på regimen. I Danmark har detta uppmärksammats genom en nationell kampanj stödd av både politiker och civilsamhälle.

Den fängslade svensken Mohammed Habib al Muqdad har dömts till 20 års fängelse och är en av dem som förmodligen utsatts för tortyr.

– I Sverige har Carl Bildt på sin höjd twittrat om det, suckar Maryam al Khawaya och fortsätter. Något annat som gjort mig otroligt besviken på Sverige var när det uppdagades att det fanns planer på en vapenfabrik i Saudiarabien, särskilt eftersom det var saudiska trupper som hjälpte till att attackera demonstranter i Bahrain.

Att Bahrain trots de senaste årens händelser har lyckats bevara sitt internationella anseende är enligt Maryam också en av anledningarna till att inget görs åt den nuvarande situationen. Det har i motsats gått bra för Bahrain internationellt och man har lyckats få platser i kommittéer om bl. a. barns rättigheter

– De bahrainska kungligheterna bjöds in till invigningen av de olympiska spelen och drottningens av Englands jubileum trots att de fortsätter tysta, fängsla och tortera kritiska röster. Kan ni tänka er reaktionen om Bashar al Assad skulle blivit inbjuden till de sammanhangen? utropar Maryam al Khawaya upprört.

Ökad tortyr efter prestigetävling

Ytterligare ett tecken på det internationella samfundets oförståelse inför de människorättskränkningar som pågår i Bahrain är att Formel 1-tävlingen Grand Prix hölls i staden Sahir i slutet på april. Att tävlingen hölls innebär en mer utbredd acceptans för Bahrain såväl som större risker för landets demokratikämpar. Amnesty Internationals irländska generalsekreterare Colm O’Gorma sade i ett uttalande:

– Den bahrainska staten försöker använda Grand Prix-tävlingen för att visa på utveckling, vilket skulle innebära att statusen för mänskliga rättigheter har förbättras, samtidigt som repressionen förstärks för att garantera att inget förstör bilden utåt.

O’Gormas farhågor besannades. I en rapport som Human Rights Watch släppte den 15 maj påstås två personer som protesterat mot Formel 1-tävlingen ha fängslats, torterats med elchocker och tvingats skriva under falska erkännanden. Samma dag begär bahrainska myndigheter ännu en gång senareläggande av besöket från FN:s kommitté mot tortyr.

Åter till Malmö och frågan vad vi kan göra här. Både Fatima Haji och Maryam al Khamaya skiner upp:

– Prata om oss, ge oss uppmärksamhet! Människor i Bahrain tror att hela världen glömt bort dem, bara att filma en solidaritetsaktion och skicka dit skulle ge den eget liv i Bahrain!

– Vi ska inte underskatta våra roller som individer här, säger de och stressar vidare till nästa möte.