I veckans bildskola tittar vi närmare på bilder, rim och ramsor i barnböcker som anses förlegade i dag.
Det finns oräkneliga exempel på barnkultur som tidigare generationer ansett vara förlegad av olika orsaker. Här är några exempel på bilder, bilderböcker, barntexter och ramsor som majoritetssamhället inte längre anser förmedlar de värderingar vi vill lära våra barn.
I Pyttans ABC (ovan) av Albert Engström, Verner von Heidenstam, Gustav Fröding och Birger Mörner fick småbarnen möta ”Kaffern” och ”Niggern”. På bokstaven E ”Endast kaffern, Pyttan lill, kissar var och när han vill”. På bokstaven N beskrivs att ”Niggern är så svart på magen att han blir mörkrädd om dagen”.
I förlegade teckningar av svarta barn och vuxna överdrivs ofta allt som står i kontrast till vithet och svarta framställs som ociviliserade vildar. Ett återkommande tema i gamla Amerikanska och Brittiska barnsagor från slaveriets dagar som reproduceras även i Sverige (så sent som på 40-talet) är berättelserna om svarta barn som blir uppätna av vilda djur, som krokodiler och tigrar.
Ur ”SOLO i Negerbyn” (1941) text Robert Högfeldt, bild Per E Rundquist.
Olika versioner av ”Kalle Neger” (1943) av Paul Lundh ur ”Min Skattkammare”.
Rimsagan ”Kalle Neger” av Paul Lundh, ur Min skattkammare:
”Kalle är en negerkung ifrån Kongo-landen. Båge, pil och giftig pung, assegaj i handen.
Han är neger sen i går, då vi brände stubbar. Det blev färg för flera år åt små negergubbar.
Öronringar har han ren, lockigt krull i håret, svart syn och svarta ben, svarta hela året.
Han bor i ett videkrål, ensam, det är givet. Vid hans vilda kongovrål, man kan mista livet.
Bara när det vankas mat, kungens mordlust lättar. Han blir snäll och högst privat, då han vädras plättar.
Då blir Kalle kvickt igen, vit i syn och händer. Men hans ben är evigt än, från de Kongo-länder”.
Här är ett annat exempel: Hottentottvisa av Margareta Kjellberg.
J som i Japanes ur ”Den Lustiga ABC-boken” (1921), illustrerad av Einar Nerman.
N som i Neger ur ”Den Lustiga ABC-boken” (1921), illustrerad av Einar Nerman.
”Negern blir så ren och fin” (1948) ur ”Nu ska vi läsa” (1950)av Stina Borrman, Ester Salminen och Frits Wigforss. Bild Ingrid Vang Nyman.
Omslaget till barnboken ”BONGO” av Gunnar Wersén från 1943.
”Familjen Krokodil” av Margit Gergårdh ur ”Nu ska vi sjunga” (1943) .
Familjen Krokodil
I Niggerland händer det ibland,
att man får se på Nilens svarta strand
herr Krokodil, fru krokodil och lille Krokodille-lilleman.
Solen skiner hett på Niggerlandet ned.
Där ligga de och gäspa käkarna ur led.
herr Krokodil, fru krokodil och lille Krokodille-lilleman.
Herr Krokodil, fru krokodil och lille Krokodille-lilleman
de dra åstad, vandra i rad till niggerdoktor Pillerman.
Krokodille-lilleman, han skrek i himlens höjd,
men doktor Pillerman, han grinade förnöjd:
”Jag tror minsann gapa du kan!
Jojo” sa gamle doktor Pillerman.
Doktorn tar fram högst allvarsam en jätteflska
full med levertran.
”Håll den nu still herr Krokodil!” sa han,
och käkens gångjärn smorde han.
herr Krokodil slog samman gapet med en smäll,
och det blev slut på krokodilens gnäll.
”Gäspning man kan bota minsann
med levertran”, sa doktor Pillerman.
Ur ABC-boken ”Nu ska vi läsa”(1948 och 1963), text Ester Salminen, bild Kaj Beckman och ”Fredrik med bilen” (1946), Egon Mathiesen, Danmark.
”Kwawa från Afrika” (1952), text Karl-Aage Schwartzkopf, bild, Åke Lewerth.
Neger Sambo av Arnold Tilgman (”Farbror Adi”) som också gav ut boken Neger Sara.
