När Stefan Jonsson och Peo Hansen i december förra året utmanade den historieskrivning som vill göra gällande att Europeiska unionen är ett fredsprojekt med en debattartikel i DN där de påminner om kopplingen mellan projektet att ena Europa och projektet att gemensamt kolonisera, blev det en väldig debatt. En kulturpolitiker fick till och med ur sig att ”man ska inte läsa Stefan Jonsson”.
På bokmässan presenterade de båda forskningen bakom sin kommande bok Eurafrica: the Untold History of European Integration and Colonialism.
I korthet kan sägas att Jonsson och Hansen granskat handlingarna kring bildandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEC) och funnit att projektet från början syftat till en förening av Europa och dess kolonier.
Efter Första världskriget sågs en förening med Afrika som räddningen för ett krisdrabbat Europa. Afrika uppfattades som rikt på naturresurser men fattigt på folk vilket gjorde kontinenten till en perfekt komplement till Europa. Kolonialismen sågs som ett bra projekt fram till början av 60-talet och föreningen mellan Europa och Afrika uppfattades som nödvändig för varandras utveckling.
Suezkrisen markerade en förskjutning i USA:s respektive Europas maktställning och idén om ett enat Europa kom upp. Nassers utmaning var en möjlighetsbetingelse för att tanken om en europeisk gemenskap skulle komma att genomföras.
Boken med denna kontroversiella men empiriskt oantastliga tes kommer att publiceras på engelska under hösten och troligtvis att översättas till svenska under nästa år.
