I samband med att filmen om Femen - Ukraine is not a brothel visades på Venedigs filmfestival i förra veckan var det många som menade att det kontroversiella nätverket hade avslöjats som kontrollerat och dominerat av en man. Men filmen och historien om nätverket är mer nyanserad än så menar Jenny från Femen Sverige.
– Filmen berättar hur Femen började, men det är inte så det fungerar nu. Inna Shevchenko har sagt att ja det var så här, de fastnade i detta ett tag. Viktor var äldst och tog mest plats och ville dirigera, men i filmen har han också fått bli något av en syndabock, säger Jenny från Femen Sverige, som inte vill ha med sitt efternamn i tidningen på grund av hotbilden mot henne.
Det är denna Viktor Svyatski som hamnat i fokus efter filmen premiärvisades i Venedig förra veckan. I bland annat tidningen The Independents artikel om filmen är det främst Svyatskis roll som diskuteras.
Namnet på filmen, Ukraina är inte en bordell, kommer från Femens första aktioner som riktades emot prostitutionen och den utbredda sexturismen till landet, inte minst i samband med fotbolls-EM förra året. Regissören Kitty Green, som är australiensiska men talar ukrainska, spenderade 14 månader med Femen och kom dem nära.
Filmen är inte heller någon uppgörelse med nätverket utan flera av gruppens aktivister var på plats i Venedig under festivalen och förklarade vid en gemensam presskonferens med Green att det här är en del av deras historia. Enligt tidningen Variety som recenserar filmen ligger fokus inte på den kontrollerande Svyatski utan på kvinnorna. Svyatski är en sekundär berättelse menar Variety, trots den stora mediala koncentrationen på honom.
På en Facebook-sida med samma namn beskrivs filmen som dokumentären som avslöjar sanningen om gruppen från Ukraina som ”innan de tar världen med storm, måste dessa modiga och vackra kvinnorna först konfrontera de perversa och motstridiga krafter som styr deras egen ’kittlande’ feministorganisation.”
Och Inna Shevchenko, en av de ledande aktivisterna som nyligen fick politisk asyl i Frankrike, skriver i Huffington Post om just detta. Hon beskriver där hur Ukraina är landet ”med de bästa patriarkala traditionerna” och att Viktor Svyatski inte avvek från det utan försökte att dominera kvinnorna i nätverket.
”Från det ögonblicket insåg jag att patriarkatet inte var något som var utanför. Det var precis framför oss, i Femens kontor. Och vår globala kamp mot patriarkatet började med kampen i våra egna liv”, skriver Shevchenko bland annat.
Men att det var Svyaktski som skulle vara hjärnan och drivkraften, samt drivit idén att gruppen skulle ha bara bröst under sina protester stämmer inte menar både Shevchenko och Jenny i Femen Sverige:
– Det med bara bröst kom från Oksana [Shachko], hon är konstnär och tog under en aktion av sig på överkroppen, det kom helt plötsligt och var inte planerat, säger Jenny som förklarar att sedan hon själv deltagit i protester med bara bröst fått en annan relation till sin kropp.
– Det jag tidigare har tänkt teoretiskt att min kropp är naturlig känner jag nu i praktiken. Vi definierar dem som politiska verktyg.
Men trots att avslöjandet effektivt avdramatiserats av Femen-aktivisterna själva har nätverket den senaste tiden fått kritik från de egna leden. För ett par veckor sedan förklarade den tunisiska Femen-aktivisten Amina Sboui att hon lämnar gruppen och sade till Huffington Post att hon inte vill sammankopplas med ”en islamofobisk organisation”, samt uttryckte oro kring hur deras verksamhet finansieras.
Uttalandet kom bara ett par veckor efter att hon släppts fri efter att ha suttit fängslad i två månader. Och nu i tisdags, bara dagar efter premiären av Femen-dokumentären har deras belgiska stödgrupp lämnat nätverket och bytt namn. I ett meddelande skriver de att det beror på den interna organiseringen på internationell nivå, men att de inte ångrar några av sina aktioner.
– Jag tror att för dem var det här sista droppen, men att det har varit andra saker också. Men Femen blir som ett startskott för många unga tjejer, vissa bryter sig loss och fortsätter på annat sätt. Jag får själv i bland nog, men jag gillar det här uttrycket och tycker att det behövs, säger Jenny som i mars förra året startade en stödsida för Femen i Sverige.
Belgiska Femen säger också att de kommer att fortsätta sin kamp, men i nya former. Och Amina Sboui har fortsatt protestera på typiskt Femen-manér – i mitten av augusti postade hon en ny bild av sig själv barbröstad med budskapet <a href="http://www.huffingtonpost.com/2013/08/20/amina-sboui-quits-femen_n_3785724.html
”>”Topless och anarkist”.
