Det har gått nästan tre och ett halvt år sedan presskonferensen om häktningen av Göran Lindberg när Jonas Trolle möter mig i receptionen på polishuset i Stockholm. Då, när Trolle kallade till presskonferens och dementerade att Lindberg skulle ha ingått i ett sexnätverk, var han spaningsledare på människohandelssektionen vid Citypolisen. Numera sitter han som operativ chef för person och brottsspaningssektion vid Länskriminalpolisen i Stockholm.

– Det var en slump att vi upptäckte honom, säger Trolle efter att vi har satt oss i hans kontor, ett litet rum med utsikt över Kungsholmsgatan. Men det var inte genom några listor med sexköpare.

Listorna han refererar till är från en mordutredning där Göran Lindbergs namn förekommit. Tidigt i utredningen av den 60-årige företagares död väcks misstankar om koppleri, och i hans dator och telefon finns hundratals namn och telefonnummer som lämnas över till människohandelsektionen. De bestämmer sig för att ägna tre veckor åt att undersöka materialet närmare och konstaterar att företagaren har ägnat sig åt både sexköp och koppleribrott. En av de utnyttjade flickorna berättade att hon också blivit utsatt för våldtäkt av en polischef. Hon visste inte vad Lindberg hette men mindes att företagaren vid ett tillfälle nämnt att han läst om polischefen i ett mittuppslag på Dagens Industri.

– Det där med listorna var bara trams, säger Trolle.

Vad hände med de nummer ni ändå hittade i företagarens telefon?

– Jag höll ju inte i den delen av utredningen utan jag var ansvarig för spaningsinsatserna, men vad jag har förstått hittades någonstans runt 10-20 namn i en mobil med ett oregistrerat kontantkort. Det hittades också ett fickminne med upp emot 300 namn, men det var ju grannar och släktingar, allt möjligt. Och utan någon rimlig brottsmisstanke har vi inget stöd i lagstiftningen att utreda det vidare. Och ärligt talat kan jag inte förstå vitsen med det.

Men eftersom både Lindberg och företagaren var misstänkta för grova övergrepp och att det fanns verifierade uppgifter om att dessa brott begåtts tillsammans med fler personer, kan det då inte finnas ett syfte i att undersöka sådana uppgifter närmare?

– Jo, absolut. Men vad många inte förstår är att vi har inte oceaner av tid och resurser. Även om vi vid det här tillfället hade en unik förmån att kunna borra i ett ärende. Men att peta i en kontaktlista sådär, det går inte. Hur gärna man än vill så blir det svårt.

Vad hände med listorna på telefonnummer sedan?

– Jag vet ju som sagt inte men jag antar att man tittade på telefonen, frågar sig om det finns någon relevans, ja eller nej, och sedan hävs beslaget. Så i det här fallet borde handdatorn finnas hos dödsboet.

Några dagar efter häktningen av Lindberg höll du en uppmärksammad presskonferens. Vad var det som hände?

– Såhär gick det till: en av flickorna och hennes mamma var belägrade av journalister, främst från Expressen. Flickan ringde mig redan på fredagen och sa att situationen var fullständigt ohållbar, att de inte kunde vara kvar i det längre. Hon mådde jättedåligt.

Jonas Trolle berättar att de försökte skicka en radiobil för att få bort pressen från hennes lägenhet, men att det snarare gjorde exponeringen värre.

– Och nästkommande förmiddag, på lördagen, ringer de igen och var fullständigt förtvivlade. Så då ringde jag Kjell, som är en av polisens pressansvariga, och säger att situationen är helt ohållbar. Mamman sa att hon inte kunde lova att de skulle orka medverka i förundersökningen om det fortsatte så här.

– De var oerhört utsatta. Vi pratade fram och tillbaka om hur vi skulle lösa det. Till slut föreslog jag att vi skulle ha en presskonferens och Kjell kontaktade då Ulf, den dåvarande polismästaren i City, alltså min chef, som i sin tur kontaktade mig och vi kom fram till gemensamt göra den här presskonferensen redan samma eftermiddag.

– Det var den tuffaste presskonferensen jag någonsin varit med om. Förutom Kjell var jag helt ensam.

– Syftet var att skydda brottsutsatta. Brottsutsatta som var fruktansvärt exponerade. Och om jag inte varit tydlig med det innan, så vill jag vara det nu: jag försökte inte skydda nån annan. Mitt absoluta budskap var att säga åt pressen att lämna våra målsägande ifred, för de förstör förundersökningen.

På presskonferensen förnekar du att det skulle finnas ett sexnätverk. Hur tänker du kring det, nu?

– Han ingick inte i ett sexnätverk, med den meningen, utan det handlade om löst sammansatta kontakter, vad jag vet. Sedan fanns det ett antal personer som han vid olika tillfällen träffade fler gånger. Det är jag övertygad om.

I förhören med flickorna framkommer en hel del andra uppgifter om män som tillsammans med Lindberg utnyttjade tjejer. Jonas Trolle kan inte svara på vad som hände med sådana uppgifter. Han säger att de var tvungna att avgränsa förundersökningen till Lindberg, men håller med om att det säkert finns uppgifter om fler förövare de inte tittat tillräckligt mycket på.

– Helt ärligt så hade vi kunnat rota i det mycket mer. Det håller jag med om. Och det hade säkert haft relevans. Men om jag tittar på den utredningen som handlar om Göran Lindberg så blev det just fokus på honom. Det finns en anständighet även för någon som är misstänkt hur länge vi kan hålla någon häktad innan en rättegång. Häktningstiden måste någonstans vägas mot brottspåföljden. I Sverige har vi en relativt liberal syn på sådana här frågor. Och eftersom påföljderna är förhållandevis korta bör ju detta även avspeglas i häktningstiderna.

– Min erfarenhet säger mig att det dessutom finns en svårighet för brottsutsatta att minnas sådana här händelser. För det är svåra övergrepp de utsätts för.

Har uppgifter som målsägande lämnat om ytterligare män lyfts vidare till andra förundersökningar?

– Nej, inte vad jag känner till. Bara det faktumet att uppgifter fördes vidare från mordutredningen till det här var något unikt. Så ser det ut inom svensk polis. Det handlar om resursfördelning, tyvärr är det inte snyggare än så.

Fynd från hemlig husrannsakan i Lindbergs kontor på Polishögskolan pekade mot att han aktivt letat efter kvinnor i trångmål. På en av rummets anslagstavlor hittades dessutom ett personligt brev vars avsändare i ett internt PM kallas ”högste chefen”, som vill träffa Lindberg privat på restaurang. Uppgifter om brevets avsändare sekretessbelades av Stockholms tingsrätt. När jag frågar Trolle om det interna PM:et om polischefen skrattar han bort det.

– Alltså, enda anledningen till att det ens finns i förundersökningen är för att resten av PM:et innehåller en lista på viktiga fynd vi gjorde under husrannsakan. Varför man har valt att maska den högste chefens namn har jag ingen aning om, det får du fråga de som beslutade om sekretessmarkeringen. Men det finns ingen konspiration bakom den här noteringen. Det var av respekt för min chef, som visste att vi bedrev ett spaningsarbete mot Lindberg. Jag ville att han skulle veta att vi visste att han hade bokat in ett möte, så han inte skulle behöva oroa sig.

Det finns flera uppmärksammade fall i media där väletablerade män träffas i grupp för att ha våldsamt sex med utsatta tjejer. Jag nämner det nätverket där bland annat ett kommunalråd från Huddinge tillsammans med flera andra män dömdes i Solna tingsrätt för våldtäkt och koppleri i september 2010.

– Jag tror definitivt att dessa två nätverken går i varandra. Det finns många gemensamma beröringspunkter. Utan att veta, såklart, för vi har inte borrat djupare i det men personerna inom det här gänget hade ju liknande preferenser som Lindberg. De hade ju också varit på Haga Video.

Haga Video är en uppmärksammad sexklubb, som flera gånger uppmärksammats i media efter uppgifter om kriminell verksamhet, prostitution och barnpornografi. Både företagaren och Lindberg ska vid flera tillfällen ha besökt Haga Video.

Vilka konsekvenser kan hans besök hos Haga Video få?

– Han förefaller ju ha varit där en del. Och jag kan tycka det är helt obegripligt att han som ändå var en relativt offentlig person vågade sig dit. Det finns massor av personer som på den platsen kan dra nytta av att han är han och sedan utöva utpressning. Och det utesluter jag inte, att han har blivit utsatt för utpressning.

– Där kan ju skadan bli mycket större. Men det innebär också ett mycket större jobb. Vad han har blivit pressad på? Vad har han lämnat ut för uppgifter? Du kan ju tänka dig själv vilka konsekvenser det skulle bli om det fanns fog för att han blivit utsatt för sådan utpressning. Men vi fick inte sådan belägg och det är väl bara han själv som skulle kunna avslöja det. Men det är märkligt att man vågar exponera sig i sådana sammanhang.

Jonas Trolle tror att Haga Video, och liknande klubbar, kan ha varit en plats där Lindberg skapade kontakter med andra män. Men han påpekar att det är svårt för polisen att kartlägga män som begår övergrepp i grupp.

– Det har dels att göra med att dem oftast träffas inom slutna rum i slutna sällskap, inte en allmän plats dit gemene man eller poliser har tillträde, att de använder oregistrerade kontantkort istället för abonnemang och det är ovanligt att de använder datorer. Det är dessutom inte alltid det handlar om brottslig verksamhet, eftersom det inte alltid handlar om utbyte av pengar eller minderåriga.

Varför tog det så lång tid innan utredningen startade, efter att ni upptäckt att Lindberg var inblandad?

– Man vill vara säker i alla led. Vi ville försäkra oss och bunkra upp. Men visst, det tog tid, det är inget snack. Vi hade kunnat dra igång lite tidigare. Men en rimlig förklaring är att jag kände att vi skulle ha livrem, hängslen, hjälm och fallskärm och flytväst när vi drar igång. För ponera att vi hade haft helt fel? Vilken skandal för honom. Det är ju inte heller rätt.

– Vi körde det här ända in i kaklet, och det vill jag säga, det har inte funnits någon som har sagt till oss att vi ska hålla käft eller att detta ska ni inte titta på.

Lindberg gjorde ju ändå en hel del för polisens jämställdhetsarbete. Hur tror du den här historien har påverkat det området?

– Kan du säga vem som är förespråkare för svensk polis jämställdhetsarbete?

Nej…

– Precis. Förut kunde åtminstone några det.