Igår skulle en installationsceremoni ha hållits för att svära in den återvalde presidenten i Venezuela, men Hugo Chavez behandlas för cancer på Kuba, för sjuk för att svära eden. Det är första gången i landets historia som ceremonin skjuts upp. Ana Valdés berättar om det spända läget i landet.
Ryktena att presidenten Hugo Chavez kanske inte är kapabel att närvara vid ceremonin som skulle inleda hans tredje presidentperiod har fått oppositionen i Venezuela att drömma om ett nytt val. Om hans hälsa försämras och han dör av sviterna av en lunginflammation är Venezuela och Latinamerika dåligt förberedda. Den karismatiske Chavez är hotad eller älskad, få är likgiltiga inför honom. Han ser sig själv som arvtagaren av Simon Bolívar, den latinamerikanske befrielsehjälten som ville skapa en federation av stater i Sydamerika som den han hade sett i USA, hans stora förebild.
Bolívar fick inte skapa federationen, England och Spanien ville hellre ha fragmenterade republiker med lättköpta politiker som såg indianerna som mindre värda varelser och som var lojala mot Europa. Chavez har medvetet odlat myten om Bolívar och kallar Venezuela för Republica Bolivariana de Venezuela. Han har hjälpt till att etablera Bolívar-centra i hela Sydamerika. Dess centra har som funktion att förmedla bistånd och att se till att de fattiga får nytta av hjälpen.
Oljan motor i politiska allianser
Chavez förser många länder med billig olja och har använt Venezuelas oljereserver som valuta med syfte att skapa allianser med de progressiva regeringarna i regionen. Kubanska läkare har bidragit till Venezuelas hälsovård med kunskap och utbildning och det är kubanska lärare som har lett den stora alfabetiseringskampanj som han drog i gång för mer än femton år sedan.
Uruguays största sjukhus, Hospital de Clínicas, som drivs av universitetet, har fått åtskilliga miljoner av Venezuelas hjälp och det har lett till ett viktigt forskarutbyte mellan Venezuela och Uruguay.
Men det är inte bara i Latinamerika som Chavez har odlat vänskapliga förbindelser, Iran och Venezuela har tecknat många avtal och president Ahmadinejad har besökt Caracas vid flera tillfällen. Och Kina räknar med Chavez för att få utveckla viktiga motorvägar och tågbförbindelser mellan Latinamerikas länder.
Venezuelas medelklass och de privatägda tevekanalerna ser Chavez som en despot och en politisk opportunist, som använder de fattiga som allierade och köper deras röster med hjälp av bättre bostäder, hälsovård och utbildning. Cynikerna säger: än sen? De fattiga har aldrig haft bättre än under Chavez styre och det är bara framtiden som kommer att visa om dessa förändringar enbart har varit kosmetiska eller förändrat landets strukturella problem.
Saga utan arvingar
Jag träffade Luis Britto García, en av Venezuelas främsta författare, och en övertygad chavist. Han jämförde situationen i Venezuela med Chile under Allende. “Det var medelklassens rädsla att förlora sina privilegier som fick militärerna att agera. I Caracas försökte de göra likadant men de räknade inte med att militärerna skulle förbli lojala mot Chavez, han själv en gammal och populär militar. Chavez håller på att förändra villkoren för alla som bor i Venezuela, bara framtiden kommer att visa att hans vision var den rätta. Att du inte kan styra ett land utan att ha de fattiga med dig, att det är de som är din ryggrad.”
Problemet är att “chavismo”, en politik och en kultur som lånar drag från peronismen, och från andra populistiska ideologier, riskerar att dö med honom. Han har inga arvingar och även sagan om den fattige pojken som sålde karameller i skolan för att försörja sig själv och familjen riskerar att försvinna med Chavez.