Riksdagsledamoten Hanif Balis förslag att vräka föräldrar till ungdomar som deltar i upplopp är oförenligt med principerna för vår rättstat. Och det är långt ifrån första gången som Balis uttalanden avslöjar hans människoförakt och totalitära samhällsssyn. En grupp debattörer undrar om hans värderingar är representativa för Moderaterna?
I sin artikel ”Moderat ville vräka ligisters föräldrar” visar Joachim Kerpner att riksdagsledamoten Hanif Bali uttryckt odemokratiska idéer om hur ungdomsupploppen i Solna kommun bör bekämpas. Till sitt försvar gjorde Bali en pudel och påstod att hans uttalanden var ”mindre genomtänkta”, de slant helt enkelt ”i affekt”. Men med tanke på att Balis uttalanden stämmer väl överens med flera av hans tidigare uttalanden är detta argument inte trovärdigt. Frågan är därför: tänker Moderaterna ta offentligt avstånd ifrån Balis människo- och samhällssyn genom att be honom avgå, eller är den representativ för partiet?
Balis uttalanden säger en hel del om hans människosyn. I sitt Facebook-inlägg skriver riksdagsledamoten att han har ”möts av beskedet att det brinner i ett soprum i Hagalund” och att ”[n]u är alla ursäkter bortsopade” med tanke på att Solna, enligt honom, inte alls är en socialt utsatt kommun. Det är en kommun med låg ungdomsarbetslöshet, lägre andel socialbidragstagare än Täby, goda skolresultat och låg arbetslöshet. Att upplopp i form av bilbränder trots detta äger rum förklarar Bali med att ”dessa ligister väljer att bränna” bilar, eftersom de kommer från ”kulturer eller subkulturer som idkar mordbrand”, vilka han inte vill att ”polisen ska ha någon jävla kompetens för”.
I Balis ögon har de unga förortspojkarna nämligen ”kravlat sig upp ur grottor”. En av riksdagsledamöterna i Sveriges ledande parti, Moderaterna, ser alltså frustrerade förortspojkar – vilka av olika skäl har hamnat snett i samhället – som grottmänniskor.
Det råder inga tvivel om att Balis uppmaning till förortspojkarna att genast upphöra med våldet är korrekt. För i en rättsstat som Sverige är det förbjudet för medborgare att vandalisera såväl privata som gemensamma egendomar; såsom privatpersoners bilar och allmänhetens skolor, bibliotek, parkeringshus, polisbilar, brandkårer och ambulanser. Den som besitter våldsmonopolet är staten och rättsväsendet får endast ta till proportionerligt våld för att förhindra våld, allt annat våld är övervåld. Om polisen börjar att på ett systematiskt och godtyckligt sätt övervaka, censurera, frihetsberöva och ange, samt misshandla eller på något annat sätt förgripa sig på medborgare, så har rättsstaten upphört och polisstaten inrättats. Frågan är hur man kan stoppa våldet genom förebyggande åtgärder.
Ett av Balis förslag är att ”ligisterna åker dit för mordbrand”, eftersom det ”kommer lära diverse eftersläntrare att frukta konsekvenserna av att bryta mot lagen.” Detta föreslås som förebyggande åtgärd. Men forskning visar att det inte finns något samband mellan hårdare straff och minskad brottslighet, vilket en klassisk jämförelse mellan USA (där det fortfarande finns dödsstraff) och Sverige (där dödsstraffet har avskaffats) också visar på. Ett annat av Balis förslag är att ”döma ut de som är hot mot vårt samhälle” och att de som är ”icke-önskvärda” ska ”dömas till korrigering.”
De måste fostras till folk, helst likasinnade sådana. Dessutom förespråkar Bali kollektiv bestraffning. Det faktum att förortspojkar har agerat ut sin frustration genom vandalisering och våld rättfärdigar, enligt hans resonemang, att staten vräker deras föräldrar (och därmed eventuella syskon). Det är föräldrarna som är skyldiga till brotten, då de inte ”bemödar sig med att hålla koll på var deras 13-åring är kl 02.00 en onsdag.” Och om dessa föräldrar ”inte ens bemödar sig med att göra det så kanske man inte är kapabel att bo civiliserat.” I Balis världsbild förefaller det finnas vissa invånare som är som vilda barbarer och hans uppmaning är: ”Hitta dem, grip dem och straffa dem!”
Bali hävdar att alla odemokratiska uttalanden natten före sipprade ut i affekt, då hans bostadsområde stod i lågor. Men idén är inte ny i det europeiska politiska landskapet. Storbritanniens premiärminister, David Cameron, föreslog 2011 vräkning mot delaktiga i brittiska förortsupplopp. Cameron menade att vräkningar av familjer ”skulle kunna hjälpa till att bryta upp några av de kriminella nätverken i vissa bostadsområden om några av invånarna kastades ut från sina hem”.
Är det verkligen en förflugen tanke uttryckt ”i affekt” när Bali uppmanar rättsväsendet i Sverige att ”hitta ligisterna och vräka föräldrarna” till de förortspojkar som gjorde upplopp i Solna kommun? Hur länge har han i så fall befunnit sig ”i affekt”?
Björn Fridén påminner om fem ”hån” som Hanif Bali gjort sig skyldig till under de senaste åren i artikeln ”Fem saker som Hanif Bali verkligen har sagt”. 1) ”Vräkningshånet” (Balis tidigare nämnda förslag att ”vräka ligisters föräldrar”), 2) ”lärarhånet” (då Bali påstod att ”[l]ärarna är den bortskämda arbetskår i Sverige där det inte finns några som helst konsekvenser för om dem missköter sitt arbete”), 3) ”aborthånet” (då han sade om en debattmotståndare på vänsterkanten att ”[m]an slängde fostret och döpte efterbörden till Kawa Zolfagary”), 4) ”Tsunamihånet” (då Bali skrev mitt under naturkatastrofen som drabbat Japan ”[u]ndrar om Japan firar Earth Hour”) och till sist, 5) ”duschhånet” (då han beskriver långtidsarbetslösa som ”folk som glömt hur det är att duscha.”)
Det förefaller uppenbart att Bali ser ner på andra människor, särskilt om de är meningsmotståndare och/eller socialt utsatta och hans förslag till vräkning är talande vad gäller hans värderingar gällande demokrati och rättsäkerhet. Frågan är om Balis människo- och samhällssyn är representativ för Moderaterna? Om så inte är fallet bör partiet ta offentligt avstånd och be honom avgå.
