Hur klär sig en fri, jämställd och feministisk kvinna? Det kan tyckas vara en konstigt fråga men det är ändå en fråga som underförstått debatteras hela tiden, inte minst nu i kritiken mot hijabuppropet.

Svaret är givetvis att hon klär sig precis hur hon vill.

Och det är just det hijabuppropet handlar om, att även jag som valt att bära sjal ska kunna göra det utan att trakasseras, hotas eller misshandlas. Ingen ska tvinga på mig sjalen och ingen ska tvinga av mig den heller.

Det borde vara så enkelt och ändå blir det så laddat, människor anklagar hijabupproret för att blunda för slöjtvång i olika länder, men den kritiken saknar grund.

Vi som feminister måste stå upp för alla kvinnors rätt, oavsett om det handlar om en kvinna som vill klä sig i en kort kjol eller den kvinna som blev misshandlad medvetslös på grund av att hon bär hijab, vi ska stå upp för valet och inte ta oss rätten att göra valet åt andra människor.

Ett svek mot nationen?

En av de mest skrämmande sakerna med misshandeln mot den muslimska kvinnan i Farsta var nog att jag inte blev förvånad, jag blev självklart arg och förtvivlad, men inte förvånad.

Jag har själv fått stenar kastade på mig, blivit utsatt för både våldtäktshot och mordhot av människor som anser att jag sviker nationen genom att ha den tro jag har och klä mig som jag gör.

Jag minns när jag blev varnad av en muslimsk man som med sorg i både röst och blick sa ”den dagen muslimer börjar dödas i Europa är det ni, min systrar, som stryker med först”

Vi kan inte blunda för att människor lever med en sådan oro, vi kan inte heller blunda för att kvinnor upplever hot och trakasserier i sin vardag på grund av ett val ingen annan har med att göra.

Ingen självklar rätt att se

Jag har försökt att debattera de här frågorna länge nu men i och med att jag själv är kvinna och bär sjal så blir jag nästan omyndigförklarad. Det finns väldigt många människor som gärna tar sig rätten att berätta för mig vem jag är, hur jag är och hur jag ska vara, de människorna är desamma som medvetet blundar för det förtryck som faktiskt finns i hetsen mot kvinnor som bär sjal.

Ibland tycks det finnas en bild av att de patriarkala strukturerna ser ut på ett enda sätt när vi vet att det kan ta sig uttryck på så många olika sätt.

För självklart är det just patriarkala strukturer som orsakar ilska hos människor när jag gör valet att täcka delar av min kropp som andra anser sig ha en självklart rätt att se, men som feminister måste vi ju kunna vara enade om att inte en enda millimeter av min kropp är något som någon annan har en självklar rätt till, bara jag, och jag visar de jag vill det som sjalen döljer.

Ett växande förtryck

Hijab-uppropet har fått starka reaktioner, inte minst på Twitter, en av reaktionerna är att man kallar hela projektet för tramsigt och patetiskt, andra hävdar att man vill tvinga på svenska kvinnor sjalen, men det här är inte en marknadsföring för ett visst sätt att klä sig.

Den muslimska beslöjade kvinnan är så omdebatterad i Sverige just nu men sällan vill man lyssna på oss som faktiskt bär sjal. Sjalen har fått ett så starkt symbolvärde att min egen tolkning av sjalen bli irrelevant för folk och mina berättelser om hur min vardag ser ut viftas ofta bort.

Så välkommen in i min värld, observera och agera mot ett växande kvinnoförtryck som få människor känner av och ännu färre vill erkänna existerar.