I måndags stod Pia Sundhage på fotbollsvärldens finaste scen. I publiken satt, förutom hennes forna adepter Abby Wambach och Alex Morgan, även en hel hög herrspelare.

Efter att Sundhage fått ta emot sitt pris som ”årets bästa tränare på damsidan” tog hon ton och sjöng för hela den samlade världseliten. Vi såg, och hörde, det redan på Fotbollsgalan i november 2012. Hur Sveriges nya förbundskapten knatade upp på scenen och sjöng ut sitt budskap.

Men den här gången var det inte bara de svenska tevetittarna och fotbollsspelarna som hörde Sundhages sång. När Sundhage gick upp på scen och fick pris som världens bästa tränare valde hon att sjunga igen – inför hela världen.

– Det var en unik dag, en unik kväll. En fantastisk känsla och massa höjdpunkter. Jag hade jätteroligt, allt ifrån när jag fick höra mitt namn till upp på scen, sjunga truddilut, fick kram av Morgan och Wambach, efterföljande intervjuer och jag fick leva min dröm. Det kändes som en avslutning på fem år i USA, det kunde inte sluta bättre. Och så går jag från en dröm till en annan – det kunde inte börja bättre, säger Pia Sundhage och passar sedan på att lyfta upp spelare och ledare som hjälpt henne på vägen.

– Nu behöver världens bästa tränare lite ledare och coacher runt om sig, säger Pia och skrattar högt. Att kalla sig själv för ”världens bästa tränare” tycks inte vara något hon vant sig med. Sedan fortsätter hon:

– They have made me look good. Det är viktigt att notera detta, att lyfta fram ledarteamet, det medicinska teamet och… USA har ju bra fotbollsspelare. Och det har Sverige också, det gäller att ta fram det, säger Sundhage.

Höga förväntingar

I morgon samlas den svenska truppen på Bosön för ett träningsläger. Lagom till det har Sundhage fått en till assisterande tränare vid sin sida. Birger Jakobsson ska komplettera Sundhage och Lillie Persson.

Förväntningarna på Sundhage har varit skyhöga sedan hon kom till Sverige. Och de förväntingarna lär inte ha minskat nu när hon officiellt är den bästa tränaren i hela världen. Men går det verkligen att förändra och påverka så snabbt som Sundhage behöver för att vi ska kunna räkna med medalj i sommarens EM? Är Sundhage ”a quick fix”?

– Ingen är ett quick fix, men jag gillar det här. Jag gillar höga förväntningar, jag har levt med det i fem års tid. Där är förväntningen att man ska vinna guld, det finns inget annat, och jag tycker det är lite ballt, men jag blir inte speciellt inspirerad av det. Utan det är resan som gör mödan värd, säger hon och fortsätter efter en lite konstpaus:

– Det är samma sak med svenska landslaget, man har höga förväntningar och förhoppningar. Man hoppas på ett bra resultat, man hoppas att det ska gå väl. Fine, det är en bra utgångspunkt.
Alla vill vinna guld, men vad är det som gör att vår resa är unik? Jo det är att vi bestämt oss för att så här ska vi göra. Höga förväntningar är alldeles utmärkt, om man ser det på det inspirerande sättet.

”Inte orolig”

Men är det inte möjligt att förväntningarna blir till krav som sätter sig i spelarnas huvuden? Det kan inte vara allt för lätt att hantera skyhöga förväntningar inför ett EM på hemmaplan.

– Jag är inte orolig, men jag är medveten om att det finns en risk. När spelaren – nu är det kul i början. Men snart ska det spelas matcher och vi ska till Algarve, och tänk om det går åt helsike? Det är vårt jobb att tillsammans reda ut det här. Vad gör vi om det går riktigt bra? Vad händer om det börjar krångla?

Innan vi avslutar samtalet med världens bästa fotbollstränare funderar jag på att be henne ta till ton och sjunga några rader ur ”vi är tjejer, vi är bäst” – EM-låter från 1987 som Pia Sundhage själv skrev. Men jag väljer att inte göra det.

Någonting säger mig att vi kommer att få höra Sundhage sjunga igen ändå.