I vardagen konfronteras vi nästan ständigt med situationer där vi på något sätt måste väga vår ståndpunkt och vilja gentemot andras, om det så är i nära relationer eller på arbetsplatsen. I nya boken Bit inte i ihop! är arbetslivet i fokus när Rebecka Bohlin och Sara Berg metodiskt går igenom ett antal strategier för att hantera en allt tuffare arbetsmarknad, en arbetsmarknad som missgynnar framför allt kvinnor. Med exempel från verkliga livet förklarar boken härskartekniker och feministiskt självförsvar, kunskaper som är lika användbara utanför arbetet. Begrepp som genus reds ut och fakta om arbetsrätt samt konkreta förslag till politiska åtgärder vittnar om en bred angreppsyta.

Rebecka Bohlin är journalist och har tidigare gett ut De osynliga. Om Europas fattiga arbetarklass och Sara Berg är dramapedagog, med inriktning på normkritik och genus. De har arbetat tillsammans med feministiskt självförsvar och för ett par år sedan föddes idén till en bok.

– Bakgrunden är att feministiskt självförsvar är ingenting som man går en kurs i och sen kan man det, säger Rebecka Bohlin, utan det är en process man måste jobba med hela livet. Vi har sett att man jobbar kanske på ett sätt som tonåring och ung vuxen, och sen på ett annat sätt som småbarnsförälder och ute på arbetsmarknaden. Att man behöver applicera det på olika situationer. Det är det vi försöker göra i boken, att vi beskriver den vardag man möter på jobbet, så som arbetsmarknaden ser ut idag.

Inte bara fysiskt

Feministiskt självförsvar innebär inte bara att fysiskt kunna försvara sig mot en angripare. Det handlar kanske än mer om att mentalt, verbalt och även politiskt stå upp för sig själv och sina rättigheter. Något som är extra krävande i dagens arbetsklimat. Sara Berg och Rebecka Bohlin menar att eftersom vi har kommit långt i Sverige med jämställdhet tänker man lätt att det är ganska färdigt. Vi har föräldraförsäkring, likalön för kvinnor och män och lagar mot diskriminering.

– Men som man ser när man läser vår bok så visar det sig att på punkt efter punkt – lön och arbetstider, tunga lyft och så vidare – så har kvinnor sämre villkor. Det finns därför all anledning att var och en blir medveten om det och tar tag i det, för annars kommer det inte att förändras. Vi känner att det finns ett behov, det här måste tas itu med om vi ska ha lika villkor på jobbet.

Det är lätt att känna att man inte ska gnälla över småsaker, att tänka ”jag klarar mig alltid” och man vill ju inte framstå som jobbig. Men där gäller det att tänka om, hävdar författarna.

– Rätt ska vara rätt, säger Rebecka Bohlin med emfas. Varenda liten detalj ska vara korrekt, om alla bara backar i de små detaljerna så blir det usla villkor, det är viktigt att var och en står upp.

Jämföra med andra förtryck

– Och att minska avståndet mellan det som man tycker och det man inkluderar sig själv i, säger Sara Berg. Man kanske tycker att när det gäller andra så är det självklart när man ser på fackliga rättigheter till exempel, fast man förhandlar bort sig själv i liknande situationer. Hur skulle jag tänka om någon annan i den här situationen? Det är en bra tankeövning. Och så kan man jämföra med andra strukturella förtryck. Att om det här var ett rasistiskt skämt, skulle jag då tycka att det kunde passera? Nä, det skulle jag kanske inte tycka.

Projektanställningar, vikariat, outsourcing och liknande otrygga anställningsformer är numera vardagsmat för många. Genom att lyfta blicken från sig själv blir det tydligt att en inte är ensam om att gå på timmar år efter år utan att få anställning.

– Det är flera hundratusen människor det handlar om, det är ett systematiskt utnyttjande av kvinnor i de kvinnodominerade branscherna. Nu skickar vi stafettpinnen, bit inte ihop, sätt gränser. Det är inte lika illa i de mansdominerade branscherna. Det får vara nog nu, tycker Rebecka Bohlin och Sara Berg.

Hur ser det ut i ditt liv?

Rebecka Bohlin och Sara Berg har velat skriva boken så lättillgängligt som möjligt, läsaren ska inte behöva ha flera terminer genusvetenskap i bagaget. Hen behöver inte ens ha någon relation till begrepp som genus eller feminism.

– Även den som inte ens har gått gymnasiet hoppas vi ska kunna läsa och förstå boken. Men vi tror samtidigt att den som har en akademisk utbildning har – förhoppningsvis – lika stort utbyte av den. För boken försöker vara kommunikativ, den riktar massa frågor: Fundera över hur det här ser ut i ditt liv, och oavsett livssituation och utbildningsnivå så behöver vi ju brottas med de frågorna.

De kommer dock fram till att mest angeläget känns det att boken kommer ut bland kvinnor i arbetaryrken, de som har de sämsta villkoren.

– Det är bara att titta på statistiken, det är otryggare i de kvinnodominerade sektorerna, konstaterar Rebecka Bohlin.

Att inte bita ihop handlar i mångt och mycket om att inte förbli tyst. Att samla sig, överblicka situationen och formulera en vilja eller ett krav utifrån sig själv. Något som kan vara svårt, i synnerhet som det ofta går emot invanda föreställningar om hur kvinnor ska bete sig. Att bli medveten om att det är just ett inlärt beteende öppnar dock upp för förändring. Om vi talar med andra om hur vi upplever en situation uppstår förutsättningar att göra något åt den, om det så handlar om en detalj på arbetsplatsen eller att förändra i det stora, vilket boken uppmanar till som en nödvändighet i sitt sista kapitel: Från mentalt till politiskt försvar: Gemensam kamp är förutsättningen för ett hållbart arbetsliv och samhälle.

Att organisera sig

RB: Det handlar om att organisera sig, och det finns olika vägar, genom facket, genom kvinnorörelsen, genom olika andra organisationer, och man kan även på sin arbetsplats göra olika saker.

SB: Att börja prata med en eller flera kollegor om hur du upplever din arbetssituation kan vara ett första steg. Eller att se sig om efter en organisation som arbetar i en riktning som du sympatiserar med. Ibland kan det också vara relevant att vända på frågan; Hur kan jag fortsätta mitt engagemang på en kollektiv nivå och samtidigt kunna ställa rimliga krav på min arbetsplats? Ta till exempel en kvinna som arbetar på en ideell världsförbättrande organisation. Då är det lätt att ta på sig alltför mycket arbete ”för den goda sakens skull”, och förhandla bort sina egna gränser.

Boken tar också upp aspekter som obetalt hemarbete och kvinnors dubbelarbete, stresskapande effektivisering, sexuella trakasserier på jobbet eller andra situationer där hot och våld kan förekomma. Men den genomsyras hela tiden av en djup systemkritik; fokus må ligga på jobbet, men för klimatets, folkhälsans och jämställdhetens skull bör vi framför allt arbeta mindre.

– Vi formulerar ett antal politiska krav på bokens sista sidor där vi tycker att kanske två av de viktigaste är att individualisera föräldraförsäkringen, och att sänka arbetstiden.