Ombord på en buss, kvällstid den 16 december 2012 i New Delhi, våldtogs en 23-årig läkarstudent av sex män. När hon kämpade emot attackerade de henne med järnrör. Hon dog senare på sjukhuset på grund av skadorna. Händelsen, inte unik i sin karaktär, vände upp och ner på Indien. Under mer än två veckor fylldes gatorna av upprörda kvinnor och män som krävde ett slut på det sexuella våldet. En feministisk revolt med budskapet ”Enough is enough!” spreds runt i hela Indien.

Protestens genklang nådde hela världen och kastade ljus på det globalt utbredda sexuella våldet mot kvinnor som polis och rättsväsende tillåter genom sin flathet och inte sällan med sitt godkännande och sin medverkan. Nu har 23-årigens familj bestämt sig för att avslöja hennes namn. Hennes far sade till medier att han vill att alla ska veta att ”Indiens dotter” heter Jyoti Singh Pandey.

Två huvudpunkter har under de senaste dagarna dominerat den nationella debatten, som huvudsakligen leds av feminister. Den första handlar om staten och polisens roll och ansvar i det strukturerade och utbredda sexuella våldet mot kvinnor.

Kvinnorättsaktivisten Golnaz Malek är gäststuderande från Iran i Pune provinsen i Indien. Hon arbetar med en stödförening för hiv-smittade och samarbetar med en del olika sociala rörelser. Malek har deltagit i de senaste veckornas demonstrationer och följer debatterna i indiska medier. Hon håller med om att det som händer i Indien är en feministisk revolt.

– Det hela började med protester i
på det universitet där den våldtagna unga läkarstudenten studerade. Det var hennes klasskamrater och lärare som satte igång rörelsen och upplyste om det som hänt. Sedan spred sig detta och student- och kvinnoorganisationerna mobiliserade hela nationen.

Många i Indien, ett mäktigt och stort land med en hög kvinnovåldsstatistik undrar varför just denna kvinnas öde rörde folket så att de reagerade så starkt. Bevittnar vi en ny era av kvinnorevolter i världen? Är det samma fenomen som Tunisiens Bouazizi som med sin död sparkade igång den arabiska revolten?

Jyoti Singh Pandey kallas ”Indiens dotter” och har döpts till många gudomliga namn av folket. Frågan är om den enorma uppmärksamheten berodde på att det brutala mordet på henne var den absolut sista droppen eller om det hela har någonting med hennes medelklassbakgrund att göra. Skulle en fattig ung våldtagen kvinna sparka igång en sådan landsomfattande rörelse i Indien? Åsikterna kring detta går isär bland de indiska debattörerna. En del menar att det inte kan ha med hennes medelklassbakgrund att göra eftersom kvinnor från urban medelklass anklagas för att de genom sin fria livsstil uppmuntrar våldtäkterna. Golnaz Malek ger sin version.

– Varje dag våldtas kvinnor och barn i Indien. Men de mest utsatta är ändå de fattiga, underklassen och särskild tjänstekvinnor som ingen lyssnar på. De vågar inte gå till polisen och när de gör det tar polisen inte emot deras anmälan och om de gör det, kommer detta inte leda till någon rättegång eller straff. Det händer att den våldtagna blir våldtagen av polisen. Men den unga kvinnan som blev våldtagen i en buss i Delhi och nu dog, tillhörde en urban medelklass och kanske detta har spelat en roll. Fast detta har inte betytt att kvinnor från slumområden och fattiga unga tjejer inte deltagit i protesterna, tvärtom. Och unga medvetna män var också mycket drivande och aktiva. Feminister i Indien har ett arbetssätt som inte pekar ut män som onda och källan till alla problem. Här talar feminister om det politiska och ekonomiska systemet och staten som boven, säger Malek.

Det rapporteras även om en missvisande propaganda som skyller den stigande våldtäktsstatistiken i storstäder på gästarbetare och invandrade män från landsbygden: ”De är borta från sina fruar under långa perioder och därför deras sexuella drifter driver dem till att begå våldtäkt”. En klassisk förklaring där det mansdominerade samhället skyller ifrån sig genom att hänga ut ”främlingen”, menar vänsterpolitiskt aktiva och kvinnorättsaktivister i sina motargument.

Barbarer och västvärlden

Det andra ämnet som dominerade debatterna i Indien rör västvärldens syn och typiska tolkning av händelsen som återigen reducerar våldet mot kvinnor till ett kulturellt problem och därmed utmålar indiska män som ”barbarer” med ”enorm sexuell drift”. Detta medan tiotusentals indier, både män och kvinnor, i två veckor har demonstrerat och fördömt våldet mot kvinnor, slagits och protesterat mot polisen och rättsväsendets flathet mot sexuella våldet. En indisk skribent undrar om dessa indier inte är ”indier” och om de också är ”barbarer”.

Medan hela Indien sörjde den unga kvinnan och tusentals gick ut på gatorna och krävde kvinnors rätt till rörelsefrihet och frid på gatorna, blundade skribenter och tevekanaler i Storbritannien och USA för de höga våldtäktsstatistikerna i sina egna samhällen. I Storbritannien utsätts enligt officiella uppgifter 80.000 kvinnor för våldtäkt varje år. I USA döms allt färre för sexuella brott trots hög angreppsstatistik. 83 procent av flickorna i åldern 12-16 upplever någon form av sexuella trakasserier i amerikanska statliga skolor.

Detta trots att länder som Storbritannien och USA inte är lika utmanade av ekonomiska och demografiska svårigheter som Indien.

Dessa ”nykoloniala” och ”orientaliska” tolkningar av händelsen i Indien upprepas enligt indiska feministiska debattörer även av den indiska regeringen som nonchalerade demonstranternas krav och enbart diskuterar hårda straff med syfte att reducera folkrörelsens krav.

Feministerna i rampljuset

Golnaz Malek tar också upprört upp detta nykoloniala synsätt. Men i Indien har diskussionerna dominerats av andra frågor, menar hon.

– Händelsen har gett feministerna det gyllene tillfället att genom massmedia ta upp de verkliga orsakerna till utbredda sexuella trakasserier och våldtäkter. De förklarar könmaktsordningen i ett samhälle styrt av klass- och kasttillhörighet. Feminister avvisar det växande kravet på hårda straff bland annat avrättning, för våldtäktsmännen. Någonting som regeringen, politiker och en del media blåser upp som en lösning på problemet. De försöker vilseleda de arga människorna som har fått nog av sexuellt våld.

I ett uttalande underskrivet av en rad politiska och kvinnoorganisationer samt individer, kritiseras kravet på dödsstraff upp och beskrivs som en icke-lösning:

”Logiken bakom kravet på dödsstraff för våldtäktsmän är baserad på idén att våldtäkt är ett öde värre än döden. Patriarkala föreställningar om ”hedersmord” leder oss att tro att våldtäkt är det värsta som kan hända en kvinna. Det är nödvändigt att starkt ifrågasätta den stereotypen om den ”förstörda” kvinnan som förlorar sin heder och som inte har någon plats i samhället efter att ha utsatts för sexuella övergrepp. Vi anser att våldtäkt är ett verktyg för det patriarkala systemet, en våldshandling som inte har någonting att göra med moral, karaktär eller beteende.”

Vidare kommer uttalandet med flera konkreta strukturella förslag bland annat krävs större värdighet, jämlikhet, självständighet och lika rättigheter för kvinnor och flickor och att lyssna till kvinnoorganisationerna när det gäller förebyggande åtgärder.

Golnaz Malek säger optimistiskt att protesterna och den ökade medvetenheten hos allmänheten leder till större krav på kvinnors rättigheter i samhället.

– Att skylla på offret är vanligt i Indien. Men nu har opinionen vänt lite. Det var under protesterna som Delhis polischef ifrågasatte den våldtagna kvinnan och undrade varför hon var ute på stan kl 21. Då möttes han av en storm av protester för detta uttalande. Våldtäkt och sexuella trakasserier på gatorna är inget nytt i Indien men nu talar man om det som ett samhällsproblem som måste tas itu med.

Åklagaren kommer att yrka på dödsstraff för de gripna gärningsmännen. Men aktivisten Malek vittnar om att kraven från demonstrationerna från början inte handlade om dödsstraff utan om polisen och regeringens okunnighet och tjänstefel och att de relativt kvinnovänliga lagarna i landet inte följs. Att stödet för de våldtagna kvinnorna är minimalt. Revolten siktade in sin vrede mot myndigheter och systemet i sin helhet. Hon berättar att det som händer nu i skuggan av denna brutala gruppvåldtäkt och mord, innebär en renässans för kvinnorörelsen i Indien.

– Feminism är inget fult ord i Indien men feminister har under de senaste åren varit frånvarande, sysselsatta med NGO-arbeten, välgörenhet och liknande. De var inte synliga, de hördes inte under de år jag har bott här. Tills nu! Det som hände, den rörelse som sattes igång efter den tragiska händelsen har kastat ljus på feministerna, folk vill höra deras analyser och deras lösningar kommer fram. Även i vår stad som är liten med indiska mått, har feminister börjat mobilisera, anordnat möten och fått nytt liv.

I skuggan av händelsen som skakade Indien, har det första dödsstraffet för en våldtäktsman utfärdats i Kerala. Han våldtog och mördade en 15-årig flicka i början av 2012. Dödsstraff utfärdas sällan i Indien. En ledande kongressledamot i Assam anklagad för våldtäkt av en bykvinna, greps av lokala kvinnor och lämnades senare över till lokal polis.