Feministiskt perspektiv har tidigare skrivit om trenden med nakna kvinnor på krogar och i offentliga miljöer. I veckans nummer har Katarina Rosengren Falk talat med ”Linus” som arbetar på en av de aktuella krogarna. Han beskriver situationen som förnedrande och obehaglig.
Efter att inredningstrenden ”ljust och fräscht” mattats av verkar det designhetsande landet Sverige ha fått en ny faibless: nakna brudar i krogmiljö.
När Per Lydmar, krögaren bakom bland annat Lydmar Hotell, använde en avklädd ung flicka som satt och frös på en stenhäll à la Den lille havfrue på hemsidan inför öppningen av överklasskrogen Strandvägen 1 i Stockholm blev kritiken hård. Ramaskriet som uppstod mot det pinsamma PR-knepet bemötte Per Lydmar bland annat genom att kalla fotografiet för ”konst” och kritiken för ”censur”. Per Lydmar bytte ut bilden men kommenterade ironiskt att ersättningsbilden, som föreställde hans hund, hade valts för att ingen skulle bli ”illa berörd”. Som om inte jämförelsen mellan en kvinna och en hund i sig är problematisk?
Att högprofilerade personer i svenskt krogliv försvarar förnedrande kvinnobilder med att det är konst är mycket allvarligt, bland annat på grund av att det legitimerar sexism. Som Feministiskt Perspektiv befarade har flera följt Lydmars exempel. Senast i raden av kränkta, vita krögare är Leif Mannerström, som oroar sig för att allt snart uppfattas som sexism, vilket är jättejobbigt för honom och alla andra som tycker att unga, nakna brudar är snygga och därför passar bra att ha som inredning. Mycket har sagts i denna fråga, och en hel del återstår att säga om vilka konsekvenser detta kan få. Men ett av de viktigaste perspektiven är: hur upplever de som arbetar i dessa miljöer situationen?
Anmält till Reklamombudsmannen
Fundera ett ögonblick över några andra exempel: På en brandstation i Arboga bestämmer sig chefen för att utsmycka fikarummet. Från en dag till en annan får personalen inta sina måltider, ta sina kafferaster, umgås och återhämta sig bland bilder föreställande unga, nakna flickor i provokativa positioner. Vid ett äldreboende i Västervik får det vårdföretag som driver verksamheten ett erbjudande av fastighetsägaren: Caremas privata hyresvärd har samlat på sig en stor samling ekivoka fotografier som han nu vill ”ställa ut” på äldreboendet, i de lokaler han själv äger och hyr ut. Sexualiserade/pornografiska bilder på unga tjejer i sexiga underkläder och erotiska poser hängs upp i matsalen, korridorerna och personalrummet som en generös gest. För de anställda, de boende och deras anhöriga som inte tillfrågades innan, blir det en obehaglig överraskning.
De kvinnoförnedrande bilderna i dessa fiktiva situationer skulle inte kunna hänga uppe länge innan det väckte starka reaktioner. Så har även skett i verkligheten. Den extremt sexistiska reklamen inför Vendels Matrums säsongsöppning har anmälts till Reklamombudsmannen (RO). Skulle det även finnas anledning för den som känner sig kränkt att överväga en anmälan till Diskrimineringsombudsmannen (DO)?
Lina Awerstedt, jurist på Diskrimineringsbyrån, Uppsala, förklarar närmare:
– Det är svårt att säga generellt, men sexistiska bilder skulle kunna klassas som diskriminering. Det som ligger närmast till hands ur diskrimineringslagens perspektiv när det gäller dessa situationer är sexuella trakasserier. Lagens definition av sextrakasserier är ”ett uppträdande av sexuell natur som kränker någons värdighet.”’
Vem eller vilka skulle kunna göra en anmälan?
– Anställda skulle kunna anmäla sådana här bilder som kränkande, men det skulle även en krogbesökare på någon av restaurangerna kunna göra. I sådana här fall finns det rättigheter för både arbetstagare och gäster. Det är också så att alla arbetsgivare ska jobba förebyggande, undvika diskriminering och främja jämställdhet på arbetsplatsen.
– Intressant i sammanhanget är även huruvida facket och skyddsombuden har agerat. I arbetsmiljölagen stipuleras att arbetsgivare och arbetstagare ska samverka för en god arbetsmiljö, för trygghet, säkerhet och värdighet för de anställda.
Förnedrande arbetsmiljö
En krogbesökare som reagerar med obehag och känner sig förnedrad av sexistiska, kvinnoförnedrande bilder skulle alltså kunna göra en anmälan till DO. På Vendels Matrum, Strandvägen 1 och Vassa Eggen har ingen anställd gjort några anmälningar om den sexistiska bildkulturen och dess konsekvenser men hur känns det att jobba i en miljö där kvinnor objektifieras och förnedras?
Linus, som jobbar på en av de nämnda krogarna tyckte att det var fruktansvärt. Linus är en ung man som beskriver sig själv som heterosexuell, uppfattar sig som biologisk man och inte ifrågasätter denna biologiska identitet. Linus vill vara anonym och heter i verkligheten något annat.
Varför har du valt att vara anonym?
– Jag har känt mig väldigt ensam på min arbetsplats och jag har tyckt att det har varit väldigt jobbigt. Det har inte känts som om någon tar mina invändningar och åsikter på allvar.
Så du har tagit upp det här med dina överordnade?
– Ja, jag berättade för min chef att jag tyckte bilderna var obehagliga. Jag hade precis gått en facklig kurs och insåg att det kunde vara ett arbetsmiljöproblem, vilket jag påpekade för min chef.
Vad hände efter att du hade pratat med chefen?
– Ingenting, egentligen. Hon svarade uppgivet att hon också tyckte att det var fruktansvärt men jämfört med tidigare bilder så var detta ändå bättre. När hon hade tagit upp det med ägarna fick hon höra att det är konst och sa till mig att diskussionen fastnar där.
Kände sig maktlös
Hur kände du då?
– Jag kände mig helt maktlös. Som om ingen tog någon som helst notis om mig.
Hur var det att jobba bland de här bilderna?
– Förnedrande och väldigt obehagligt! Det var hemskt när det kom in stora gäng med män att se dem sitta och äta kött bland nakna kvinnor. Det var kränkande när bilderna hängdes upp, att gästerna och de andra anställda skulle tro att jag gillade dem, att jag förväntades tillhöra målgruppen för den här sortens kvinnoförnedrande bilder.
– Jag skämdes för mitt jobb och ville inte längre berätta var jag jobbade. Det kändes fel att vara en del av detta, att dra in pengar till deras ställe. Jag hade lovat att min familj skulle få komma och äta på mitt jobb och jag skulle visa dem stället. Men jag ville inte utsätta dem för bilderna, så det blev inget.
Hur reagerade dina kollegor?
– De jag pratade med var väldigt avtrubbade. Även tjejerna. De bara svarade att det inte är något att bry sig om, att de är så vana vid detta. Att det var värre när det hängde bilder i matsalen med tjejer i bondage och på alla fyra och sådant där. När det uppmärksammades i media sa folk att det var löjligt, att det blir förstorat, att ”de gör en höna av en fjäder”.
Varför tror du att just du reagerade, och agerade?
– I mina kretsar är det ingen som varken gillar eller accepterar sådana här saker och min familj som stöttade mig mycket. En närstående är genusutbildad och jag kunde på så sätt få mycket stöd hemifrån. Alla är inte lika privilegierade som jag.
Hur tänker du när kända krögare, som Per Lydmar och Leif Mannerström, går ut och försvarar sådana här bilder och när det fortsätter att dyka upp nya fall?
– Det är ett jävla mörker. Det känns hemskt att det är så långt kvar. Men förhoppningsvis är det en generationsfråga.
