Åtta av vårens nitton filmer har fått stöd av Svenska Filminstitutet och av dessa har tre filmer regisserats av kvinnor, fyra av män och en av en kvinna och en man. Många av filmerna som har premiär i vår berättar kvinnohistorier, om alltifrån Fröken Julie, via ett original spelad av Ann Petrén till kvinnorna i ett kvinnofängelse i Afghanistan.
I sitt välkomstal på måndagen konstaterade Svenska Filminstitutets vd Anna Serner att crimevågen fortsätter (Wallander, Johan Falk) och att den kommande repertoaren innehåller filmer av både debutanter och ”gamla rävar”. Björn Rosengren, vd på Film och TV-producenterna, som också var på plats tycker att de offensiva jämställdhetsmålen och den särskilda satsningen på dokumentärfilm speglas bland vårens svenska filmer. Det håller jag med honom om.
En av de filmer som har fått finanseringsstöd från Svenska Filminstitutet är EGO. Regissören och manusförfattaren bakom filmen är långfilmsdebutanten Lisa James Larsson. Hon är uppvuxen i England men har bott i Sverige sedan 2005 och hunnit med både filmregi och masterutbildning i manus på Stockholms Dramatiska högskola. Hon har tidigare bland annat regisserat och skrivit manus till sevärda kortfilmen Liv lust och längtan, en film om ofrivillig barnlöshet. EGO är en romantisk dramakomedi och handlar om en ytlig 25-årig kille (spelad av Martin Wallström) som tvingas omvärdera sitt liv när han råkar ut för en olycka.
Barnfilmen Eskil & Trinidad, som är uttagen till Berlin-festivalen känns, av trailern att döma, som en film som både vuxna och barn kan uppskatta. Filmen handlar om Eskil som slits mellan lojaliteten till sin norrländska pappa med hockeyambitioner och sin längtan efter att få träffa sin mamma i Köpenhamn. När så Eskil möter originalet Trinidad (Ann Petrén) som bygger en båt för att segla till Karibien tyr han sig till henne i hopp om att få följa med henne. Petrén kommenterade sin karaktär som en särling, vilket hon betonar är ett ytterst ovanligt kvinnoporträtt: ”Det går rykten om att hon äter barn”, säger hon och fortsätter med ett leende ”som det ofta gör om kvinnor”.
Alla som älskade Flickan (2009) har något att se fram emot eftersom Faro har samma regissör (Fredrik Edfeldt) och manusförfattare (Karin Arrhenius). Filmen handlar om en far -och dotterrelation där pappan tar med sin dotter på en vildmarkshajk för att fly polisen som misstänker honom för ett mord. Faro är den enda svenska filmen i nordisk tävlan på Göteborg filmfestival i slutet av januari och blev den bortgångna Göran Stangertz sista roll.
En annan film att se fram emot är Mani Maserrats Vi. Maserrat, som tidigare har regisserat bland annat teveserien Våra vänners liv, har pantsatt sin lägenhet för att ha råd att spela in detta kammarspel (nej, han fick inget produktionsstöd ifrån SFI). Han beskriver filmen som ”en skräckfilm om kärlek” och handlar om den destruktiva relationen mellan Krister (Gustaf Skarsgård) och Ida (spelad av det nya stjärnskottet Anna Åström). Åström har även en roll i Små citroner gula som är en filmatisering av boksuccén med samma namn. Teresa Fabik (Hip hip hora! och Prinsessa) regisserar filmen och Rakel Wärmländer gör huvudrollen Agnes.
Det går ju minst sagt bra för svensk dokumentärfilm just nu både hemma och ute i världen och det känns självklart att Svenska Filminstitutet har ökat sitt stöd till genren, från 12 till 20 miljoner kronor. Dokumentärfilmerna som presenterades på måndagen känns minst lika intressanta som spelfilmerna, framförallt Maryam Ebrahimi och Nima Sarvestanis Frihet bakom galler och Stefan Jarls Godheten.
Frihet bakom galler handlar om ett afghanskt kvinnofängelse: ”Afghanistan är värsta platsen i världen för kvinnor”, enligt filmarna. Det kan tyckas vara svårt att göra en dokumentärfilm i ett afghanskt kvinnofängelse och få kvinnorna trygga nog att prata men de uttryckte att de inte hade något att förlora. De såg filmen som en hjälp att få en talan som de annars aldrig hade fått och de hade en förhoppning om att synen på kvinnor i samhället ska komma att förändras. Om en kvinna hamnar i fängelse i Afghanistan finns ingen framtid för henne och hennes barn. Den enda chansen de har till ett drägligt liv utanför fängelsets väggar är om de får en man att gifta sig med annars är livet tryggare på fängelset.
Stefan Jarls Godheten handlar om ökande klassklyftor och toppolitiker som svikit ideal och blivit rådgivare åt internationella banker. Medverkande är skådespelaren Thommy Berggren som tidigare har samarbetat med Jarl i dokumentärfilmen Muraren som var ett porträtt av Berggren.
Annat att se fram emot är Helena Bergströms Fröken Julie (som hon tidigare har regisserat på Stockholm Stadsteater). Bergström berättade att hennes filmatisering är särskilt riktad till unga vuxna som kanske inte är så bekanta med Strindberg sedan tidigare. Hon har åkt omkring på svenska skolor för att prata om pjäsens/filmens ämnen som klasskillnader och könsidentitet: ”Vi vuxna behöver prata med de unga om dessa frågor”.
En annan film att lägga på minnet är Den som söker som är en psykologisk drama/thriller med Josephine Bornebusch i huvudrollen. Bornebusch spelar Tuva som efter sina föräldrars plötsliga död upptäcker att hon är adopterad. Under berättelsens gång söker hon sina rötter och hittar fram till sanningen.
