Du är nu utnämnd till Sveriges farligaste kvinna 2013 på Flashback. Vad tycker du?

– Jag är ärad. De flesta av namnen på listan tillhör människor jag både känner och beundrar. Kvinnor som på olika sätt drivit kampen för ett rättvist och solidariskt samhälle. I det avseendet är det en mycket fin lista på några av alla de fantastiska, coola och smarta kvinnor som just nu driver dessa frågor i Sverige. Sen är jag också väldigt tacksam över att jag fått en så bra raggningsreplik. Fatta vad jag kommer få ligga 2013!

Varför hamnade du högst upp på listan?

– Att försöka hitta någon logik i listans rangordning tror jag är lönlöst. Den blandar mördare med skribenter och är i det avseendet fullkomligt galen. Men någon slags fingervisning om vem eller vilka de känner sig mest hotade av kanske man ändå kan se den som. I mitt fall handlar det nog om boken om Hatet och antifeminismen som jag skrivit och som kommer i mars.

Berätta om boken!

– Det är en bok som är ett försök att förstå varför antifeminismen vuxit sig så stark senaste åren, hur den ser ut, vilka strategier den har och vilka kopplingar som finns. Det är också en berättelse om Sverige och om gränser som förskjutits och hur rasismen och antifeminismen har en kärlekshistoria med varandra.

Tillbaka till listan. Hur stort inflytande har Flashback?

– Jag tänker på Flashback som en slags fotsoldater, ett gäng huliganer som gör ett slags mentalt grovjobb åt de mer etablerade välformulerade antifeministerna. På Flashback kan de spy ut sitt hat och piska upp en stämning, samt i vissa fall koordinera ihop sig i hatattacker och så vidare. Där kan också hot uttryckas anonymt. I det avseendet fungerar Flashback som en dörröppnare för hatet och hoten. Ett forum som ger luft under vingarna åt andra antifeminister. Så visst indirekt inflytande har det.

Hur stort inflytande har du?

– Ganska stort i och med att jag är en etablerad skribent som får texter och böcker publicerade och som genom intervjuer och föreläsningar har möjlighet att uttrycka mina åsikter.

Är du farlig?

– Nej jag är inte farlig. Till skillnad från männen på Flashback och andra antifeminister skriver jag inte hatmejl eller hot. Jag för resonemang och argumenterar kring olika frågor, det är en helt annan sak än att skriva ett hatmejl.

Flashback ses ju som yttrandefrihetens högborg, men du har fått ta emot grova hot efter att ha pratat om antifeminism, vilket kan ses som ganska ironiskt. Vad säger du om det?

– Ja men det är en av antifeministernas strategi att vända på saker. Därför använder sig till exempel vissa antifeminister av eufemismen ”jämställdist” och hävdar att det är de som är för jämställdhet medan feminister bara ägnar sig åt misandri (manshat). På samma sätt som de som gjort listan gett mig epitetet ”hatare”. De snor helt enkelt begrepp som feminister använder och hävdar att det är tvärtom, vi som hatar dem.

Unni Drougge skrev nyligen om att det är lättare att bli arg på dräggen i kommentarsfälten, än misogynerna i makteliten. Håller du med?

– Nja, det man måste förstå är att dräggen i kommentarsfälten hör ihop med misogynerna i eliten. Dräggen gör grovjobbet och ger näring och öppnar dörrar åt de mer etablerade tyckarna. Plötsligt är det tillåtet att uttrycka ett mer öppet förakt mot feminister än vad det varit tidigare.