Den svenska EM-truppen innehåller egentligen bara två skrällar. Den ena är en snabb, löpstark spelare som hänger i Umeå och som undertecknad följt i flera år. En mästerskapsdebutant som hittills inte gjort en endaste minut i det blågula A-landslaget.

Den andra spelaren är en mittfältare med spetskvaliteter som teknik och rutin. Skånskan var med redan i OS för 13 år sedan, det mästerskap som var det första jag såg med damlandslaget. Namnen lyder Jenny Hjohlman och Therese Sjögran.
Annars var de flesta namn som Sundhage presenterade ganska väntade.

Visst. Elin Magnusson har just debuterat i landslaget, men det syntes och hördes tidigt att Sundhage har förtroende för henne. Och redan när hon gjorde sina första landslagsminuter, 31 år gammal, kunde vi räkna ut att Magnusson skulle få en plats i truppen.

Då är Jenny Hjohlman, 23-åringen från Viksjöfors, en betydligt större skräll. Sundhage har öst beröm över Hjohlman ibland. Samtidigt har hon inte fått speltid i det stora landslaget än.

Hon värvades till Umeå inför säsongen 2012 och jag hade sett henne i ett tiotal matcher i Sundsvall året innan. ”En bra fotbollsspelare, en tillbakadragen person” var min spontana känsla och jag snackade om att Hjohlman kunde göra fler än tio mål sitt första år i den norrländska mästarklubben från förr. Så blev det inte.

”Tycks hålla med”

Men i år har Hjohlman tagit ytterligare ett kliv. Hon löper rätt och får allt att se fruktansvärt enkelt ut. Hjohlman kommer givetvis inte spela från start i EM, men det känns ändå ganska rätt att hon får åka med och utmana på träningarna.

En annan Umeåtalang som många vurmat för är Lina Hurtig. 18-åriga Hurtig kommer inte att vara med i EM, inte heller 18-åriga Marija Banusic. De två spelarna har inte lyckats träna till sig en plats i EM-trupnen på samma sätt som Hjohlman. Rätt säger jag.

De skulle kunna åka med för att se och lära; men inte när det skulle betyda att de då inte får följa med U19-landslaget och försvara det EM-guld de vann förra sommaren. Och detta U19-EM är ett kval till U20-VM nästa sommar. Då ska Hurtig och Banusic vara med där, istället för att sitta på läktaren under ett EM i Sverige. Det säger jag, och Sundhage tycks hålla med.

Rutinerad skräller

Den största skrällen i truppen är den mest rutinerade. Therese Sjögran. Hon har tre EM på sin meritlista och två diamantbollar i prisskåpet. I det skåpet finns även ett VM-silver, ett VM-brons och ett EM-silver. Och 182 landskamper.

Jag har under hela våren hävdat att Sjögran ska med till EM. Hon hör hemma i den svenska truppen, trots minimalt med speltid i LdB FC Malmö sedan hon kom tillbaka från korsbandsskadan som grusade förra sommarens OS-drömmar.

Ibland har jag tvekat och ganska ofta har jag varit fundersam över hur Malmös tränare Jonas Eidevall tänker när han snackat om att Sjögran ska med till EM men sedan inte gett henne speltid i klubblaget. Men jag har alltid tyckt att rekordkvinnan Sjögran hör hemma i ett mästerskap på hemmaplan.

Rutin, rutin, rutin i massor. Men också en teknik som kanske inte håller Martaklass, men i alla fall god svensk landslagsklass. Och sen löpsteget.

Hon flyger inte fram likt Lotta Schelin, Sveriges största stjärna, men hon tar sig runt sin spelare. Hon driver ned på kanten – rör sig in mot mitten och slår in bollen till anfallare på språng.
Det kan bli riktigt bra. Det kan Sverige behöva i ett EM.