För att avgöra om herrlandfotbollen kan tjäna som föredöme, ifall herrarnas landslag faktiskt lyckas bättre än damlandslaget med att inkludera spelare som har utländsk bakgrund, krävs bättre kunskap om urvalet. Det skriver Caroline Berggren i en replik på Anders Göransson och Mats Janssons debattinlägg i Feministiskt perspektiv.
Anders Göransson och Mats Jansson bidrar med ett något svårtytt, men lovvärt bidrag till Opinion. Jag tolkar deras inlägg som att det är eftersträvansvärt att fler tjejer med utländsk bakgrund spelar fotboll.
Den målsättningen tror jag inte att någon ifrågasätter, däremot kan man ifrågasätta hur Göransson och Janssons har kommit fram till att damfotbollen inte lika väl som herrfotbollen stävjar rasism och främjar integration. Och man kan reflektera över deras syfte med att öka antalet kvinnliga fotbollsspelare med utländsk bakgrund.
Att visa på att Sundhages lag i stort sett består av ”svenska” spelare och att damlandslaget därmed skulle vara mindre demokratiskt än motsvarande herrlandslaget är inte en korrekt slutsats. Sundhages val utgör bara det allra sista steget i den långa selektionsprocess som sker från nybörjare i förskoleålder till elit.
För att kunna bedöma eventuell skevhet, alltså urval ur totalpopulationen fotbollsspelare, krävs en betydligt mer omfattande undersökning, men någon sådan har vi inte tillgång till.
Om det inom herrfotbollen finns en förhållandevis större andel män med utländsk bakgrund från början, men de i större grad sorteras bort jämfört med ”svenska” män så går det inte att påstå att herrfotbollen är bättre än damfotbollen. Selektionen inom herrfotbollen kan därför vara betydligt skevare än vad som visas i landslagsuttagningen och i så fall borde det kanske ha varit ännu fler män med utländska namn i landslagen?
Vad gäller namn som indikator på utländsk bakgrund, så kan man fråga sig hur många generationer som måste gå innan ett ovanligt namn uppfattas som svenskt? Är Charlie ett nordiskt namn? Soop?
Om debattörerna anser att invandrarflickor skall spela mer fotboll för att det ska gå att hitta alla talanger för att vinna stora mästerskap, så innebär det att flickorna måste anpassa sig till det föreningsliv som så tydligt passar medelklass, män och svenskar bäst. Eller kan föreningslivet anpassa sig? Fotbollsföreningarna med män i styrelse och som ledare har ju bara på senare tid gjort flera fadäser. Men antag att de skulle vilja ändra sig, då ingår de som en del i ett samhälle med påverkan utanför deras kontroll.
Otydliga eller motstridiga mål lär inte leda till den positiva förändring som jag anar att Göransson och Jansson skulle vilja se. Däremot är deras bidrag ett initiativ till en viktig diskussion.
