Seger. Det var vad det svenska landslaget jagar i sommarens hemma-EM. Först gruppseger, sedan kvart- semi- och finalseger. Ett segertåg helt enkelt. Vad passar då bättre än att ta en pratstund med den svenska lagkaptenen Caroline Seger? Inget, tänkte Feministiskt Perspektiv som fortsätter ta pulsen på landslaget innan EM starten. Nu slog vi oss ned med kaptenen som drömmer om guld.
Under veckan som gått har Caroline Seger figurerat flitigt i media. Detta eftersom att hon i tidningen Topphälsa berättar om sin sexuella läggning.
Feministiskt perspektiv tycker att det är starkt gjort av Seger, och misstänker att hon är vår första öppet homosexuella lagkapten någonsin. Men nu är det fotbollen som ska stå i centrum. Därför lät vi i stället kaptenen Seger tala länge och väl om det som komma skall.
Snart är det dags för EM, på hemmaplan, hur går dina tankar kring mästerskapet?
– Det känns skithäftigt, det är på hemmaplan och det som känns extra speciellt är att våra gruppspelsmatcher är slutsålda. Det känns fantastiskt, det är få förunnat att få uppleva ett EM på hemmaplan.
– Jag vet vad jag måste prestera i EM. Men framför allt, och det här är viktigt, så ska jag njuta. För jag kommer aldrig någonsin få uppleva detta igen. Om man kan hitta en balans mellan att prestera och njuta tror jag man har hälften vunnet, säger Seger.
Njuta
Det går inte att ifrågasätta hennes genuina känsla inför detta EM. Caroline Seger pratar med inlevelse om mästerskapet som nu är mindre än en månad bort. Hon vill att alla ska få möjligheten att ta del av det och som från ingenstans kontrar hon med en fråga:
– Men du kommer bevaka oss va? Jag menar, träningar, matcher och allt det där?
Självklart är så fallet. Det finns inget annat. När EM äntligen spelas i Sverige ska Feministiskt Perspektiv ta del av allt som tänkas kan av detta mästerskap.
– Bra, det skulle inte kännas som ett mästerskap annars, du ska ju vara där, säger Seger och skrattar.
Men skratt och allvar ligger nära varandra. Det här mästerskapet kommer att kräva stenhård kamp. Seger säger gång på gång att det viktigaste är att laget tillåter sig själva att njuta.
Men hon vet också att laget och hon själv måste prestera. För sin skull, för landslagets skull och för damfotbollens skull.
– Jag måste prestera men samtidigt måste jag njuta. För jag tror att det är då jag presterar som bäst. Fotbollen har alltid varit min bubbla, oavsett vad som har hänt utanför så vet jag att här är min trygghet.
Tillbaka som kapten
Bubblan och tryggheten. Kapten Seger, en roll som hon delar med Lotta Schelin, trivs på fotbollsplanen. Men hon är en ledare både på och utanför de vita linjerna.
När Pia Sundhage tillträdde som förbundskapten valde han snabbt att utse Caroline Seger och Lotta Schelin till sina kaptener. Valet var självklart enligt Sundhage, de är våra största stjärnor, de ska våga vara stjärnor och leda laget har Sundhage sagt.
Men ändå var valet av Seger förvånande. Under den förre förbundskaptenen Tomas Dennerbys ledarskap var Seger länge kapten, efter att Victoria Sandell Svensson lagt skorna på hyllan.
Men hon valde bort den rollen i början av förra året. Nu är hon tillbaka som kapten. Frågan är oundviklig.
Varför sa du nej tack för att mindre än ett år senare åter vara kapten?
– Framför allt kände jag att det var mycket ansvar mer än att bara leda på planen. Det skulle skötas smågrejer, saker som tog mer energi än det gav. Nu känner jag mer ett lugn i det, jag måste också få vara en vanlig spelare, säger Seger men medger att det är dubbelt.
Men just nu funderar Caroline Seger över två saker. ”damfotbollens framtid” och EM-seger.
Vilar framtiden för svensk damfotboll framtiden på dig och dina lagkamrater?
– Så enkelt är det inte. Jag var med de åren de sa att vi måste ha framgångar för att det ska locka publik men alltså.. 2011 hade vi en stor framgång, hur såg det ut i damallsvenskan 2012? Publiksifforna var ju inte bättre.
Seger försöker påverka där hon kan. Men hon kastar sig inte in i onödiga debatter som bara tar energi. Vissa kan man inte vinna över, då är det bara att gå där ifrån med huvudet högt
.
– Om jag möter nytt folk och de säger ”jämför damer och herrar”, då säger jag ”glöm den skiten, det går inte att jämföra – det vet ni redan om”. Men om någon kommer och pratar om att de inte tycker damfotboll är roligt – fine! De behöver inte titta, det är deras åsikt, säger Seger.
Avslutningsvis kommer vi tillbaka till segrar. Senast Sverige vann ett EM-guld, det enda hittills i historien var 1984. Och att många förväntar sig en finalplats och kanske till och med ett guld nu när EM-festen kommer till Sverige.
får inte glömma att 84, var länge sedan.
Men nu är det faktiskt dags för ett nytt guld.
Det är svårt att inte hålla med kaptenen. Det är dags för blågula segrar och nya medaljer. Och där på mitten kommer Caroline Seger att leda landslaget.
Mot en ny Seger.
