180 minuter. Det är vad som finns kvar att spela på innan träningsmatch blir till tävlingsmatch, innan allt måste sitta, innan det är skarpt läge.
Ska vi bli lite idrottspolitiska kan vi påstå att en flopp för Sverige i detta mästerskap vore förödande. Framgång och final å andra sidan – det skulle ge ringar på vattnet.
För det är nu, om en dryg månad och 180 minuters träningsmatchande, som det gäller. Mer eller mindre hela Sverige kommer att ta del av detta mästerskap. Och om Sverige skulle nå finalen på Friends arena, och kanske, kanske till och med vinna ett guld, skulle det betyda mycket.
För damfotbollen.
Jag ska inte säga att det kommer att ge högre publiksiffror eller ens bättre villkor för fotbollsspelande damer, brudar, tjejer och flickor i detta avlånga land. Det har vi sagt förut, många gånger och alla gånger har vi haft fel.
Men det är nu, med ett EM på hemmaplan, en fantastiskt populär förbundskapten och fixstjärnan Lotta Schelin, som svensk damfotboll på allvar har möjligheten att ta klivet in i allas våra hjärtan.
Resan mot erkännandet
Ett mästerskap på hemmaplan ger oanade möjligheter. Alla kommer att ta del av detta mästerskap, frivilligt eller ofrivilligt. Damfotboll kommer att, under tre fantastiska veckor, pumpas ut i alla mediekanaler som tänkas kan. Är det någon gång damfotbollen ska slå igenom på bred front är det nu.
Och det är därför denna landskamp mot Norge var oerhört viktig. För att efter den matchen återstår det faktiskt bara 180 minuter innan den resan, resan mot det erkännandet och det totala genombrottet börjar.
Vad fick vi då se i denna landskamp mot Norge?
Vi fick skåda en Lotta Schelin som är på väg mot storformen. Om Schelin kan toppa formen ytterligare kommer det här att bli Schelins sommar, Schelins mästerskap.
Vi fick se Jessica Samuelsson presentera sig på allvar och troligen spela till sig en högerbacksplats i EM-elvan.
Och vi fick se Josefine Öqvist löpa till sig en plats i EM-truppen. Förhoppningsvis kan hon få till passningsspelet och på så sätt också ta en plats i startelvan lagom till premiären mot Danmark den 10:e juli.
Ny hörnvariant
Men vi fick också se Sverige, Kristin Hammarström, släppa in ett för enkelt mål tidigt i matchen.
Kantspelaren Antonia Göransson, som glänste under Algarve cup, tycks ha tappat formen och frågan är om hon kan hitta den till EM? Göransson har nämligen spelat färdigt i klubblaget för säsongen och måste söka efter formen på andra håll, bortom tävlingsmatcher och intensiva träningar med klubblaget.
Kommer hon att lyckas? Och om hon inte lyckas, vem ska då ta klivet in på vänsterkanten?
Dessutom fick vi se en ny hörnvariant under matchen mot Norge. En variant som inte smakade så gott. Och dessvärre fick vi se den väldigt, väldigt många gånger i matchen denna match. Lotta Schelin löpte ut mot hörnläggaren för att vara beredd på en kort pass som senare skulle resultera i ett inspel mot motståndarmålet.
En gång lyckades den varianten. Josefine Öqvist petade in bollen i mål men den assisterande domaren vinkade för offside. Resten av de korta hörnorna förblev resultatlösa. Och alla som följt fotboll, herr som dam, vet att korta hörnor resulterar väldigt sällan i mål.
"Viss harmoni"
Det finns en sak till vi fick se i samband med denna match. Något som inte syntes i tv-rutan utan tog plats bakom kulisserna. I korridorerna vid Linköpings arena. Vi fick se harmoni. I ett mästerskap handlar det oftast inte enbart om att toppa formen och hitta rätt formationer.
Mer ofta än sällan handlar det också om att hitta rätt känsla. Finna balansen och känna tryggheten. Vi fick se trygga spelare, spelare nära till skratt men ändå fokuserade på uppgiften.
Vi kunde känna en viss harmoni.
Och, helt ärligt. En trygghet, en bra känsla och harmoni är viktigare än ett mittfält som fungerar till 100 procent. Och då är ett fungerande mittfält ganska djävla viktigt.
