Först den goda nyheten: jämställdhetsanalyserna av regeringens politik i budgetpropositionen för 2014 är mycket bättre i år än de varit på flera år. Här har jämställdhetsministern Maria Arnholm infriat det löfte hon gav på Sveriges kvinnolobbys seminarium om sin jämställdhetsgranskning av budgeten i maj i år.

Den dåliga nyheten är att jämställdhetsanalyserna visar att regeringens politik inte leder till jämställdhet, tvärtom gynnas gruppen män mer än gruppen kvinnor av de flesta reformer regeringen genomför. Regeringen har även tonat ned sina tidigare analyser att kvinnor skulle gynnas på lång sikt, till att den långsiktiga effekten är nästan lika stor för kvinnor som för män.

Med andra ord, män gynnas kraftigt på kort sikt och troligen mer även på lång sikt. De reformer som regeringen lyfter fram som gynnar kvinnor handlar om små belopp. Det höjda särskilda bostadsbidraget för ensamstående föräldrar med barn har stor betydelse för just den gruppen, som är en majoritet kvinnor. Även det höjda grundavdraget för pensionärer gynnar fler kvinnor än män eftersom det främst gynnar dem med lägst pensioner. Men den stora trenden, i synnerhet reformerna jobbskatteavdrag och den höjda skiktgränsen för statlig inkomstskatt, går åt andra hållet.

Även andra reformer är utformade så att de främst kommer män till del. Nedsättning av arbetsgivaravgifter för personer som arbetar med forskning och utveckling tänker sig regeringen kommer leda till högre löner för 75 procent män och 25 procent kvinnor. Om vi tittar på hela forskarkollektivet är könsfördelningen inte så ojämn. Andelen kvinnor i den forskande och undervisande personalen var 43 procent förra året (se Universitetskanslerämbetes rapport) Att den här reformen främst gynnar män lär bero på att regeringen valt att rikta stödet till områden som främst män forskar inom, som teknik och naturvetenskap. Sedan tidigare vet vi att de satsningar som görs på forskning och utveckling sällan riktas till till exempel innovationer inom äldreomsorg.

Om vi vill spä på de dåliga nyheterna kan vi titta på sådant som regeringen inte ens tar upp i sin jämställdhetsanalys. Regeringen menar att de står för en arbetslinje men genomför inte reformer som underlättar för personer med omsorgsansvar att förvärvsarbeta. De har inte heller några förslag som stärker möjligheten att få ett heltidsjobb inom sektorer som är uppbyggda på deltidsanställningar.

Barnomsorg och äldreomsorg är en social infrastruktur som gör det möjligt att kombinera omsorgsansvar och förvärvsarbete. Det behövs en satsning på utökade öppettider i förskola och på fritidshem samt en rejäl satsning på äldreomsorg för att möjliggöra för föräldrar och barn till skröpliga äldre att förvärvsarbeta. Dessutom behöver arbetstagarnas rätt till heltidsarbete stärkas, med lagstiftning om det inte går att lösa via avtal.

En annan reform som saknas i budgetpropositionen är en översyn av Medlingsinstitutets uppdrag så att det blir förenligt med en utveckling mot jämställda löner. Den statliga myndigheten Medlingsinstitutet bidrar aktivt till att öka krontalslöneskillnaden mellan mans- och kvinnodominerade yrken och mellan tjänstemän och arbetare. Medlingsinstitutet tolkar sitt uppdrag som att alla på hela arbetsmarknaden måste få samma löneökning i procent. Effekten av det blir ökade inkomstklyftor mellan arbetare och tjänstemän och kvinnor och män.

Sammanfattningsvis – godkänt till Maria Arnholm för infriat löfte och regeringskansliet för ärliga analyser. Icke godkänt för regeringens politik som en väg till ett jämställt samhälle.