Vi har samlats här ikväll på Internationella dagen för avskaffande av våld mot kvinnor av två anledningar. Vi står här för att hedra och minnas alla de tusentals kvinnor som varje år blir offer för mäns våld. Men vi står även här för att visa att vi är många som känner att nu får det vara nog. Tillsammans står vi här för att visa att vi är enade mot våld mot kvinnor.

Att inte behöva utsättas för våld enbart på grund av sitt kön borde vara en självklarhet. Att inte utsättas för könsrelaterat våld är i högsta grad en fråga om mänskliga rättigheter, demokrati och jämställdhet.

Ändå utsätts var tredje kvinna någon gång för våld under sin livstid. Bara i Sverige anmäldes 28 254 fall av misshandel av kvinnor år 2012. Det är lika många kvinnor som bor i Eslöv och Ystad. En majoritet av kvinnorna hade en relation till förövaren. Därför är det också statistiskt sett farligare för en kvinna att vara hemma, än på krogen, en fredagskväll.

Könsrelaterat våld drabbar även kvinnor och flickor i väpnade konflikter där våldtäkter används som en del av krigsföringen. Men övergreppen tar inte alltid slut bara för att striderna gör det. Det är vanligt att våldet trappas upp i hemmet när soldaterna kommer tillbaka. Det är inte för inte som man talar om att kvinnors kroppar i sig blir ett slagfält i krig och konflikt.

Mäns våld mot kvinnor har sin förklaring i den ojämställdhet och nedvärdering av kvinnor som finns inbyggt i vårt samhälle. Detta är FN i likhet med forskningen på området överens om. Det finns alltså ingen typisk gärningsman, utan våldet drabbar kvinnor i alla åldrar, i hela världen.

Våldet förekommer i alla kulturer, i alla religioner och i alla samhällsgrupper.

I demokratier och icke-demokratier.

I hemmet och i det offentliga.

Våldets omfattning, globala utbredning och många olika uttryck gör att våldet påverkar alla kvinnor, oavsett om de utsätts direkt eller ej. Vi lär oss att vara rädda, vi lär oss att begränsa våra liv och framför allt lär vi oss att ta ansvar. Vi är många här som tänker på hur vi ska ta oss hem på kvällen. Vissa kanske har gympaskor i handväskan, andra går på upplysta vägar eller ber om sällskap längs vägen – för att vi ska kunna känna oss trygga.

Alldeles för länge har mäns våld mot kvinnor betraktats som ett marginellt problem. De senaste 20 åren har det börjat ske en förändring och frågan lyfts fram i både mediala och politiska sammanhang som ett strukturellt problem som berör alla. Trots detta lever den gamla synen på våld mot kvinnor kvar där våldet främst ses som en kvinnofråga. Trots detta kan vi läsa rubriker om familjetragedier när ännu en man har mördat sin partner eller ex-partner. Självklart är det en tragedi för familjen, men det är även en tragedi och skam att samhället gång på gång misslyckas med att skydda våldsutsatta kvinnor.

Effekterna av mäns våld mot kvinnor är omfattande och långtgående och sträcker sig långt utanför hemmets väggar.

Kvinnor som blivit utsatta för våld har sämre hälsa än befolkningen i övrigt och söker vård oftare. Olika hälsoproblem resulterar ibland i minskad möjlighet att arbeta och delta i samhället. Socialstyrelsen har räknat ut att mäns våld mot kvinnor varje år kostar 3 miljarder kronor för sjukvård, rättsväsende och socialtjänst. Ett problem som kostar 3 miljarder kronor om året är inte ett marginellt problem. Det är ett jämställdhets- och folkhälsoproblem som påverkar hela vårt samhälle.

Från slagfältet till sovrummen är kvinnor i riskzonen. Mäns våld mot kvinnor klassas enligt FN som en större hälsofara för kvinnor än malaria, krig och trafikolyckor. Vi står här i dag, tillsammans enade mot våldet mot kvinnor, eftersom det handlar om våra systrar, döttrar, mödrar, kollegor och vänner. Våld mot kvinnor är inte en privat fråga. Det är dags för samhället, politiker och individer att agera och det är dags att agera nu!