När länsstyrelsen nu går ut med en utbildning i ekonomi och verksamhetsutveckling
undrar Carin Holmberg, sociolog, vad som ska hända med den ideella delen av kvinnojourernas verksamhet. Hon undrar hur gränsdragningen mellan att vara oberoende och samtidigt konkurrera på en marknad ska kunna upprätthållas så att målet om full kostnadstäckning av alla delar i kvinnojourernas verksamhet kan nås. Och var ska de våldsutsatta kvinnor som av olika skäl inte vill vända sig till socialtjänsten ta vägen, om utvecklingen fortsätter i linje med de ambitioner Nyamko Sabuni hade om att all verksamhet ska upphandlas.

– Jag tror det är svårt att överblicka de här små stegen som tas i en väldigt speciell riktning. Även om SKR varit med och tagit fram det här, är det inte kvinnojoursrörelsen som driver den här utvecklingen. Kvinnojourerna kommer att anpassa verksamheten utifrån socialtjänstens krav utan att ha makt över detta, säger Carin Holmberg.

Att kvinnojourerna fungerat som socialtjänst beror just på att socialtjänsten inte har gjort arbetet. Och det i sin tur beror enligt Carin Holmberg på att de inte kan frågan. Hon konstaterar att det knappt finns någon socialhögskola där våldet mot kvinnor ingår i den obligatoriska grundutbildningen. Därför anser hon att det vore ännu viktigare att utbilda socialtjänsten.

– Kvinnojourerna har alltid varit duktiga på att utveckla sig i förhållande till det som är gångbart, och det är klart att jourerna kommer klara sig nu också. Men det kommer fortfarande att vara socialtjänsten som gör bedömningen vad de anser är tillräckligt stöd. Och det kanske inte harmonierar vare sig med jourernas uppfattning eller kvinnornas.

Risken med systemet är enligt Carin Holmberg bland annat att kommunerna väljer att placera kvinnorna på boenden som kostar mindre.

– Det gäller att försöka undvika den utvecklingen, för man kan inte öppna dörren och sedan säga hoppsan det ville vi inte. Då kanske det inte är rätt väg att gå.

Att det ideella arbetet beskrivs som ett jämställdhetsproblem av länsstyrelsen är något Carin Holmberg vänder sig mot.

– Det här är det enda stället i hela samhället där man gör det till ett problem att människor har ett ideellt intresse. Det är en konstig argumentation, de ideella kvinnorna kan inte vara något problem. Däremot är det ett problem att de anställda på jourerna har osäkra anställningsvillkor. Det är en komplicerad situation, säger hon.

Ett alternativ som skulle kunna undanröja risken att kvinnojourerna förbigås i lågpriskonkurrens från privata aktörer, och som har diskuterats, är att ge kvinnojourerna full kostnadstäckning genom kontinuerliga bidrag.

– Beatrice Ask har tidigare avfärdat den tanken med motiveringen att om någon missköter sig är de svåra att plocka ur systemet, berättar Carin Holmberg.

Var Maria Arnholm står är ännu oklart.

– När regeringen lägger ut ett så stort uppdrag brukar man diskutera finansiering till kommunerna. Får de inte det så ska de finansiera det inom en redan ansträngd budget och slimmad organisation. Kommunerna borde få en påse pengar för att klara detta.