SKR:s tjejjourer och ungdomsjourer möter varje år tusentals unga av alla kön som har frågor och funderingar kring våldtäkt och sexuella övergrepp. Faktum är att det är den vanligaste anledningen att höra av sig till en tjejjour eller ungdomsjour.

Inte sällan har de unga tjejer, barn, som hör av sig blivit utsatta för övergrepp av en närstående vuxen; en pappa, en morbror, mammans partner eller som i det aktuella fallet en familjehemspappa. En del vuxna kvinnor och unga tjejer hör av sig och berättar om hur de hanterar övergreppen med alkohol, droger, genom att skära sig själva eller sälja sex.

Ett återkommande tema i kontakterna är att den som utsatts tar ansvar för det som hänt. Oavsett om det handlar om en pojkvän som tjatat om sex tills man inte längre orkat säga nej eller om att man utsatts för övergrepp av en vuxen I många år. ”Han fick mig att tycka att det var ok eftersom han var min morbror. Jag vill inte såra honom”, skriver en tjej.

”Men om man verkligen tänker efter så får jag ta å skylla mig själv för det var jag som gjorde så att allt börja…”, skriver en annan.

Vi ser hur samhälleliga normer präglar tjejers förståelse av vad som hänt. Föreställningar om att killar har en gränslös sexualitet som tjejer har att hantera och säga ja eller nej till.

Det är illa att vuxna kvinnor liksom unga tjejer, barn, som utsatts för övergrepp tar ansvar för det som hänt, ursäktar förövaren och äcklas av sig själva. Men det är desto värre att skeva normer om killars och tjejers sexualitet och verklighetsfrånvända uppfattningar av vad som är en ”riktig” våldtäkt bekräftas och normeras genom sådana domslut som vi sett flera exempel på det senaste halvåret.

Det är domslut som dumförklarar killar och män genom att tillskriva dem så pass låg empatisk förmåga att det är möjligt att de inte förstod att de begick övergrepp. Det är domslut som inte erkänner att det är sammanhanget, själva maktobalansen, som ofta är det som skiljer ett sexuellt övergrepp från ömsesidigt sex.

Under hösten har SKR varit i en debatt med företrädare för rättsväsendet som hävdar att personliga värderingar inte får styra hur man dömer. Det handlar om rättssäkerhet, säger de. SKR håller med. Just därför är vi väldigt bekymrade över hur många domar ser ut. För att rättsväsendet ska kunna göra objektiva och korrekta bedömningar krävs fördjupad kunskap om sexuella övergrepp och våldtäkt. För att inte värderingar ska styra krävs medvetenhet om hur man kan få syn på sina egna fördomar.

På jourerna gör vi det vi kan för att stödsökande ska känna tillit till och förstå sexualbrottslagstiftningen, men det är svårt.

SKR har länge krävt en granskning av orsakerna till att åtals- och lagföringsfrekvensen vid sexualbrott är fortsatt låg, till och med sjunkande. En haverikommission är ett av våra 9 krav mot sexuella övergrepp. Det är ett uselt betyg på vårt rättssamhälle att de övergrepp som drabbar unga tjejer i så stor utsträckning är så svåra att få upprättelse för.

Vi är flera organisationer som jobbar med frågan om våldtäkt varje dag året runt, även när den inte som nu är het i media.

Vi ser hur de som utsätts tar ansvar för det som hänt och beskyller sig själva. Vi ser hur maktojämlikhet normaliseras och förstärks. Vi kräver ett slut på det som av utsatta kallas för ”den andra våldtäkten”. Det måste ske genom satsningar på förebyggande arbete i skolor och på arbetsplatser, ökade möjligheter till samtalsstöd, utbildning inom rättsväsendet och ökad prioritering av sexualbrott inom polisen.

Vi kräver att Beatrice Ask visar på ledarskap, tar krafttag mot våldtäkterna och garanterar rättstrygghet för unga tjejer.