En sommarnatt blir vi bergtagna av en diamant. Diamant är det hårdaste mineral som förekommer i naturen. En av världens mest efterfrågade ädelstenar. Diamant betyder oövervinnelig. Ett hypnotiskt prisma som fångar och reflekterar ljus, förblindar oss som tittar. I sig bär diamanten på alla färger.

Med vulkanisk magma har hon färdats hit. Hon intar rummet med gråblå styrka. Fyller oss med sin genomträngande röst, med sitt symmetriskt slipade skratt. Vi omringar henne med hunger och förväntan. Hennes rörelser ger oss feber. Vi ställer oss upp och börjar dansa.

Hon repar upp vår yta som en skalpell. En laser som skär genom vårt försvar. Hennes elegans är lika perfekt som ointaglig. Hon kan förgöra vad som helst, men aldrig själv gå under. Hennes rörelser utgår från bålen, hennes skor kan ingen annan bära. Hennes glittrande mantel kan ingen axla. Hennes geniala nonchalans.

Diamanten är självtillräcklig, lyser upp sig själv inifrån. Är det sant att hon inte behöver någon för sin tillfredsställelse? Eller ingår vi i hennes njutning lika mycket som hon i vår? Hon vill att vi ska säga hennes namn. Att vi ska vara lika galna som hon. Att vår struktur ska vara lika stark. Att vi ska bejaka rytmen i glädjen och smärtan. Innan hon lämnar oss ber hon oss att stanna.

När vi går därifrån blåser det upp. Uppfyllda rör vi oss längs motorvägar. Euforiska som hon, hårda som diamanter. I oss flammar en eld som hon har tänt. Om hennes sensualism talar vi. Om hennes kristallstruktur och överlevnadskraft. Om formationerna på våra egna stjärnhimlar. Hon är allt vi behöver för vår tillfredsställelse. I hennes röst finns inget falskt. Hon är vår bästa vän, ett vapen i våra händer.

Men sin mineralkomposition har hon färdats över världen. Med sina dansare och kulisser som reser sig och faller fulländat. Hon är på Diamond World Tour. Rihanna på Globen en sommarnatt.