Eberhard Schäfer är grundare till Väterzentrum Berlin, ett center som är unikt i sitt slag i Tyskland. Här kan pappor delta i aktiviteter, få rådgivning, eller bara prata och utbyta erfarenheter.
– Huvudmålet med vårt arbete är att säga till fäder att de är så viktiga för sina barn, och det redan från början. Vårt budskap är: var väldigt aktiva, missa inte första veckan, inte första året!

Intresset för centret är stort, inte minst hos media. Eberhard Schäfer tror det kan bero på att man öppnade samtidigt som en ny föräldraförsäkring infördes, 2007. Den baseras på inkomstnivå (67 procent av tidigare lön) och betalas ut under max 14 månader, varav två ”partnermånader”. I samband med reformen hamnade fäderna i rampljuset.

I dag tar runt 25 procent av de tyska papporna ut föräldraledighet, och andelen har stigit varje år sedan 2007. De allra flesta tar just två månader.

Vilka hinder återstår då i Tyskland för de som vill vara aktiva pappor i dag? Enligt Eberhard Schäfer främst två: arbetsplatserna – och pappornas partners. När det gäller arbetslivet menar han att situationen blir bättre, men att den allmänna bilden fortfarande är att ”en man måste jobba”, minst heltid.

– Om en pappa skulle utveckla tankar om att arbeta mindre eftersom de tycker det är viktigt att ha en nära relation till sina barn skulle det ses som omanligt.

På Väterzentrum träffar han många föräldralediga som berättar att frågan om pappaledighet aldrig förut tagits upp på deras företag. Eberhard Schäfer menar därför att medvetenheten om frågan måste höjas hos företagen, för att få dem att förstå att det är legitimt att vilja kunna kombinera familjeliv och arbete bättre.

På Väterzentrum. Foto: Anna Sandelin

Så till vad han anser vara nästa stora hinder, nämligen partnern.

– Könsrollerna har en sådan tung vikt. Många mammor skulle säga att ”Bebisen är så nära anknuten till mig, och dessutom har jag jobbat i fem år och vill ha en paus.” Så männen spelar ett slags ”gentlemannaroll”, men de vet inte konsekvenserna av beslutet; att de återskapar könsroller för flera decennier framåt. Vad de faktiskt säger när de låter mamman ta ut ett helt år är ”Du kommer att vara nummer ett för barnen, och jag nummer två”.

Berlin ligger högst på pappaledighetstoppen tillsammans med Bayern, med en tredjedel pappalediga. Längs en livlig gata i stadsdelen Kreuzberg passerar en vardagseftermiddag likväl mest mammor med barnvagnar. Jag frågar några av dem om möjligheterna att kombinera yrke och familjeliv.

– Jag har en statlig arbetsgivare så det är inget problem för mig. De måste följa lagstiftningen och är också en stor arbetsgivare, säger Dafne.

– Det är okej, men det kunde vara bättre. Deltidsjobb borde vara bättre betalda, säger Britta.

Pappor verkar det ont om, men så dyker en upp: Pjotr har två barn som i dag är 15 och 26. De var alltså små långt innan den nya föräldraförsäkringen infördes. Pjotr och hans fru löste situationen genom att han jobbade eftermiddagar och hon förmiddagar, och så delade de upp barnskötseln.

Strax därpå kommer Michael gående med barnvagn, på väg att köpa bröd i ett närbeläget bageri. Han har två barn på 2 och 6 år, och tog ut föräldraledighet.

– Jag är fortfarande borta från arbetet, jag jobbar två dagar i veckan. Min partner jobbar väldigt mycket, ofta mer än tio timmar om dagen på en start-up här i Berlin, säger han.

Som vi skrivit om tidigare är bristen på dagisplatser ett problem i Tyskland. Michael fick plats åt sitt barn på det dagis han ville, men är långt ifrån nöjd med barnomsorgen i stort.

– Det största problemet med barnomsorgen här är att staden betalar personalen för lite, säger han.

Nyblivna mamman Christiane tycker att tyska staten lägger en bra grund för det första året efter att barnet fötts. Däremot bekymrar hon sig för att inte hitta en dagisplats. Hennes bebis är fyra månader och hon har nyss börjat leta.

– Men folk säger att jag redan är alldeles för sent ute, de säger att man ska börja redan när man är gravid.

Återgången till arbetslivet är också en källa till viss oro.

– Som kvinna oroar jag mig lite för hur det ska gå att komma tillbaka till jobbet. På agenturen där jag jobbade vet jag i alla fall att det inte var särskilt bra för karriären att ha barn.

Enligt en studie från Institutet för befolkningsforskning 2012 är kvinnors tvivel kring att kunna kombinera yrke och familjeliv en av orsakerna bakom Tysklands låga födelsetal. Sociala och kulturella faktorer spelar också in, som bristande erkännande för yrkesarbetande mammor med små barn i före detta Västtyskland. Många välutbildade kvinnor där väljer att inte skaffa barn, och Tyskland har en mycket hög andel barnlösa kvinnor globalt sett.

Den familjepolitiska situationen är speciell just på grund av historien, och mönster från förr sitter kvar. I DDR sågs kvinnor i första hand som en del av arbetskraften och skulle bidra till ekonomin så mycket som möjligt. Statlig barnomsorg fanns till stor del även för barn under tre års ålder, och i princip för alla mellan 3-7 år.

I Västtyskland sågs familjen efter andra världskriget istället som ett slags nästan helig institution, som skulle skyddas från statlig påverkan. Historiker har förklarat detta med ett behov att distansera sig både från nazitidens erfarenheter och från DDR:s familjepolitik. Offentlig barnomsorg var inte särskilt utbyggd, speciellt inte för de yngsta: 1987 befann sig 3 procent av barnen under tre års ålder i offentlig barnomsorg. För 3-7-åringarna var andelen 65-70 procent.

Fram till 1986 fanns i väst moderskapspenning, som då byttes mot en könsneutral föräldrapenning. Ersättningen var max 300 euro i månaden.

Harald Rost är sociolog vid universitetet i Bamberg och har forskat mycket om familjepolitik. I dag menar han att tysk familjepolitik alltid tittar på de skandinaviska länderna.

– Men kulturen här är annorlunda, tror jag. Vi har en väldigt stark modersroll, de här traditionella attityderna är väldigt starka.

Att mammans roll betonats starkt märks också på vårdnadsfrågan, där tyska pappor i många fall har hindrats från att spela en roll som aktiva fäder. Tidigare kunde ogifta pappor nämligen bara få delad vårdnad om barnen med mammans godkännande – hon hade en ”vetorätt”. Men efter en lagändring i februari kommer pappor framöver att kunna ansöka om delad vårdnad, och mamman kan bara hindra det om det finns starka skäl med hänsyn till barnets bästa. Den nya lagen betonar att i normalfallet ska båda föräldrarna dela på ansvaret för barnet.

Könsroller i förändring. Foto: Anna Sandelin