Finland var först i Norden med att kämpa till sig kvinnors rösträtt, redan 1906. Men det var först i helgen som landet fick sitt första feministiska forum.
– Det är en fantastisk feministisk återväxt, sade besökaren Vivi-Ann Rehnström till Feministiskt Perspektiv.
Forumet är trespråkigt, här varvas finska, svenska och engelska, och det finns en medveten tanke bakom denna mångfald:
– Det känns verkligen som att vi har väntat på ett sådant här flerspråkigt evenemang i hundra år. När den finska kvinnorättsrörelsen drog igång i slutet av 1800-talet så var de flesta av de som hade makt att tala just svenskspråkiga, samtidigt som de var i oerhört numerärt underläge. Det innebär att det blir en skevhet i den finska kvinnorörelsen. Det här forumet är ett försök att börja rätta till denna skevhet, berättar Jenny Wikström, från den feministiska tidskriften Astra, och del i arrangörsgruppen.
Jenny Wikström
Finlands första feministiska forum har medvetet undvikit att bestämma något tema, istället har de inbjudna organisationerna och föreläsarna själva fått fylla forumet med innehåll, berättar Jenny Wikström.
– Det är själva poängen med forumet att inte styra forumet i någon bestämd riktning. Vi skickade ut trevare till alla möjliga, och så har somliga sagt att de vill vara med, och andra sagt att de inte är intresserade. Slutresultatet blir vad organisationerna själva vill göra, och vad de är intresserade av att prata om.
Att lämna programmet så öppet är inte utan sina risker. Under lunchen träffar jag några besökare som upprört diskuterar att Henry Laasanen bjudits in och hållit i en programpunkt på forumet. Henry Laasanen, författare till boken Naisten seksuaalinen valta, kvinnors sexuella makt, menar att kvinnor ha ett sexuellt kapital som de omsätter för att skaffa sig fördelar visavi män inom såväl arbetsliv som i parrelationer. Så kanske att i alla fall något sorts kvalitetskrav för de inbjudna vore önskvärd, det är ändå ett feministiskt forum.
Andra programpunkter på forumet är betydligt mer hoppingivande, såsom samtalet kring de intersektionella utmaningar och möjligheter som aktuell feministisk forskning står inför. Forumet bjuder också, som sig bör, på praktiska inslag såsom feministiskt självförsvar, argumentationsworkshop, och själv fastnar jag för Suvi Nurmis innovativa försök att förändra modetidningarnas innehåll genom att klippa sönder orden i rubrikerna, blanda om dem och sedan skapa feministisk kylskåpspoesi av orden.
Suvi Nurmi.
– Utmaningen är att skapa nya och feministiska budskap av ord och meningar som tidigare i sina ursprungliga sammanhang var begränsande. Det blir ett försök att återta orden, från modetidningarna till oss själva, förklarar Suvi Nurmi stolt.
Bland bokborden träffar jag besökaren Vivi-Ann Rehnström, som är överlycklig över att hon tagit sig hit.
– Jag var egentligen ganska trött, och tänkte att jag egentligen borde syssla med annat. Men, sen tänkte jag, att det ändå är jättefint att det ordnas nu, och att det ordnas på olika språk, så jag måste helt enkelt komma.
Vivi-Ann Rehnström berättar att hon själv har ett förflutet som aktivist, då hon som ung student på 1970-talet drog ingång första kursen någonsin i kvinnolitteratur, den första av sitt slag vid Åbo Akademi.
– Det är så roligt också att komma hit och upptäcka, att det är så många människor som jag inte känner. Det är en fantastisk feministisk återväxt. Det gör mig väldigt glad, skrattar hon.
Vivi-Ann Rehnström
Skapad i pysselverkstad med rubriken ”Miltä feministi näyttää”? (Hur ser en feminist ut?)
