Feministiska perspektiv på Kristallnatten 75 år

Publicerad 10 november, 2013

8 min lästid

Vi måste ta makten över våra berättelser! Därför efterlyste vi bilder och berättelser från alla som demonstrerade i Stockholm och andra städer mot nazisternas provokativa demonstrationståg på Kristallnattens 75 årsdag. Här har vi samlat några feministiska demonstranters egna berättelser:

Kristallnatten i dagsregn

På Millennieplatsen i Göteborg möttes den 9 november representanter för Asylrätt 2014, Unga feminister och Feministiskt initiativ till en minnestund för Kristallnatten – natten som var upptakten till Andra världskriget.

Talarna Dawa Rönn från Unga feminister, Maria Strandberg från Asylrätt 2014 och talespersonen för Feministiskt initiativ, Stina Svensson underströk hur viktigt det är att vi minns historien för att se till att den inte upprepas. Risken känns överhängande med tanke på alla rasistiska tendenser som kan ses i vår omvärld.

”Ut med rasisterna – in med feministerna” var Stina Svenssons paroll medan Unga feminister skapat en banderoll med texten ”Feminism mot rasism”. Asylrätt 2014 deltog också i den påföljande demonstrationen som drog nedför Avenyn i ett fackeltåg. Tidigare på dagen hade Ung vänster haft en manifestation på Gustaf Adolfs torg där Unga feminister också deltog.

(Jonas Göthner)

Josefin Engberg assisterar Stina Svennson, talesperson för Fi, när hon talar på Millennieplatsen i Göteborg på Kristallnatten 75 år. I bakgrunden Gudrun Tiberg och medlemmar i Unga feminister. Foto: Tobias Cowie

Vissa blir rasister. Varför blir inte alla andra antirasister?

Häromdagen satt jag och åt middag med några vänner på en restaurang i Göteborg. Efter det sista planeringsmötet inför manifestationen på Kristallnatten.

Jag råkade höra en i sällskapet vid bordet bredvid säga: “Han ropade hallal”, vilket gjorde mig nyfiken på vad det var hon berättade för de andra.

Försökte lyssna lite men följde inte med sammanhanget och vi själva var mitt i en diskussion. Sedan hörde jag henne igen: “Det är inte konstigt att vissa blir rasister.”

“Det är inte konstigt att vissa blir rasister”. Jag har hört ekot av denna mening i mitt huvud sedan dess. Vad pratade de egentligen om? Borde jag säga någonting, ifrågasätta dem? Hur kan vissa dra en sådan slutsats? Hur kan vissa bli rasister?

Alltid när jag står inför sådana frågor påminner jag mig om att jag lever ett land med ett rasistiskt parti i riksdagen. Ett parti som kan få runt tio procent av rösterna i nästa val om knappt ett år. Vad hände med oss? När hände detta?

“Det är inte konstigt att vissa blir rasister:”

I Norge bildade det rasistiska Fremskrittpartiet regering tillsammans med Höyre i slutet av förra månaden. Drygt 2 år efter utöya-massakern.

Jag trodde vi hade det sämst i Norden. Norge visade något annat. Rasisterna fick sju ministerposter i regeringen. Biståndsministeriet rycktes bort med detsamma. I ett av världens rikaste länder.

Svensk polis, Skånepolisen, visar sig ha ett register på namn över 5000 romer, i förebyggande syfte. De flesta utan att ha begått något brott. Många barn. En del döda sedan länge.

“Det är inte konstigt att vissa blir rasister.”

Ett fartyg sjönk 500 meter utanför den italienska ön Lampedusa i början av oktober. Över 300 flyktingar drunknade. Fiskebåtar är förbjudna att hjälpa flyktingarna i italienskt vatten. Jag undrar hur det var i det här fallet. Om det fanns några båtar i närheten.

De drunkna hedrades officiellt i landet som italienska medborgare medan de över 150 överlevande väntade på sin utvisning. De flesta till Eritrea, ett land vars styre jämförs med Nord Korea.

“Det är inte konstigt att vissa blir rasister.”

Fort Europa kräver å ena sidan sina offer. Och sedan hedrar dem. Muren växer.

Det finns över 40 miljoner flyktingar i världen och (om jag minns rätt?) runt 2% av de lyckats komma till de rika delarna av världen. Trots alla dessa murar. De som lyckas överleva alla dessa hinder på vägen.

Andra är flyktingar i sitt eget land eller flyr till de närliggande länderna.

Vi lever i en tidsperiod utan diagnos. Jag funderar på den klassiska boken av den nyligen bortgångna sociologen Marshall Berman, “Allt som är fast förflyktigas”, ett citat lånat av Karl Marx. Jag hittar inget sammanhang. Jag saknar en kompass för att förstå vår tid.

Tårtning diskuteras som en våldshandling som kan sluta i terrorhandlingar. Medan allt det här kan ske och uppfattas som naturliga. Och dessa är bara några exempel på det som hände förra månaden.

Jag känner att jag själv flyter med allting annat.

“Det är inte konstigt att vissa blir rasister.” Men det är oerhört sorgligt att alla andra inte blir antirasister. Vår tids tragedi att inte alla andra motsätter sig tragedierna och orättvisorna.

Tänker på vad Jonas Gardell skrev på sin FB-sida ett år efter massakern i Utöya:

Sörj nu, men sedan: gå med i ett demokratiskt parti, besök en moské, delta i en Prideparad, engagera dig i Amnesty, göm en flykting!

Tänd gärna ett ljus men kom ihåg att när ljuset brunnit ut är det i oss själva som lågan måste brinna.

(Masoud Vatankhah)

GÖTEBORG

foto: Edda Manga

MALMÖ

foto: Joacim Blomqvist

Hanna Thomé V

foto: Joacim Blomqvist

Värdigt och vackert mot all rasism

Drygt trehundra malmöbor deltog i lördagskvällens fackeltåg, från Gustav Adolfstorg till Moriskan i Folkets park i Malmö, till minne av kristallnatten 9 oktober 1938. I år uppmärksammades särskilt de nazistiska pogromerna och den industriella utrotningen av 40-45 procent av Tysklands romska befolkning.

Förföljelserna av romerna har inte tidigare inte uppmärksammats alls på samma sätt som nazisternas förföljelser av judarna. Ännu pågår exempelvis etnisk registrering av svenska romer, vilket fick blixtbelysning tidigare i höstas då Dagens nyheter kunde avslöja att lundapolisen fört ett rasbiologiskt register över romer: såväl laglydiga som kriminella; massor av småbarn och avlidna; personer som är gifta med romer etcetera. Något som påpekades och lyftes fram av flertalet talare och som även märktes i det program som arrangerades i Moriskans stora salong där bland andra den romska folkmusikgruppen Romani Patrin spelade intesivt melankoliska toner och Dusan Marinkovic rappade den yngre generationens ilska mot majoritetssamhällets rasism.

Även den afrofobi som drabbar stadens afrosvenskar lyftes även den fram av flera talare, och särskilt polisens nämndes övervåld vid tillslag, samt misshandeln och mordförsöket på en afrosvensk pappa som bevittnades av hans son under sensommaren.

Rasismen som riktar sig mot romer, judar eller afrosvenskar är i grunden samma rasism; den är människofientlig, cynisk och antifeministisk; den tar sig uttryck genom Reva, då folk pågrund av utseende trakaseras i Stockholms tunnelbana, eller då någon här i Malmö grips och utvisas under pågående vigsel; då polisen för register över medborgare pågrund av familjeband; vårt tredje största parti Sverigedemokraterna är ett fascistparti som jagar folk med järnrör, sexistiska glåpord, hat, hot och våld: men försvaras av etablicemenget som om de vore ett demokratiskt parti. När nazisterna i Stockholm tillåts demonstrera för systerpartiet Gyllene Gryning under Kristallnatten.

Manifestationen till minnet av Kristallnatten är och bör vara en påminnelse om allt detta. Här i Malmö kunde vi genomföra manifestationen värdigt och vackert.

(Joacim Blomqvist)

KARLAPLAN, STOCKHOLM

I Stockholm hade polisen gett ”demonstrationstillstånd” till den nynazistiska organisationen Svenska Motståndsrörelsen att tåga från Karlaplan till Greklands ambassad och visa sitt stöd för det högerextrema grekiska partiet Gyllene gryning. Under demonstrationen ifrågasatte många att tillstånd gavs på 75-årsdagen sedan novemberprogromerna som pågick mellan 7 och 13 november 1938. Natten mellan den 9 och 10 november kom att kallas Kristallnatten på grund av allt glassplitter som täckte gatorna sedan omkring 7 500 judiska butiker fått skyltfönstren krossade, vandaliserade och plundrade. Över 1 400 synagogor och bönehus brändes och förstördes. Även judiska bostäder vandaliserades. Judar misshandlades, mördades och många begick självmord i desperation. 30 000 judiska män arresterades och skickades till koncentrationslägren Dachau, Buchenwald och Sachsenhausen.

Svenska motståndsrörelsen fick tillstånd att just denna kväll stödja Gyllene gryning. Flera av partiets ledare greps den 18 september efter att ha kopplats samman med en rad våldsdåd. Däribland mordet på rapparen Killah P, eller Pavlov Fyssas. I motdemonstrationen på mellan 400 och 500 personer fanns mödrar med sina söner, äldre damer med rullator, vänsterpolitiska och antirasistiska aktivister, och inte minst feminister – däribland Mehrtab Motavvas, som filmat och fotograferat.

Mehrtab Motavvas

Fascister är sexister!

Jag tog megafonen och avslutade motdemon med att ”högerextremisterna, förutom att vara fascister/nazister/rasister, är sexister. De tror att vi kvinnor är barnmaskiner och arlakor. Men det är vi inte. Vi är självständiga subjekt, inga jävla objekt. Länge leve feminismen!”

(Mehrtab Motavvas)

Film: Mehrtab Motavvas