Samtalen under den kommande helgen ska handla om vad som kan förena grupperna politiskt och vara ett gemensamt estetiskt avstamp för att skapa ett stort nationellt feministiskt scenkonstverk över hela landet under 2014. Mötet är det första av två, dit deltagarna bjudits in att utbyta erfarenheter, kunskaper och framtidsdrömmar. Under lördagen föreläser Tiina Rosenberg och Maria Sveland om sina nya böcker Ilska, hopp och solidaritet – med feministisk scenkonst in i framtiden (Rosenberg, 2012) respektive Hatet – en bok om antifeminism (Sveland, 2013).
Även unga lokala feminister är inbjudna i syfte att inspirera till en gemensam konstnärlig process med unga som dialogpartners och publik. I ett pressmeddelande skriver Ung scen/öst att det återigen är dags att prata med en ung publik om genus, feminism och jämställdhet. Feministiskt Perspektiv ställde några frågor till konstnärliga ledaren Malin Axelsson.
Vilket startfält ni fått ihop, hur gick det till?
– När vi formulerade projektet visste vi inte att det fanns så många som uppåt 35 fria feministiska scenkonstgrupper i Sverige. Vi började med att bjuda in dem som vi kände till och sedan har listan fyllts på. Det är helt fantastiskt att rörelsen är så stor! Projektet är i sig en inventering av den fria feministiska scenkonsten i Sverige, och det är tydligt att det är en mycket vital rörelse idag.
Går det att tala om en våg av feministisk scenkonst och hur vill du i så fall beskriva den?
– Ja, definitivt! Det är en stor och mångskiftande våg som ska bli oerhört spännande att möta i helgen. Estetiskt finns en otrolig bredd, grupperna arbetar med alltifrån cirkus, musikteater och nyskriven dramatik till performance, aktioner och happenings. Politiskt skulle jag beskriva samlingen med Tiina Rosenbergs ord multisolidarisk – grupperna täcker politiskt in en mängd maktkritiska perspektiv och det finns grupper som arbetar med frågor kring genus och jämställdhet men också med till exempel klass, ras, sexualitet och funktionalitet på ett självklart sätt kopplat till de frågorna. Jag tror inte att det är en tillfällighet att den här historiska träffen utspelar sig på ung scen/öst, en scenkonstinstitution för barn och unga. Vår ambition är att tala med en ung publik över hela Sverige kring frågor om könsroller, jämställdhet, rasism och fascism, men den här scenkonströrelsen är också överlag ung. Där finns nya estetiska grepp, och ett politiskt hopp och mod.
Hur ser intresset ut bland de unga lokalt och vad kommer de att få ut av helgen?
– En referensgrupp som består av unga feminister, förankrade i olika lokala grupper och nätverk, kommer att delta i samtalen de båda helgerna. Vi vill genom samlingen stärka det lokala arbetet kring de här frågorna och hoppas att referensgruppen kommer att växa och arbeta nära ung scen/öst när vi tar fram en föreställning utifrån de samtal som förs dessa två helger. Ung scen/öst arbetar ju nära en skolpublik och i förlängningen kommer skolor runt om i Östergötland också att involveras i framtagandet av en föreställning.
Vad hoppas du ha med från den här samlingen till del 2 i augusti?
– Jag hoppas få med mig riktigt bra samtal, mycket estetisk inspiration, idéer om nya arbetsmetoder, nya politiska frågeställningar, och ett första gemensamt utkast till ett nationellt feministiskt scenkonstverk 2014. Och danssteg och musik! Från lördagens fest med hundra feministiska scenkonstnärer på dansgolvet!
