Hilma af Klints monumentalmåleri och Mika Rottenberg, som kompletterar konceptkonstens kanon med klassiskt kvinnliga uttryck, attribut och metoder. Katarina Rosengren Falk har besökt båda utställningarna (i Stockholm) och rekommenderar feministiskt orienterade konst- och kulturintresserade att göra detsamma.
En av världens främsta feministiska konstnärer är i Sverige. På Magasin 3 pågår sedan förra veckan en utställning av Mika Rottenberg som behandlar teman som kroppar i arbete, synen på slutresultatet, hur iakttagare blir involverade i verken, hur rummen på olika sätt ockuperas av konsten.
I Sneeze to Squeeze sitter en man som krullar tår med målade naglar och nyser repetitivt, ibland kommer det ut en kanin ur hans stora näsa, ibland ett köttstycke. I övrigt återkommer de arbetande kvinnokroppar som sedan länge har stått i fokus för Rottenberg. Surrealistiska processer de- och rekonstruerar det vi är vana vid att betrakta som avvikande som vackert och vanligt – det äckliga blir mer fascinerande än frånstötande, det skrämmande kan bli sensuellt utan att erotiseras som en trött mansfantasi av det lagom skrämmande slaget. Rottenberg har tidigare visats i mindre format av galleriet Andréhn-Schiptjenko men Magasin 3 och curatorn Tessa Praun presenterar den första stora utställningen av henne.
En annan kvinnlig konstnär som tidigare bara har visats i mer begränsade svenska sammanhang presenteras nu i en separatutställning av megaformat på Moderna Museet. Hilma af Klint. Abstrakt pionjär som har öppen vernissage i dag har redan rönt stor uppmärksamhet, även internationellt. Vissa av verken är gigantiska och alla är magnifika. Det är otvivelaktigt en stor konstnär som nu inkluderas i konstens kanon på ett mer genomgripande sätt än som tidigare har varit möjligt. Utställningen är vidunderligt vacker och kan ses med behållning alldeles oavsett den intrikata historien om hur Hilma af Klint inte tillät sin samtid att se vad hon arbetade med och vad det kan komma sig? Af Klint har redan mött en stor publik men frågan är om det inte är nu hon möter sin rätta kontext, för första gången?
Där Rottenberg kompletterar konceptkonstens kanon med klassiskt kvinnliga uttryck, attribut och metoder som kroppar, degar, naglar, läppar innehåller Himla af Klints konstnärskap också andra aspekter än samtida manliga modernisters och i ljuset av dagens feministiska hyllande av kvinnokön är associationen till kvinnokroppens intimare delar överväldigande i betraktandet av Hilmas monumentalmåleri.
För den feministiskt orienterade konst- och kulturintresserade är båda utställningarna värda ett, eller flera, besök.
