Samtalet modereras av Feministiskt Perspektivs chefredaktör Anna-Klara Bratt och tar avstamp i reaktionerna som deltagarna fått på sin närvaro i offentligheten. Det handlar om aggressivitet, bristande respekt för kunskap och dessutom – en tydlig dubbelbestraffning. Kvinnor, oavsett vilket område det gäller, får frågor av privat natur när det inte är relevant. När det handlar om hat och hot tas svaren sedan till intäkt förlöjligas kvinnorna, som påstås göra sig till offer.

Samtidigt vittnar både journalister och politiker om försiktighet och självcensur på grund av hoten.

– Något bra som har kommit under våren är att vi har börjat synliggöra att det här är ett samhällsproblem som drabbar inte bara kvinnor som syns utan det drabbar alla på så många olika sätt, säger Maria Sveland.

Om hatet som sådant har ökat är omöjligt att säga, däremot har det blivit mer synligt. Ida Ali Lindqvist har märkt av att det blivit fler som öppet försvarar rätten att använda sig av rasistiska uttryck och Lisa Bjurwald menar att Sverigedemokraternas framgångar har skapat en gynnsam miljö för hat och även för etablerade partiers flathet.

– Vi missade att ta fajten på tidigt stadium, sedan är det inte bara att vrida tillbaka klockan.

Sveland, Bjurwald och Ali Lindqvist pratar om hur kvinnor i alla tider avfärdats som känslostyrda, vilket fortfarande används helt grundlöst för att avfärda såväl feministisk kritik som obekväma analyser. De har flera exempel på hur det snarare verkar vara män som agerar i affekt, vilket förklarar hur det kommer sig att när Fredrik Reinfeldt får nog så handlar det om fotboll. Och Bjurwald menar att det är kvinnor som har gjort de bästa analyserna av Anders Bering Breivik och hans dåd. Medan många män varit väldigt inne på teorier om den ensamme galningen, har kvinnor vågat dra parallellerna till partier i Europa och tittat på antifeminismen i hans budskap.

Anna-Klara Bratt bad samtalsdeltagarna att blicka framåt och samtalet avslutas med en spännande diskussion om hur den feministiska rörelsen kan utgöra en skarp motvikt i utvecklingen, kanske den enda.