Bilismen fungerar inte. Den har ockuperat vår stad, begränsar våra liv och kommer, om den tillåts fortsätta, driva vår planet mot ett stup. Vi måste börja bygga ett samhälle anpassat för människor, där transportbehoven är mindre och gång, cykel och kollektivtrafik är det självklara valet.

Hur vi lever våra liv beror på hur staden ser ut. I dag är staden inte byggd utifrån invånarnas eller naturens behov. Bilresan är norm, välfärd anpassas efter marknader och våra gemensamma platser säljs till högstbjudande. Ett premierande av vissa transportslag är också ett premierande av vissa människor. Dagens stadsplanering för oss in i en värld som varken är ekologiskt, socialt eller ekonomiskt hållbar.   

Där människor bor ska det också gå att leva. Alla ska ha närhet till arbete, skola, fritidsgård, lekpark, kultur, mataffär, samhällsservice och andra vardagliga behov. För att få stadsdelar att blomstra måste välfärden byggas ut i alla delar av staden. Arbeten, kultur och myndigheter som idag ligger i stadskärnorna ska placeras ut över fler delar av staden. Alla stadsdelar ska leva, med satsningar på det lokala istället för på externa köpcentrum. I en feministisk stad tas inte dagar över av pendling, när resorna är korta och få är promenaden och cykeln det naturliga sättet att resa.

Ohållbar samhällsplanering

I dag ser vårt samhälle inte ut så, på grund av en ohållbar samhällsplanering tvingas många människor resa långa avstånd i sin vardag. Dessa behov av längre resor ska täckas av kollektivtrafik, därför måste dyra vägbyggen ersättas med kraftfulla satsningar på den gemensamma kollektivtrafiken. Kollektivtrafiken är en nödvändig del i ett jämlikt samhälle då många medborgare inte har tillgång till någon bil. Den ger människor möjlighet att röra sig och ta del av sin egen stad och är navet i en hållbar trafikpolitik. Förutom en utökning av sträckor och avgångar behövs ett arbete för att skapa en avgiftsfri kollektivtrafik.

I dag subventioneras bilismen genom kostsamma vägsatsningar och genom att parkeringskostnader aldrig fullt ut betalas av de som använder dem. Istället slås kostnaden för marken och underhållet ut på alla som bor i byggnaden, handlar i affären eller bor i kommunen. Subventionerna bygger in människor i ett bilberoende där många känner sig tvungna att köpa bil.

Rätten att röra sig i staden och ha närhet till välfärden hindras när samhällsbygget utgår från bilen och inte människan. De som är mest beroende av en bra kollektivtrafik – kvinnor, unga, äldre, personer med fysiska funktionsnedsättningar, människor som inte har råd med bil och personer som av miljöskäl inte vill sätta sig i en bil – får idag finna sig i att leva i en stad som inte är byggd för dem. Samhället har byggts och fortsätter att byggas utifrån bilåkande män och tvingar alla andra att anpassa sina liv därefter.

Bilismen drabbar de mest utsatta

Samtidigt slår klimateffekterna, som bilismen är en bidragande orsak till, hårdast mot personer som aldrig ägt en bil. Redan idag drabbas många länder av torka, översvämningar och naturkatastrofer till följd av den globala uppvärmningen. Det är de redan mest utsatta människorna, ofta fattiga kvinnor, som påverkas mest. Samtidigt kommer effekterna av klimatförändringarna drabba alla människor i våra framtida generationer. Bilen slukar energi, oavsett vad vi tankar den med, och kan därför aldrig vara utgångspunkten när vi bygger våra städer.   

Bilarna tar över vår stad och gör den till en ohälsosam och osocial plats. Till skillnad från cykeln, promenaden och spårvagnen så sliter bilen isär staden och tar genom vägar och parkeringar enorma ytor till förfogande. Ytor som kunde varit fridfyllda naturområden eller välbehövda bostäder och skapat en stad fylld av liv och rörelse där människor har nära till vardagliga behov och till varandra.

Vi bygger och planerar våra städer – och i förlängningen våra liv – utifrån bilen samtidigt som de hållbara alternativen trängs undan och får ett alltför högt pris. Vi vill skapa en förändring, en framtid där det alltid är billigare och bekvämare att välja de färdsätt som är bäst för samhället och för miljön.

Så här skapar vi en rättvis och hållbar transportpolitik:

• 15 minuter till allt! Förskola, kultur, mataffär, äldreomsorg, lekparker, jobb, ungdomsmottagning, fritidsgård, vårdcentral, skola – allt ska gå att nå på 15 minuter.

• Kollektivtrafik för alla! Satsa på kollektivtrafiken! Bygg ut stort – kors och tvärs, inte bara till ”centrum”. Inför en statlig nolltaxa-fond så att kommuner, landsting och regioner får råd att införa avgiftsfri kollektivtrafik. Kollektivtrafiken ska, precis som de offentliga utrymmena, präglas av tillgänglighet och delaktighet.

• Låt cyklarna rulla! Alla kommuner ska ha en plan för cykel och gångtrafik. Den ska prioriteras över all annan trafik och staten ska gå in med öronmärkta pengar. Cykelbanorna ska vara väl utbyggda, trygga och välskötta.

• Tågen ska gå som på räls! Satsa på tågtrafiken och stoppa alla nybyggen av motorvägar. Flytta pengar från vägar till tåg – satsa på utbyggnad, drift och underhåll samt en sänkning av biljettpriserna.

• Sluta subventionera för några få! Styr om subventionerna från den individuella bilismen till det gemensamma – vägbyggen och parkeringar är kostsamma och förstör staden.

• Besluten ska demokratiseras! Transportsektorn och de sektorer som utvecklar vår infrastruktur är inte representativa för vårt samhälle utan domineras av vita män från rika stadsdelar. För att skapa en infrastruktur för alla krävs att instanserna som beslutar om och genomför vår samhällsplanering demokratiseras.

Det bilcentrerande samhället ska bli en parentes i den transportpolitiska historien. Bilen ska inte längre få ockupera vår stad, begränsa våra liv och driva vår planet mot ett stup. I ett samhälle för alla är det en smart stadsplanering med gång, cykel och kollektivtrafik som dominerar. Endast i städer byggda med utgångspunkt i ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet kan vi skapa ett jämlikt samhälle.