I försäkringskassans rapport Föräldrar som inte vabbar tecknas för första gången en bild över föräldrar som inte använder tillfällig föräldrapenning vid vård av sjukt barn.

Av rapporten framgår att det är tre grupper som dominerar bland dem som aldrig tar ut så kallade VAB-dagar. Dessa är svenskfödda män med höga inkomster, egna företagare och utlandsfödda kvinnor. Män är fler i gruppen som aldrig vabbar och de skiljer sig också från kvinnorna som inte tagit ut några vab-dagar. Sannolikheten för att inte ha använt försäkringen är cirka 23 % större för män än för kvinnor.

Bland kvinnorna är det en stor grupp som inte kvalificerar sig för SGI, det vill säga har för liten eller ingen inkomst för att plocka ut tillfällig föräldrapenning medan det för männen i gruppen är tvärt om: de har hög inkomst. Det här följer tidigare kända mönster om mäns och kvinnors uttag av föräldradagar.

Ulrika Hagström, utredare på TCO är förvånad över att det var så många föräldrar som inte tagit ut några vab-dagar under 2010 men konstaterar att undersökningen bekräftar förekomsten av så kallat vobbande:

– Det var överraskande att en majoriteten av föräldrarna inte har vabbat en enda dag under hela året, att bara 46 procent av mammorna och 36 procent av papporna hade vabbat 2010. Hade heller ingen aning om att personer födda i länder utanför Sverige använder VAB så lite. Samtidigt bekräftar undersökningen existensen av det nya fenomenet att många föräldrar som har sjuka barn och måste stanna hemma från jobbet ”vobbar” det vill säga att de stannar hemma men arbetar ändå.  

Ulrika Hagström menar att det ojämna uttaget av VAB-dagar speglar en uppdelad arbetsmarknad:

– Det finns en del som står utanför arbetskraften och en del som har högre inkomster och samtidigt möjlighet, men också en press på sig, att jobba hemifrån. Det finns de som känner att de måste klara sina arbetsuppgifter oavsett om de har ett sjukt barn eller inte. De känner att de måste ta igen förlorad arbetstid på ett eller annat sätt om de väljer att vara hemma med barnet, och därför istället väljer att flexa då barnen är sjuka. Till exempel arbeta halva dagen, flexa halva och sedan arbeta igen på kvällen. Det är en bild av ett arbetsliv som blivit mer flexibelt med allt högre prestationskrav som vilar på enskilda individer.