I ett starkt brandtal till försvar för kvinnors rättigheter öppnade Margot Wallström, före detta FN-representant mot sexuellt våld i konflikter, i tisdags en debattpanel med rubriken ”Har vi råd att inte satsa mer på jämställdhet?” på hotell Radisson i Göteborg.

Debatten, som arrangerades i ett samarbete mellan Socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet, IF Metall Göteborg, LO Västsverige och Tankeverksamheten, handlade om vad ökad jämställdhet kan göra för tillväxten och jobben i Sverige och Europa. Och Wallström angav ribban med sina inledande ord.

– Vi pratar inte om ett glastak eller om klibbigt golv. Vad vi pratar om egentligen är ett tjockt lager av män.

Men hon gjorde snabbt klart att hennes uttalanden inte skulle uppfattas som en frontalattack mot alla män, utan påpekade att ökad jämställdhet är bra för alla människor; för män, för kvinnor, för barn. Sedan redovisade hon en plågsam exposé över kvinnors situation i världen i dag.

Förvånande slutsatser

– Hur ser egentligen livet ut för världens flickor? Jo, sanningen är att de inte alls får finnas. De väljs bort redan som foster och aborteras, de utsätts för könsstympning, för barnarbete, de får bristande skolgång medan resurserna satsas på deras bröder, 30 000 flickor gifts bort varje år, de drabbas av hiv och aids. Är detta demokratiskt? Hur länge ska kvinnor invänta den goda viljan hos dem som har makten, undrade Wallström och konstaterade att de senaste sju åren är förlorade år när det gäller politiska insatser för att öka jämställdheten i Sverige.

Därefter redovisade Maria Hemström Hemmingsson ytterligare en plågsam exposé över jämställdhetens tillstånd i Sverige. Hemström Hemmingsson är huvudsekreterare för Delegationen för jämställdhet i arbetslivet som är ett treårigt regeringsinitiativ med syfte att presentera jämställdhetsläget i landet och stimulera debatt. Med hårda fakta som gjorde den fullsatta salen knäpptyst redovisade hon kvinnors dåliga villkor på arbetsmarknaden i förhållande till män. Kvinnor saknar jobb i större utsträckning, jobbar mer deltid, jobbar mer obetalt hemma, har lägre löner och tjänar under en livstid i snitt 3,6 miljoner mindre än en genomsnittlig man.

– En orsak till att kvinnor tjänar mindre än män är att kvinnor är överrepresenterade inom yrken med låga relativlöner. En enskild kvinna kan förbättra sin ekonomiska situation genom att byta yrke, men om alla kvinnor gör det, vem ska då jobba inom skola, vård och omsorg, undrade Hemström Hemmingsson.

Strukturer bakom livsval

Hon påpekade också att de ojämställda arbetsvillkoren är en konsekvens av att våra livsval påverkas av djupgående strukturer, i vilka vi får mer uppskattning om vi inte bryter normer utan gör det som uppfattas som ”kvinnligt” respektive ”manligt”. Detta kan leda till livsval som i förlängningen begränsar både kvinnors och mäns liv. Hon konstaterade också att framtiden handlar om att fördela resurser.

– Sverige är ett resursstarkt land där inte alla har råd med platt-teve, men där många har råd med flera. Till syvende och sist handlar det om hur vi vill fördela vår välfärd. Jag tror att vi behöver en diskussion om vad som är viktigast: ytterligare en platt-teve eller en bra äldreomsorg, sade Hemström Hemmingsson, vilket gjorde att Wallström satt med ömsom brett leende, ömsom tappad haka.

– Säger du till regeringen? undrade Wallström.

– Enligt våra instruktioner har jag i uppdrag att stimulera debatt, och då gör jag det, sade Hemström Hemmingsson, vilket föranledde Wallström att brett leende sträcka upp armen i en segergest.

För eller emot kvotering

I debattens enda meningsutväxling diskuterade Margot Wallström nödvändigheten av kvotering medan Johan Trouvé, vd Västsvenska Handelskammaren, argumenterade mot detsamma. Olle Ludvigsson (S), Europaparlamentariker avslutade kvällens debattpanel med att klargöra att han är för.

– Jag har tidigare varit emot kvotering, men jag är för! Om man ser att inget händer, då måste man fatta beslut. Det här är en viktig symbolfråga, jag tror att kvotering är nödvändigt.