Vad händer nu när militären drar sig tillbaka från Afghanistan? Hur ska kvinnors rättigheter säkras? Har Sverige en politik och vision för hur kvinnors rättigheter och aktörskap ska kunna stärkas i Afghanistan? Kring dessa frågor anordnades den 11 februari seminarium i riksdagen.
Syftet med seminariet ”Kvinnor, fred och säkerhet; så kan Sverige stärka kvinnors aktörskap i Afghanistan” var att vidare diskutera implementeringen av svenska åtaganden för kvinnors rättigheter i Afghanistan, samt rapporten Missing the Target som lanserades i november 2012.
Panelen var enig om att Sverige med 8,5 miljarder kronor bistånd till Afghanistan under en tioårsperiod kommer att ha en viktig roll i landets framtid. Moderatorn Lena Ag, generalsekreterare för Kvinna till Kvinna, påminde om vikten av kvinnors deltagande i en hållbar fredsrörelse och stödet till kvinnorättsaktivister som möjliggör en utveckling inifrån.
– Av det avsatta ekonomiska stödet till Afghanistan har enbart 0.8 procent gått till kvinnofrågor.
Just detta uppmärksammar rapporten Missing the Target, och rekommenderar att den svenska regeringen planerar förändringar, bland annat genom att villkora biståndet till kvinnors utveckling, hälsa och utbildning. Rapporten visar att Sverige inte har lyckats leva upp till löften om att skydda kvinnors mänskliga rättigheter eller öka deras deltagande i samhället, någonting som Olof Kollinius från utrikesdepartementet fick höra upprepade gånger under seminariet utan att kunna lämna konkreta besked om vad regeringens planer är. Kollinius, som är politisk sakkunnig hos biståndsministern som inte kunde delta på seminariet, betonade dock att civilsamhället spelar en viktig roll för det kommande arbetet med bistånd i Afghanistan.
Feministiskt Perspektiv talade med Siwita M Nasser som är styrelseledamot i Svenska Afghanistankommittén (SAK) och aktiv inom ungdomsrörelsen. Hon satt bland åhörarna vid seminariet och är av den åsikten att Sverige ska fokusera målmedvetet på folkbildning i Afghanistan. Men hon tänker att en viss målgrupp ska prioriteras.
– Hälften av Afghanistans befolkning är unga. Och därför är det viktigt att satsa på unga i 16-30-årsåldern. Analfabetismen bland unga kvinnor är stor. Folkbildning är viktigt, inte på hög nivå, utan det ska satsas så att unga lär sig skriva och läsa samt lär sig om samhällsfrågor.
Unga diskrimineras i den åldershierarki som dominerar och ingen lyssnar på vad de unga vill, menar Nasser. Hon anser att detta är största orsaken bakom ungdomars flykt från Afghanistan. Lotta Hedström, ordförande för SAK, påpekade under seminariet att politikerna behöver fokusera på flickor och kvinnors utbildning. Paneldeltagarna var eniga om vikten av utbildning. Majoriteten av den afghanska befolkningen är analfabeter. Paneldeltagare Kenneth G Forslund (S) flaggade för behovet av satsning på en alfabetiseringsprocess i Afghanistan.
Vilken form av folkbildning tycker du att skulle passa i Afghanistan, skulle folkhögskolor eller en folkbildningsorganisation som ABF fungera?
– Ja, de formerna skulle funka. En 16 årig kvinna har redan tre barn i Afghanistan. Hon kan inte gå till skola för att utbilda sig. Men en folkhögskola skulle passa de flesta vuxna ungdomar för att hinna i kap, svarar Siwita M Nasser med rötter i Afghanistan.
Skulle dessa former funka även i andra provinser än Kabul?
– Ja, överallt finns det folk som vill kämpa och om man stödjer dem, kommer det att hända. I väst talar man hela tiden om att kvinnor behöver hjälp men de hjälper inte kvinnorna direkt. Det finns kvinnor som själva vill kämpa och arbeta mot förtryck men de får inte tillräkligt med stöd. Satsa på dem som kämpar, understryker Nasser.
Under seminariet talades upprepande gånger om den utbredda korruptionen som ett stort utvecklingshinder. Kenneth G Forslund hade ett konkret förslag om att biståndet till Afghanistan inte ska kanaliseras via den afghanska regeringen. Siwita M Nasser från SAK säger att maktelitens korruption är ett vardagligt samtalsämne i Afghanistan och alla klagar på detta.
– Folk har inte längre något förtroende för systemet och landet. Det är därför de inte går och röstar i valet och har så lite framtidshopp.
