Det har bara gått några veckor sedan Feministiskt Perspektiv mötte Carolina Falkholt när hon stod och målade en stor väggmålning på Kulturhuset i Stockholm, med orange-röd-rosa-gul bakgrund och detaljer i svart, likt fiskfjäll. Dessa svarta detaljer har fått Håkan Wallin att dra slutsatsen att Carolina Falkholts målade kvinnoben är sexualiserade och nätstrumpsbeklädda.

– Det är ju helt fel, jag använder ju den tekniken hela tiden, säger Carolina Falkholt över telefon då hon berättar om projektet i somras.

Då ingick hon i en grupp av svenska och internationella graffitikonstnärer som i somras anlitades av skolan för att göra en kollektiv målning under ledning av Pärra Andreasson. Verket beställdes av Statens konstråd och Halmstads kommun och utgör en del av verket ”Vad vi vill”. På 180 kvadratmeter genomfördes projektet likt en stafett, där målarna tog över efter varandra, var och en med egna skisser och idéer.

Platsen del i skapandet

Sedan vi möttes på Kulturhuset i augusti har hon bland annat målat en hel fasad i Härnösand, sexton meter hög och tio meter bred. Även där finns de svarta detaljerna som är så karaktäristiska för hennes målande.

Carolina Falkholts målning i Härnösand nyligen, till minne av de 71 personer som brändes ihjäl anklagade för häxeri 1675 i närheten.

Hon berättar om vikten att göra varje målning platsspecifik. I Härnösand såg hon att huset låg alldeles intill Migrationsverket och hon fick idén att koppla målningen till Syrien.

En annan koppling till målningen är närheten till Torsåker. I ett samtal med härnösandsbor på konsthallen i staden fick hon höra om häxbränningarna i Torsåker inte långt från Härnösand. 1675 dödades 71 personer på en och samma dag, anklagade för häxeri.

– Det var den största massavrättningen för häxor i Sverige, 71 kvinnor avrättades samtidigt. Det påverkade mig väldigt starkt, säger Carolina Falkholt som gjorde målningen till minne av de avrättdade.

För Carolina Falkholt är platsen alltså viktig i själva skapandeprocessen och samma sak skedde då hon kom till Söndrumsskolan. Inspirationen kom snabbt och var mörk. Det är inte med nostalgi hon minns sin egen skoltid:

– För egen del var det fruktansvärt på högstadiet. Jag ville utgå ifrån den känslan och prata om det som är svårt. Jag målade det ena benet uppåt vilket blev kraftfullt.

– Att tio centimeter svart hål kan skapa så mycket debatt. Jag är glad över att det blir samtal kring det, och det utvecklar också mitt konstnärskap, att jag får prata med människor, att det är fler som kliver fram. Som konstnär kan det annars vara väldigt ensligt, säger hon.

Vill problematisera

En av de saker som Carolina Falkholt menar gör det svårt att tala om frågor som sexualitet eller genus till exempel är att vuxenvärlden har illusioner om hur det är att vara barn eller ungdom som står i skarp kontrast till hur det faktiskt är att vara ung.

När en politiker reagerar och tycker att en målad vagina som konstverk är olämplig helt oavsett dess sammanhang visar det på en oförståelse för hur exponerade barn är inför sexualiserade bilder på kön menar hon:

– Bilden av könet, den finns i tolvåringars verklighet men det är en pornofierad och retuscherad version, och det är den bilden vi ser hela tiden. Jag vill problematisera den bilden. Jag är så otroligt trött att hela tiden behöva förhålla mig till
porrbilden, säger hon.

Och även om syftet inte var att provocera vill hon genom sin konst provocera personer som sitter på makt, och som kan utöva den över utsatta grupper. Konstprojektet Grafitta var till exempel en reaktion på en manligt dominerad graffitvärld, där många – med viktiga undantag – konsekvent använde ordet fitta för att nedvärdera något eller beskriva något i negativa termer.

– Grafitta kom till i början av 2000-talet, jag var lack på graffitikulturen, många slängde sig med ”jävla fitta” hit och dit. Det kändes särskilt starkt efter jag hade fött barn. Så jag startade en ny konstform eller konströrelse. Jag började undersöka vad det betyder och hur jag kan arbeta med det begreppet.

Blir del i undervisningen

Grafitta har visat sig vara en konstform som provocerar vissa men omfamnas av andra och det gäller även konstverket på Söndrumsskolan. Carolina Falkholt har via Sveriges Radio fått höra att många på skolan ser positivt på verket.

– Via SR hörde jag att en tjej i sexan tyckte målningen var jättefin, och rektorn på skolan sa att de skulle använda bilden i undervisningen. Så konstenheten i Halmstad ska ta fram ett pedagogiskt material.

– Det är bra för alla människor att tvingas förhålla sig till sådana här frågor. Allt för ofta finns det brist på intellektuellt djup och förståelse för omvärlden, och vi ägnar inte tillräckligt kraft för att förstå och ha empati för utsatta grupper, säger hon.

Även i Avesta har hon målat en likande bild och även där har det brutit ut diskussion, dock mest på Facebook. Den 19 oktober ska hon ställa ut på Gotlands Museum och till Halmstad ska hon snart igen. Då ska hon göra en offentlig utsmyckning mitt emot konsthallen. Skissen hon jobbar på är en hand som sträcks upp.

– Det ska bli en uppsträckt hand som formar det genuina teckenspråkstecknet ”pi” vilket är ett sorts förstärkningsord, säger Carolina Falkholt.