Den 12 februari har den feministiska teaterkonstellationen GRUPPEN premiär för sin krogshow GRUPPEN GOES ONDA KVINNOR på Stora Teatern i Göteborg.

Krogshowen diskuterar onda kvinnor och kvinnlig kriminalitet, tillsammans med hur kvinnliga kriminella porträtteras i medier och populärkultur och ser kritiskt på att kriminella kvinnor och män behandlas olika.

Feministiskt Perspektiv träffade GRUPPENs Bianca Kronlöf, Nina Haber och Elin Söderquist och ville veta mer om föreställningen och synen på kvinnor som begår brott.

Hur träffades GRUPPEN?

Nina: Vi möttes under utbildningen. Vi gick alla i samma klass och kände att vi ville ha mer och ville veta mer. Vi började träffas utanför utbildningen och diskuterade, reflekterade och kritiserade. Vi började sedan ta med oss eget material och så bildades GRUPPEN.

Bianca: Det är fint att ha ett konstnärligt hem i GRUPPEN. Vi slipar både innehåll och form. Vi tre blir en fjärde, det är ett speciellt koncept.

Nina: Vi har utformat en unik konstellation just nu. Vi läser både artiklar, böcker och traditionella texter. Vi leker med tanken på folkbildning och att visa publiken att detta har vi lärt oss.

Bianca: Vi diskuterar ett ämne och vänder och vrider på det. Vi säger inte att alla ska ut och göra så här utan vi berättar vad vi lärt oss. Vi blandar dramatiska och icke dramatiska texter och ifrågasätter bilden av. Vi funderar också på vad man får skratta åt och vem man får skratta med. Vi har en metod som hänger på att det är just vi tre. Vi vågar prata om vad som är roligt och vad som är jobbigt.

Nina: Vi kommer från olika håll men det har blivit en fusion.

Elin: Men vi tummar inte på det tekniska.

Nina: Nej precis, vi bryr oss om koreografin och vi vill utmana och erövra nya typer av scenkonst.

Elin: Det har vidgat våra vyer att jobba tillsammans och GRUPPEN har fostrat och format oss. Vi tar med den styrkan när vi är ifrån GRUPPEN.

Berätta lite om showen.

Elin: Det är en föreställning om bilden av den kriminella kvinnan som särskild från andra kvinnor. Det strider mot normen för kvinnor att vara kriminella. Vi vill att föreställningen ska vara showig men samtidigt kommer den att vara både rolig och sorglig.

Nina: Föreställningen kommer att ta upp brott som begåtts av kvinnor. Vi har motstridiga känslor till ämnet men vi för en dialog.

Bianca: Vi kommer också att ha onda drinkar och snacks. Showen kommer att vara specifik för Storan. Vi kommer att utnyttja alla vrår av scenen. Både teaterpubliken och klubbfolket kommer att få en utmaning. Vi tycker också att våra texter ger oss en bred publik så det blir en blandning av aktivister, medelålders kvinnor, queerpersoner och klubbfolk.

Nina: Man enas genom humorn. Vi vill också att det ska vara snabbt, smart och roligt.

Bianca: Det kommer helt enkelt att bli mycket av mycket. More is more.

Vad inspirerade till en show om kvinnlig kriminalitet?

Nina: Mycket inspiration kom från boken Gärningsmannen är en kvinna skriven av Suzanne Kordon och Anna Wetterqvist. Boken handlar bland annat om brottsstatistik, straff och rättssystemet.

Elin: Inspiration kom även från en bok skriven av Ann Jones, som heter Women Who Kill. Den handlar om varför kvinnor dödar. Kvinnor dödar mycket sällan men boken kopplar kvinnors förtryck med samhällets förtryck.

Nina: Vi började också diskutera sagor, Disney, antiken och blodshämnd.

Elin: I sagorna är kvinnor utan bakgrund eller förklaring onda. Dom vill också vara vackra och uppvisar girighet och hämndlystenhet.

Kan ni ge några exempel på hur onda kvinnor och kvinnlig kriminalitet porträtteras i samhället?

Bianca: Den fiktiva onda kvinnan i Snövit som vill vara vackrast, trots att hon har allt annat och är drottning.

Elin: Och det faktum att det finns någon som jämför.

Nina: Ett bra exempel är porträtteringen av den sexuella och farliga kvinnan. Kvinnors sexualitet anses farlig och männen bara dras med in i mord, psykning och våld.

Bianca: En manlig bild av den onda kvinnan.

Elin: Det visar även en otroligt korkad bild av män. Detta hjälper inte någon. Det är oerhört tragiska människoporträtt.

Bianca: Ta till exempel uppmärksamheten kring Fritzl-fallet. Många menade att modern inte kunde ha vetat om vad som pågick då en moder definitivt hade skyddat sina barn eftersom modersinstinkten är så stark. Vad säger det också om hur vi ser på faderskapet och en faders roll?

Elin: En kvinna förväntas förhålla sig till sina barn annorlunda än vad en man förväntas göra.

Nina: När en kvinna begår ett brott blir vi förvånade.

Elin: Det är också vanligare att en kvinna får rättspsykiatrisk vård än en man.

Hur ser ni på framtiden för feministisk teater?

Elin: Jag vill att all teater ska vara feministisk annars är den sexistisk.

Bianca: Det finns en stark och fantastisk rörelse. Alla jobbar på olika saker men med en feministisk bakgrund. Det finns plats för självkritik och maktanalys. De feministiska frigrupperna i Sverige består till största del av en relativt homogen grupp. Men vi, och andra grupper, ser detta och kritiserar oss själva för det. Vi hoppas på, och vill arbeta för, en större bredd.

Elin: Framtiden känns hoppfull. Vi arbetar med ett intersektionellt perspektiv, en medvetenhet, en queermedvetenhet och en antirasistisk medvetenhet i feministisk teater. Det finns ett feministiskt perspektiv i vår läsning och våra framträdanden. Vi har fått fint stöd från andra feminister, både män och kvinnor.

Nina: Ja vi har fått otroligt mycket backning.

Elin: Systerskapet finns.

Bianca: Det finns en anda att vi kan hjälpas åt och det är en tid när stöd behövs. Det är ett fint klimat.