Sveriges kvinnojourer berättade i september 2011 att det var positiva till regeringens förslag på en haverikommission som skulle granska varje enskilt fall av kvinnor som dör till följda av våld i en nära relation. När nyheten om hur haverikommissionen skulle utformas blev allmänt känd då sköljde besvikelsen över kvinnojourerna, eftersom att deras önskemål om hur den borde tillämpas inte följts.

Tryggare Sverige gick in och skapade en haverikommission som svara mot kvinnojourernas önskemål, att varje fall där en kvinna dör till följd av våld i en nära relation blir utrett för att se vad som gick fel, så att myndigheterna kan agera bättre nästa gång. Detta skrev Feministisk Perspektiv om i november förra året. Hittills har ett 20-tal olika fall granskats, där kvinnor dött till följd av en våld i en nära relation. Resultatet presenterades i tisdags under seminariet ”Våld i nära relationer – ett olösligt problem?” Kommissionens slutsats var att i hälften av dessa tjugo fall så kunde samhället ha agerat annorlunda.

Dålig kunskap

Enligt Peter Strandell, legitimerad psykolog och Tryggare Sveriges personsäkerhetsexpert, så har svenska myndigheter alla de verktyg som de i teorin behöver för att förhindra dessa mord, men när de praktiskt ska tillämpas då fattas kunskap.

– Vi måste ner på verkstadsgolvet och se till att cheferna använder sig av de verktyg som finns, sade han.

Peter Strandell menade också på att viljan att hjälpa dessa kvinnor finns i de olika kommunerna, men att det ändå inte hjälper. Ett konkret förslag som han hade till Sveriges kommuner är att se till att kommunen har ett skyddat boende, vilket ofta är vad dessa kvinnor behöver.

Dags att kräva handling

Gun Heimer är ordförande i NCK:

– Ingen ringer på en klocka och säger ”Hej, jag är en misshandlad person”, säger hon.

Hon berättar att hon är trött på allt prat om vem som har ansvar för de här frågorna. Gun Heimer syftar då på att om personer kräver ut ansvar av exempel polisen, då skyller de istället på åklagaren och att det är likadant inom sjukvården. Hon tycker att alla myndigheter måste börja samarbeta.

– Det är dags att vi kräver av myndigheterna att de gör någonting, sade hon.

Gun Heimer använder begreppet ”geografiskt lotteri” då hon talar om vilken hjälp de olika kvinnorna får i sina kommuner. Hon sade att i vissa av Sveriges kommuner är de jättebra på att hantera sådan här fall och i andra kan de ingenting om sådana här frågor. Gun Heimer berättar också att många kvinnor slutat lita på sina myndigheter på grund av det här.

– Många undrar varför det ska säga till socialtjänsten att de inte litar på sin man.

Ingen uppmärksamhet

Gun Heimer tycker att dessa frågor får alldeles för lite uppmärksamhet i media. Hon berättar att hon tycker att politikerna har gjort sin del i den här frågan. Enligt henne när hon talat med politiker som exempel, statsminister Fredrik Reinfeldt då ska han ha sagt att ”det är svårt att jobba med här frågorna”. Och ska då ha syftat på att de får lite medialt utrymme.

Hon berättar också att de vid NCK har något som kallas ”kvinnofridslinjen” dit ringer det ungefär 70 kvinnor per dag, som råkat ut för något slags våld i en nära relation.
De beskriver väldigt målande var som är fel i samhället, och det är dags att vi gör något i verkligheten inte bara i teorin.