Begreppet härskarteknik kommer ursprungligen från psykiatrin och studiet av psykopater och narcissister. Den norska psykologen Ingjald Nissen använde det 1945 i sin bok Psykopatenes diktatur som handlar om nazismens psykosociala sammanhang. På slutet av 1970-talet lanserade socialpsykologen och feministen Berit Ås begreppet inom feministiska studier som ett sätt att benämna subtila beteendemönster som reproducerar maktordningen mellan kvinnor och män. Ås De fem härskarteknikerna behandlar osynliggörande, förlöjligande, undanhållande av information, dubbel bestraffning och påförande av skuld och skam.
Osynliggörande
Genom kroppsspråk och utebliven respons markeras att en person - eller vad hon säger eller gör - är oviktigt och ointressant. Det klassiska exemplet är när en grupp män i ett sammanträdesrum skapar störande ljud och visar sig demonstrativt ointresserade när en kvinna talar. Osynliggörande verkar genom att skapa osäkerhet.
Förlöjligande
Genom skämt och ironi skrattas en persons påpekanden eller krav bort. Förlöjligande inkluderar även situationer då en person bemöts på ett förminskande sätt, till exempel genom att infantiliseras eller sjukförklaras.
Undanhållande av information
Genom att underinformera någon om vad som händer och vad som är på gång hindras hon från att var delaktig i diskussioner och beslut. Undanhållande av information kan ske medvetet eller vara en följd av att den egentliga makten utövas utanför sammanträdesrummet genom informella nätverk. Den som inte hör till“gänget” hänger inte med.
Dubbel bestraffning
Genom att någon utsätts för motstridiga krav skapas en situation i vilken hon gör fel vad hon än gör. Den kan också appliceras i efterhand. När en person tar till sig kritik och ändrar sitt beteende bestraffas hon för det nya beteendet. Det klassiska exemplet är dubbla krav på att bete sig kvinnligt och prioritera familjelivet och att vara högpresterande.
Påförande av skuld och skam
Någon skuldbeläggs för något hon inte har orsakat, inte sällan skuldbeläggs den som drabbas för det hon har utsatts för. Denna härskarteknik inkluderar att den som drabbas av en oförrätt blir föremål för repressiva eller terapeutiska åtgärder och/eller att ett problem förnekas och reduceras till en konflikt som den som påtalar problemet anses vara orsak till. Lösningsförslag pekar ut henne som skyldig och syftar till att ända hennes beteende.
Motstrategier mot härskartekniker kan gälla när de används mot en själv och när de används mot andra.
En person som utsätts för härskartekniker bör kräva respekt. Eftersom känsloutbrott och ilska lätt kanr sådana utryck undvikas. En person som förlöjligas ska inte låta det passera eller skratta med utan signalera att förlöjligande inte accepteras. En person som utesluts från viktig information bör påtala detta och kräva nödvändig information. Krav på respekt är mest effektiva om de framförs lugnt, på allvar och med självklarhet. Detta tvingar motparten att antingen tillmötesgå kraven på respekt eller använda synlig aggressivitet, vilket försvagar motpartens position.
Härskarteknikerna kan motverkas genom att agera på ett sätt som försvårar deras användning mot andra. Genom att lyssna och ge respons på vad andra säger och gör neutraliseras försök till osynliggörande. Att bemöta andra på allvar och stödja legitimiteten i deras perspektiv och krav motverkas förlöjligande. När en själv är inkluderad i en grupp är det möjligt att bidra till att motverka undanhållande av information genom att informera andra berörda om sådant som berör dem.
