För att ta sig från den internationella flygplatsen Galeão i Rio de Janeiro in till de centrala stadsdelarna måste en åka på en lång motorväg. En motorväg som också skulle kunna beskrivas som en alternativ sightseeing av det Rio som aldrig visas upp för turisterna på den klassiska turen Jesusstatyn-Sockertoppen-Copacabana.

Ändå är det oundvikligt, en kan inte missa de milslånga kåkstäderna som breder ut sig på varsin sida om vägen. På vissa platser har myndigheterna satt upp bullerskydd i plast för att turisterna ska slippa se, och för att de som bor där inne inte ska kunna ta sig ut på vägen. För de här favelorna är inte ”hippa” och turistvänliga som favelorna i den rika, södra delen av Rio. Hit har inte pacificeringspolisen kommit ännu.

Ett av områdena kallas Complexo da Maré och består av 16 favelas med sammanlagt 132.000 invånare. En av favelorna heter Nova Holanda och här ligger hbtq-organisationen Grupo Conexão G:s kontor. Gilmar Gilmara Santos da Cunha som är organisationens ordförande tar emot tillsammans med sin kollega Mauro Lima och visar runt i den egna lokalen och i biblioteket bredvid där vi sätter oss för en pratstund.

– Grupo Conexão G föddes 2006, vi var sex personer som ville skapa ett utrymme där vi kunde reflektera över vår situation och stärka varandra, vi hade alla blivit utsatta för homofobi på olika sätt. I början arbetade vi även mycket med distribution av preventivmedel och information om sexuell hälsa.

– Men det fanns också ett behov av att diskutera vårt lands aktuella hbtq-politik eftersom vi hade insett att den fortfarande utgick från ett medelklass-perspektiv. Så småningom började vi formulera våra behov och ge förslag till hur den hbtq-politik som fördes också skulle kunna inkludera oss som bor här i favelan.

– I dag får vi ekonomiskt stöd för vår verksamhet från Hälsoministeriet och delstatsregeringen i Rio, och finns representerade i såväl statens råd för hbtq-frågor som i det kommunala utskottet för sexuell mångfald, berättar Gilmara.

Svårt komma ut

Mauro som är Grupo Conexão G:s vice ordförande kom in senare i organisationen, han hade tidigare varit aktiv i olika grupper som jobbade med ungdomars situation i favelan och med hiv-prevention:

– Jag kände att jag hade hittat hem när jag kom till Grupo Conexão G! Jag letade efter en plats där både hbtq-perspektivet och favela-perspektivet kunde mötas, för jag har aldrig känt att den statliga hbtq-politiken har inkluderat sådana som mig, tvärtom osynliggör den oss.

Grupo Conexão G har sedan starten samarbetat med andra organisationer i Complexo Maré såsom Redes de Desenvolvimentos da Maré, i vars bibliotek vi sitter, men även med andra hbtq-grupper i Brasilien som Arco Iris (Regnbågen), Movimento Delas och Movimento Transevolução.

Conexão G fokuserar dock mest på att informera och inkludera hbtq-personer från de drygt 1000 favelas som finns i Rio de Janeiro, eftersom det finns få institutioner som vänder sig exklusivt till denna grupp. Jag frågar hur det var för dem att komma ut som hbtq-personer i favelan. Gilmara berättar:

– Jag är född och uppvuxen här i Maré. Mitt första problem var familjen, här i favelan är familjen otroligt viktig och det är ofta väldigt svårt för oss hbtq-personer att få förståelse från våra familjer. När jag upptäckte att jag gillade killar gick jag med i katolska kyrkan för att försöka förtrycka och förtränga det jag kände.

– Efter tre år orkade jag inte mer och då bestämde jag mig för att komma ut och berätta för alla jag var homosexuell. Det var svårt för min familj i början, men nu har de vant sig. I dag definierar jag mig som androgyn eller trans, som du ser har jag väldigt feminina drag. Men jag har inte gjort några operationer och har inget behov av att göra det heller.

– När jag och min mamma är ute på restaurang och någon säger ”vill frun och hennes dotter sitta här” känner jag mig nöjd, men det skulle inte heller bekomma mig nämnvärt om de sa ”hennes son”. Jag är en person som blir tänd på killar, punkt slut. Jag bor med min familj och min pojkvän, han kallar sig hetero och är öppen med vår relation här i Maré, men ingen i den favela som han kommer ifrån vet att han är tillsammans med mig.

Lämnade kyrkan

Mauro kommer från en annan favela i Rios ytterstadsområden och har även han en bakgrund i kyrkan, en evangelisk kyrka som han gick i trots att han var öppet homosexuell. Men när han ställdes inför valet att antingen fortsätta i kyrkan och ”bli” heterosexuell eller lämna den för att fortsätta få vara den han är var valet glasklart.

Han berättar att han började arbeta och flyttade hemifrån tidigt för att kunna leva sitt eget liv, och att han inte har haft så stora problem med att komma ut som bög. På frågan vad den största skillnaden är mellan att vara bög boende i favelan och att vara bög boende i en medelklasstadsdel i Rio svarar Mauro:

– Fördomar mot homosexuella och transpersoner finns överallt i samhället, homofobi och hatbrott också. Men skillnaden mellan mig och en bög i till exempel Laranjeiras är att jag är osynliggjord medan han är definierad som gay eftersom han avviker från normen (även om han är vit och rik) och därmed synliggjord. Han vet också oftast om sina rättigheter eftersom statens hbtq-politik vänder sig till honom.

– Eftersom jag bor i en favela är jag först och främst ”favelado”, jag är bara ytterligare en fattig favelabo, svart eller inflyttad från nordöstra Brasilien. Den största skillnaden är alltså att jag inte blir sedd eller erkänd som gay och att jag inte har tillgång till information om mina rättigheter!

Gilmara fyller i och berättar om hur drogmaffians inflytande påverkar situationen för hbtq-personer i favelan:

– Här i Maré blir hbtq-personer utsatta för homofobi precis som överallt annars. Men här finns även en faktor som har att göra med droghandeln och vem som är chef över den. Vi hade under en period en drogboss här som gillade transvestiter och brukade ordna nattshower under namnet ”Show das Estrelas” med transvestiter och transsexuella. Då minskade den öppna homofobin. När han dog gick allt tillbaka till ruta ett och de homofobiska angreppen ökade igen.

– Problemet är att vi inte kan polisanmäla de här brotten, och därför finns det inte heller någon statistik över hur många verbala eller fysiska brott med homofobiska förtecken som utförs här. Om man anmäler till polisen måste man uppge var gärningsmannen bor och det går inte i en favela som styrs av drogmaffian, de vill inte ha polisen här. Då måste man flytta härifrån omedelbart!

Polis ”rensar” inför OS

När det stod klart att Rio de Janeiro skulle bli värd för OS 2016 och vara en av städerna där VM-matcherna skulle spelas drog guvernören Sérgio Cabral 2008 igång projektet UPP (Polisiära Fredsbevarande Styrkorna) vars främsta uppgift är att avväpna favelorna, städa bort drog- och vapenhandeln och fungera som en slags kvarterspolis. Sedan dess har flera favelor pacifierats. Complexo da Maré är inte ännu pacificerat. Jag frågar om de tror att deras situation skulle förbättras om pacificerings-polisen, UPP, kommer hit.

– Det är en komplex fråga. Jag tror att alla utom drogmaffian kommer att tjäna på att ha UPP här, men det är sättet som de ”pacificerar” på som jag är kritisk till. De invaderar vårt territorium med militärpolis! Vi som bor här är ju medborgare precis som alla andra, det är klart att vi vill ha trygghet och säkerhet. Men UPP ”pacificerar” med våld, de vill kontrollera oss och respekterar inte alltid våra rättigheter. Det är det vi är kritiska till, säger Gilmara. Mauro håller med:

– Idén om att vi som bor i favelas måste domineras på ett eller annat sätt gör mig irriterad. Är det inte drogmaffian så är det polisen eller militären, vi måste alltid domineras av någon. Varför då?

Samtidigt som det satsats hårt på pacifieringspolisens arbete har andra områden lämnats därhän. Få preventiva, statliga åtgärder har genomförts när det gäller sexhandel och prostitution i samband med VM och OS, något som bekymrar Gilmara och Mauro. De berättar hur Grupo Conexão G är delaktiga i en kampanj som informerar om sexuell exploatering av barn och tonåringar, något som de befarar kommer att öka under de stora idrottsevenemangen. Conexão G har förutom sitt pågående projekt ”Aids och Fattigdom” också planerat flera aktioner specifikt riktade till hbtq-gruppen som de ska genomföra under VM. Gilmara berättar:

– Vi tror att det finns ökad risk när det gäller hiv-smitta och spridning av andra könssjukdomar under dessa stora events, och vi vet att transvestiter och homosexuella män dominerar statistiken bland aidssjuka. Därför kommer vi aktivt att arbeta med preventivmedelsrådgivning, seminarier om sexuell hälsa, uppsökande verksamhet och utdelning av preventivmedel på platser där vi vet att prostitutionen koncentreras. Vi vill också arbeta på ett sätt som stärker den egna självkänslan och får människor att ta hand om sig själva och värdera sitt liv och sin hälsa!

Gayvänligt – för de rika

Rio de Janeiro utsågs 2010 till Världens gaystad och gay-turisterna, framförallt män, är synliga på Rios gator och stränder. Jag undrar om Gilmara och Mauro håller med om att Rio är en gayvänlig stad. De skakar båda på huvudet.

– Gayvänlig för vem? För alla som inte är födda här ja, och som har pengar! Rio de Janeiro har etablerat sig som en drömstad för gay-turister, men vi som bor och lever här har inte tillgång till den drömstaden. Alla vet att gay-turister spenderar mycket pengar. Det är också ett sätt att kompensera att man inte är hetero, ett slags ursäktande, säger Mauro.

Gilmara håller med:

– Vår borgmästare säger ”Rio exploderar”, men för vem exploderar staden? Inte för oss som bor här, det är inte för oss som alla nya arenor, hotell, affärer och lyxbostäder byggs! Vi behöver bättre sjukvård, kollektivtrafik och utbildning!

Pride i favelan

I Rio de Janeiro har just Confederation Cup avslutats och om tre veckor börjar World Youth Day, ett kristet ungdomsmöte som ska pågå en vecka mellan 23-28 juli och som beräknas samla flera miljoner kristna och katolska ungdomar från hela världen. För Grupo Conexão G är dock nästa stora händelse deras egen Pride-parad den 1 september som genomförs för andra året i rad:

– Vi var rädda innan för att ingen skulle våga sig hit och för att drogmaffian skulle ogilla att få hit press, fotografer och poliser. Men det gick över förväntan, 8 000 personer tågade fram här på gatorna och vi hade fyra ”trios elêctricos” (lastbilsflak med musik på) som skapade en härlig karnevals-stämning!

– Det kom folk från hela Rio, säger Gilmara innan hen tittar på klockan och måste skynda till ett möte med kommunen.