– Det var säkert första gången som många av de som kommenterade artikeln hörde ordet hen, säger Daniel Wojahn och syftar på ett smockfullt kommentarsfält som uppstod i januari förra året. Han hade påbörjat sitt avhandlingsprojekt om sambandet mellan språk, kön och föreställningar kring genus, med inriktning på personbenämningar. Så drog hen-debatten igång med buller och bång.

Wojahn är doktorand i språkvetenskap vid Uppsala universitet och Södertörns högskola och presenterade nyligen en del av sin forskning under seminariet ”Hen- hur sambandet mellan språk, tänkande och kön diskuteras i offentliga debatter” anordnat av Forum för feministisk forskning i Stockholm. Seminariet tog avstamp i kommentarsfältet till artikeln ”Det behövs ett nytt ord i svenska språket” ur Svenska Dagbladet i januari 2012.

Artikeln skrevs av Karin Salmson och Marie Tomicic från Olika förlag, och språkforskaren Karin Milles. Den skrevs i samband med Olika förlags utgivning av Jesper Lundqvists barnbok Kivi och Monsterhund där ordet hen används som personligt pronomen. Och vips så fanns där över 900 kommentarer inom loppet av tre veckor.

Det rör sig om ungefär 30 positiva kommentarer, 20 likgiltiga, och resten utgörs av negativa reaktioner, berättar Wojahn.
– Att en artikel i en dagstidning kring ett pronomen kan framkalla nästan tusen kommentarer visar ju på att de här tre bokstäverna inte bara är tre bokstäver, utan mycket mer. Att språk verkligen uppfattas som någonting som förändrar. Språk får en verklighetskonstruerande funktion av motståndarna, säger Wojahn.

Sabla ner till en soppa

Det vanligast förekommande skräckscenariot bland de negativa kommentarerna är att användandet av ordet hen är ett försök att luckra upp, eller att helt upphäva kategorin kön. Vissa tycker synd om barnen och fruktar att de ska bli identitetslösa för att ordet hen används. Någon annan uttrycker att naturens ordning blir attackerad genom ordet. En kommentator liknar användandet vid könsstympning.

Det finns ett fokus på det visuella och i en kommentar levereras åsikter om hur typiskt manliga och typiskt kvinnliga kroppar ser ut. Kommentaren fortsätter: ”Titta bara på våra kroppar en gigantiskt stor skillnad. En skillnad som ska celebreras inte sablas ner och göras till en och samma soppa!”

Wojahn blev förvånad över hen-motståndarnas argumentering i kommentarsfältet, hur ordet hen ansågs kunna förändra något som de samtidigt skildrade som stabilt:
– Språk tillskrivs en tydlig förmåga att hota eller att förändra ”naturens ordning”. Det som uppfattas som naturens ordning är alltså att det finns kvinnor och män. Det är väldigt spännande; kön och könsroller konstrueras som stabila av kommentatorerna, som genetiskt förvärvade, som medfödda. Men det uttrycks ändå en ganska stor rädsla för att ett förändrat språkbruk kan ha ett förändrat könkoncept till följd, säger Wojahn.

I kommentarsfältet finns en önskan om att språket ska få växa fram av sig självt, och det uttrycks starka misstankar om att språkförändringen sker på initiativ uppifrån. Det framställs inte som att människor skulle ha skapat ett ord för att benämna sig själva.
– Ordet hen ses som felaktigt för att det är påhittat och inte organiskt framväxt, vad nu det kan betyda. Det anses vara mer påhittat än orden hon och han, säger Wojahn.

”Det finns inget hen!” ropas det i en kommentar, och ”Det är ett påhittat ord för ett påhittat kön”. Wojahn säger att han inte tagit med de allra värsta citaten. Så hur var det att gå igenom kommentarsfältet?

– Det var extremt jobbigt. Det är så mycket transfobi och kvinnofientlighet i kommentarerna, och rasism. Jag tar inte med de värsta kommentarerna till ett sådant här seminarium, för jag vill inte reproducera det tänkandet. Men samtidigt vill jag inte osynliggöra dem, säger han.

Kommer du ha med något sådant citat i avhandlingen?

– Jag tror att jag måste ha det, säger han.

En, man och experter

Vad tror du om ordet en istället för man? Kan det också väcka hatreaktioner?

– Nej, inte i samma mån som hen. Det kan jag tänka mig beror på att en är ett ord som redan finns i det svenska ordförrådet och som används i en del dialekter. Det är inte lika ”påhittat” som ordet hen för att citera personerna i kommentarsfältet, och det är inte lika ifrågasättande av det binära könskonceptet*. Det debatteras inte på det sättet lika mycket, säger han och betonar att en kan vara ett bra ord att använda om en vill undvika androkönande, det vill säga att framställa mannen som norm.

När hen-debatten drog igång 2012 så fick i stort sett vem som helst uttala sig i egenskap av expert på ordet hen, personer som egentligen inte hade någon koppling till ordet, menar Daniel Wojahn.

– Folk som förändrar sitt eget språk, transpersoner och intergenderpersoner till exempel, de är de sanna experterna egentligen, säger han.

Mer positiva hen-diskussioner har ju också förts, och Wojahn har även tagit del av sådana i olika bloggar och i andra forum. Han har även gjort en kartläggning av människors motiveringar kring varför de använder ordet hen, vilket rymmer allt från språkekonomiska anledningar som att tre bokstäver tar mindre plats än hon eller han, hon/han, till en vilja att avskaffa kön som kategorisering. Avhandlingen handlar inte enbart om ordet hen, utan även om andra medvetna språkförändringar. Mer om detta får vi läsa i Daniel Wojahns avhandling som beräknas komma om drygt ett år.