I lördags deltog Allmänna Idrottsklubben, AIK, i Prideparaden för att visa att vi tar ställning för mänskliga rättigheter, mot homofobi och transfobi, och att vi menar allvar med att Allmänna Idrottsklubben ska vara en klubb för alla.

Representanter som fotbollens och hockeyns VD, Black Armys ordförande, tränare, spelare och kanslipersonal deltog. Ca 600 000 åskådare stod i publiken. Vissa surnade till när vi gick förbi, speciellt när vi gick förbi Gröna Jägaren men det var väl helt i sin ordning, med tanke på att vi befann oss i det traditionellt grönvita Bajennästet på söder…

Andra såg väldigt glada ut när de såg sitt favoritlag representerat i paraden. Vi var den enda fotbollsklubben som gick och, tillsammans med Friskis och Svettis och Stockholm Snipers, de enda idrottsföreningarna.

”Kontraproduktivt”

Initiativet till AIK:s deltagande kom från supporterhåll. Reaktionerna på detta har varit varierande med en del höjda ögonbryn. Egentligen är det inte alls konstigt – passionen för fotbollen är också en passion för människorna som älskar klubben och för att alla som gör det ska få vara en del i gemenskapen.

Ju fler supportrarna är desto starkare blir AIK! Att göra skillnad på folk och folk skulle ur det perspektivet vara kontraproduktivt.

För fem år sedan när AIK gick med i Prideparaden första gången, då tillsammans med Hammarby och Djurgården, fick initiativtagarna mycket kritik från de egna leden. Att ta ställning mot homofobi var ingenting AIK skulle syssla med, tyckte kritikerna.

Det är ju fotboll vi håller på med. Sedan dess har mycket hänt och årets deltagande i Prideparaden var inte lika kontroversiellt, även om en del kritiska röster hörts även i år.

Anton Hysén kom 2010 ut som den första manliga homosexuella fotbollsspelaren och diskussionen om allas lika villkor har tagit fart. Runt om i världen har fotbollssupportrar de senaste åren tagit ställning mot homofobi och sexism, som ju ofta hör ihop, bland annat i Werder Bremen, St Pauli och i Portland, genom tifon och manifestationer.

Liverpool gör ett försök att rensa upp bland homofoba och sexistiska inslag på läktaren genom en guide för språkbruk. I Sverige jobbar klubbarna med värdegrundsprojekt som Djurgårdsandan och AIK-stilen, och medverkar i Stå upp för fotbollens projekt med att anställa SLO:er (Supporter Liasion Officers som ungefär betyder supportsamverkare) och som jobbar för en positiv läktarkultur.

”Rädsla”

AIK har också startat ett eget projekt, ”Fotboll för alla”, för att ta fram ett utbildningsmaterial för fotbollstränare som vill vara med och skapa en inkluderande fotboll.I Riksidrottsförbundets rapport ”Hbtq och idrott”, från i år, blir det tydligt hur viktigt det är att idrotts- och fotbollsklubbar blir ännu bättre på att jobba aktivt med de här frågorna.

Idrottsaktiva HBTQ-personer vittnar i rapporten om rädsla för att visa vem de är, bland annat på grund av tränares och lagkamraters omedvetenhet om hur normer begränsar och osynliggör och påverkar varje persons möjlighet att utvecklas på och utanför fotbollsplanen/idrottsarenan.

Om vi lyckas komma till rätta med den här omedvetenheten kommer fler talanger, tränare, spelare och supporters kunna känna sig välkomna och trivas och det kommer att påverka klubbarna och fotbollen positivt, kvalitetsmässigt och varumärkesmässigt.

Vi hoppas därför på att fler spelare och supporters får möjlighet att se just sitt favoritlag i Prideparaden nästa år och att fler initiativ tas för att skapa en inkluderande idrott. Det tar emot att tipsa våra konkurrenter om detta men det bjuder vi på, allt för den goda sakens skull