”Ibland måste man göra saker som man egentligen inte vågar. Annars är man ingen människa, utan bara en liten lort”. Astrid Lindgren. Vilka hot hade hon behövt utstå i dag? Kvinnor som talar om jämställdhet och invandring drabbas värst av näthatet. När jag var barn läste mamma Bröderna Lejonhjärta och Pippi Långstrump för mig och mina syskon. Minns ni lättnaden när farbror Mattias tog Skorpan under sina vingar? Kanske krävs ett förtydligande.

På grund av krig och förtryck flyr Skorpan Körsbärsdalen för att komma till brodern Jonathan. Han blir snart tillfångatagen av soldater och när de tågar in i Törnrosdalen, ser Skorpan en okänd farbror. Han vrider sig ur soldaternas grepp och rusar fram till mannen. ”Säg att du är min farfar!”, bönfaller han Mattias, som ger pojken sitt beskydd. Skorpan behöver inte asyl. Han får stanna och återförenas med sin bror, tack vare Mattias solidaritet och empati. Mamma läste också om Pippi Långstrump – världens starkaste tjej. Hon ett kraftfullt alternativ till den stereotypa Annika, vilket vidgar bilden av flickan som en vän och passiv varelse.

På Astrid Lindgrens storhetstid fanns inga mailboxar att fylla med hat och hot. Ändå undrar jag om hon hade behövt utstå samma avsky som offentlighetens kvinnor möter idag. Jag läser om bröderna Lejonhjärta och uppmanas att stå upp mot förtryck och för utsatta medmänniskor. Samma budskap återfinns hos många av de kvinnor som uttalade sig om näthat och hot i Uppdrag Granskning. Men det finns en markant skillnad mellan Lindgrens strategi och deras. Medan de politiska kvinnorna har antagit en position som sedan antikens tid nekats dem, berättade Lindgren anspråkslösa sagor. De hatade kvinnorna har äntrat en arena som varit förbehållen mannen. Den politiska/offentliga arenan. Kanske är det därför de föraktas så. För kvinnor som velat tala, har det gällt att klädsamt anpassa retoriken till (bland annat) sagoberättande.

Då den offentliga kvinnan i alla tider, enligt såväl religiösa uttolkare som av ”forskare” varit synonym med prostituerad, har det varit viktigt för kvinnor att fundera både en och två gånger på hur de framfört sitt budskap. Skällsord som ”hora” är ingenting annat än en reproduktion av en koppling som funnits mellan offentlig kvinnlig röst och offentlig kvinnlig kropp, i tusentals år.

Alliansen vill justera lagarna, så att de som näthatar och hotar ställs inför rätta. De lagar som gäller i samhället i övrigt, skall även gälla på internet. Men de skjuter bredvid mål. Varför behöver vi lagstifta om att män skall sluta hota och hata ihjäl kvinnliga röster i det offentliga rummet? Vad ligger till grund för denna frustration? Varför känner unga tjejer att det är ”säkrast ligga lågt”? Kom igen nu, det här är ett bevis på att feminismen ännu behövs i allra högsta grad – även om Sverige har kommit längre än många andra länder i jämställdhetsfrågan.

Såväl vår statsminister som Beatrice Ask sägs ha tagit väldigt illa vid sig efter att näthatet mot kvinnor uppdagats. Förslaget de lagt, handlar om att justera lagarna. De som näthatar och hotar skall ställas inför rätta. Men de skjuter bredvid mål. Varför behöver vi lagstifta om att män skall sluta hota ihjäl kvinnliga röster i det offentliga rummet? Vad ligger till grund för denna frustration? Varför känner unga tjejer att det är ”säkrast ligga lågt”? Man behöver inte vara Sherlock Holmes för att lista ut att det här är ett bevis på att den feministiska rörelsen är allt annat än överdriven – även om Sverige har kommit längre än många andra länder i jämställdhetsfrågan.

En högstadieelev från Mörbyskolan i Stockholm, gissade att näthatat som drabbar kvinnor och inte män, grundar sig i att män överordnas kvinnor i allmänhet. ”Tjejer måste liksom sparka uppåt om de ska ge sig på killar”, sa han insiktsfullt. Detta barn som vågar säga det alla borde se, men ingen (med undantag för Feministiskt Initiativ) vill ta i, påminner om en annan saga. Kejsaren är naken! Näthatet mot den offentliga kvinnan är ett koncentrerat bevis på att de sociala strukturer som ständigt bakbundit och tvingat henne till underdånig tystnad, ännu är livs levande.

Alliansens arbete med lagstiftning, är nog gott på ett ytligt plan. Men ett grundläggande sökande av svar på frågan Varför, är att föredra. För detta behövs verktyg och kunskap. Vi behöver diskussioner, seminarium och litteratur. Vi behöver utbildning i genusvetenskap. Helst redan på grundskolenivå. Alliansen är emellertid av motsatt mening. En anmärkningsvärd aspekt är fördelningen av resurser inom universitetsvärlden. Medan civilingenjörerna får mer sedan alliansen kom till makten, får humanisterna allt mindre. Detta resulterar i att ämnen som genusvetenskap får stå tillbaka. Man stänger systematiskt dörren för ögonöppnande ämnen och fråntar studiemotiverade individer viktiga verktyg att ifrågasätta könsroller med. Problem kan inte lösas genom att sopa det under mattan med hjälp av lagar. Vi ska inte hota folk till att sluta hota, utan få dem att sluta hata.

När borgerliga medier kritiserar den rödgröna politiken, hissas ofta en implicit varnande flagga för en påstådd kommunistisk agenda. Samtidigt stryper alliansen bidragen till de ämnen som handlar om kritiskt tänkande och historiskt ifrågasättande av maktstrukturer. Nu lever vi alltså i ett ”fritt samhälle”, där staten inte tvingar medborgarna att tänka genuskritiskt, utan tillåter oss fortsätta tänka patriarkalt – vilket fått konsekvensen att kvinnor, homosexuella och invandringsliberala krafter censurerar sig själva och ligger lågt ”för säkerhets skull”. Man måste fråga sig: Vem går fri i ett sådant klimat? Vem tillåts egentligen tala?

Min inbyggda förkärlek till kontroversiella ämnen, har fått folk att välvilligt varna mig: ”Vågar du så är det bra, men jag förstår om du vill skriva utan att underteckna med namn.” Jag har avböjt detta. Annars är jag ingen människa längre, utan har tvingats att bli en liten lort.