Neelma Naheed Durrani är en flitig författare, krönikör och poet i Pakistan. Hon har fått Fatima Jinnah Gold Medal-priset för sina litterära verk. Durrani var verksam som polis i den pakistanska säkerhetstjänsten i Lahore och redaktör för en nyhetstidning för säkerhetstjänsten inom polisen. Nu är Durrani och hennes son Mohsan asylsökande i Sverige. Det handlar om en på alla möjliga sätt mycket privilegierad familj, med anknytning till makteliten, som kommit i konflikt med de mäktiga talibanerna i Pakistan och som nu flyr för sina liv.

Durrani och hennes 26-åriga son Mohsan flydde till Sverige i november 2011 och sökte asyl. Nu har Migrationsverket fattat beslut om att utvisa sonen. Modern är gömd någonstans i Sverige.

I en telefonintervju från flyktingförvaret i Flen säger Mohsan att han ska deporteras till Pakistan på torsdag men han är nöjd över att modern lyckades gömma sig medan han greps av polisen. Annika Barnard, ombud i Asylgruppen har dock överklagat utvisningen av sonen och hoppas att Mohsan stannar kvar i Sverige.

- Även om vi har två skilda skäl till asyl, är mitt liv väldigt påverkat av det min mor har gjort och skrivit om. Hon har uttalat sig mot talibanerna som allt mer kontrollerar vår region.

Durranis senaste bok om kvinnors rättigheter är enligt sonen bannlyst och hon anklagas för blasfemi, ett ”brott” vars straff är döden i Pakistan.

– Min mor försvarade och kämpade för kvinnors lika rättigheter och skrev kritiskt om extremisternas syn på islam, någonting som vände dem mot oss, hävdar Mohsan.

Familjen är ursprungligen shiamuslimer och därför ännu utsatta och sårbara för hot och hämnd från talibaner. Under de senaste månaderna har en rad brutala attacker utförts mot shiiterna, som är i minoritet i Pakistan.

Mohsan själv säger sig vara känd fotomodell, teve-reporter och skådespelare. Dessutom har han varit aktiv i kampen mot talibanerna och deras maktövertagande genom att delta i demonstrationer och initiera aktioner, berättar han.

– Jag blev attackerad av fyra maskerade män på motorcyklar. De försökte döda mig och sköt mot mig. Jag var paralyserad en lång tid efter händelsen. Mor var dödshotad och jag låg i sängen. Innan vi lyckades fly, gömde vi oss i Pakistan i mer är fem månader men till slut vågade folk inte ge oss skydd längre. De som hjälpte oss råkade illa ut. Nu är vårt hus i Lahore i ruiner. De förstörde vår bostad.

Mohsan betonar att han och hans mor har haft alla dokument för att bevisa sin historia, det finns id-handlingar och även intyg från polisen som visar att de inte kan skydda mor och son mot anklagelser om hädelse och attacker från extremisterna. Trots det avslår Migrationsverket deras ansökan om asyl i Sverige.

Migrationsverket anser att det är polisen i Pakistan som ska ge familjen skydd. Detta samtidigt som myndigheten delvis medger att den pakistanska poliskåren är maktlös inför extremisterna eller samarbetar med dem. Mohsan säger att Migrationsverket bland annat kräver att han ska kunna identifiera förövarna som skött honom och som hotar honom och modern.

– Hur kunde jag ha begärt id-handlingar från dem som jagar mig för att döda, säger Mohsan och skrattar bittert.