Sedan 2008 har författaren Anette Skåhlberg och illustratören Katarina Dahlquist drivit bokförlaget Sagolikt. Tillsammans skriver och publicerar de barnböcker med målet att, som de själva skriver, våga bryta normerna, befria sagorna och väcka läslusten.

Giraffserien handlar om krokodilbarnet Junior och hennes pappor, girafferna Jösta och Johan. Böckerna, som är riktade till barn mellan två och sex år, är fyllda av fantastiska bilder och mycket färg. De visar på ett enkelt och okomplicerat sätt att familjer kan se ut på många sätt.

I Jösta och Johan får vi följa giraffparet i jakten på ett barn. Efter långt letande hittar de ett övergivet ägg att ta hand om. Ägget kläcks och ut kommer Junior. ”Dina fjäll, dina tänder, dina ögon så fina, // Junior lilla, det är vi som är papporna dina.” Slutet av boken är en höjdpunkt som gör en blödig människa som mig tårögd.

Att börja dagis

Junior börjar förskolan handlar om hur det är att börja dagis för en krokodil. Så många nya ansikten och så många frågor från de andra barnen. I den tredje boken, Junior vill ha syskon!, är Junior sjuk och gulprickig och önskar sig inget hellre än att få fortsätta vara sjuk så att prickarna stannar kvar och hon blir en giraff som sina pappor. Det är oklart hur Jösta och Johan här kommer fram till det här, men de tror att Junior behöver ett syskon – något som är likadan som henne själv. Efter många om och men hittar familjen ett ägg, men där i finns något annat än en krokodil.

Anette Skåhlberg och Katarina Dahlquist är inte rädda för mycket text, vilket märks i Giraffserien. På Sagolikt förlags hemsida förklarar skaparna att de inte vill förkorta sagor som behöver plats, i tron om att barn inte skulle orka lyssna. Skåhlberg och Dahlquist vill befria sagorna och det visar sig att de har rätt i att barn visst lyssnar på all text, i alla fall när jag läser för fyraåringen Minna.

Inkonsekvent rimmande

Böckernas stora svaghet är det inkonsekventa rimmandet. Från att ha parat ihop där med här och högen med döden rimmas det inte alls i de direkt efterföljande fyra raderna: ”Ge mig det! Det är mitt syskon! // Junior är arg och skäller. // Göken lägger försiktigt ägget // på Juniors rygg mellan fjällen.” Kasten mellan de olika skrivsätten är genomgående i alla tre böcker och förvirrar och irriterar mig. Men böckerna är till för barn, och Minna tycks inte bry sig om denna språkliga detalj.

Under Stockholm Pride 2013 släpptes den fjärde boken i serien – Juli slår knut.