När ministerrådet i Europarådet för de mänskliga rättigheterna senast träffades i Strasbourg stod genus och medier på agendan. Nu har rekommendationer antagits som rådet hoppas ska få bred spridning, framför allt bland redaktioner.

I dokumentet slår Europarådet fast att medier antingen kan förhindra eller påskynda strukturella förändringar för jämlikhet mellan könen. Bristande jämställdhet i samhället återskapas inom media genom kvinnors underrepresentation bland ägarna, på redaktioner och i ledande befattningar, konstaterar rådet och fortsätter:

Ännu mer påtaglig är kvinnors låga synlighet, både vad gäller kvalitet och kvantitet, i mediernas innehåll, den sällsynta förekomsten av kvinnor som experter och den relativa frånvaron av kvinnors perspektiv och åsikter i media. Mediers bevakning av politiska evenemang och valrörelser är särskilt talande i det här avseendet, liksom fortlevnaden av sexistiska stereotyper och bristen på motbilder. Dessutom stöter kvinnor, som är professionella inom media, ofta på ojämlika löner, ”glastaket”, och osäkra arbetsvillkor.

Förutom rekommendationerna till medlemsländerna utmanar Europarådet redaktioner och journalister med rapporten Women and Journalists First där goda exempel och verktyg som expertdatabaser lyfts fram som inspiration i arbetet mot stereotypa könsskildringar.

I slutet av juni antog EU:s ministerråd för första gången gemensamma indikatorer för jämställdhetsutvecklingen inom media.

Beslutet innebär att jämförbar statistik som visar hur medlemsländerna lever upp till åtagandena i Pekingplattformen vad gäller media kommer att samlas in och göras tillgänglig. Även här finns rekommendationer om hur medlemsländerna kan agera för att öka delaktigheten och inflytandet för kvinnor samt motverka stereotypa könsskildringar. Indikatorerna har tagits fram av EU:s jämställdhetsinstitut, Eige, i samband med arbetet med en rapport om jämställdhetsläget i medieorganisationerna.

På global nivå pågår just nu dessutom ett upprop till en global allians för genus och media. Bakom initiativet ligger FN:s utbildningsorgan Unesco, med partnerorganisationer. En konferens för erfarenhetsutbyte och etablerandet av den globala alliansen, vars gemensamma paroll ska vara ”We stand for change”, kommer att hållas den 2-4 december i Bangkok, Thailand. I december förra året publicerade Unesco en uppsättning indikatorer, Gender-Sensitive Indicators for Media, som har tagits fram i samarbete med den internationella fackliga journalistfederationen (IFJ) och andra aktörer på området. Och i mars lanserades en handledning för redaktioner – Getting the Balance Right.

Det finns alltså gott om underlag att utgå ifrån i regeringarnas arbete med att uppfylla de åtaganden som har gjorts, men också förväntningar om ökade insatser från både regeringars och mediers sida.

Att medier har stora möjligheter att främja och säkra kvinnors grundläggande fri- och rättigheter erkändes av undertecknarna av FN:s kvinnokonvention i samband med den fjärde kvinnokonferensen i Peking 1995. FN:s kvinnokommission följer upp medlemsländernas arbete med åtagandena som gjordes där. Regeringarna, som är ansvariga för implementeringen, har ofta fått kritik för att så lite görs för att eliminera könsdiskrimineringen i media. Det gäller även Sverige. Kvinnors andel i de svenska mediernas nyheter har legat stilla kring 30 procent sedan 2000, enligt den globala nyhetsstudien Global Media Monitoring Project som genomförs vart femte år sedan 1995. (2000 var första året Sverige deltog.)

Demokratiskt underskott

Eiges siffror visar att kvinnor fortfarande är rejält underrepresenterade på beslutsfattande nivå i medieorganisationer. Det gäller över hela EU. I de 27 medlemsländernas public service-medier finns kvinnor på i 22 procent av de strategiska beslutspositionerna i genomsnitt och privata medieorganisationer kommer bara upp i 12 procent. I mediorganisationernas styrelser är andelen kvinnor 25 procent.

Men den förändring som nu står högt på dagordningen inom EU och FN handlar inte bara om representation utan även om hur människor framställs i medierna med utgångspunkt från kön.
I diskussionerna på internationell nivå tycks det finnas ett missnöje med passiviteten i de här frågorna bland medlemsländerna. Feministiskt perspektiv frågade medieforskaren Maria Edström om hon tror att fler regeringar kommer att agera för att påverka utvecklingen nu och i så fall hur?

– Man kan ju hoppas att fler regeringar förstår allvaret i det demokratiska underskott som uppstår i samhället när kvinnor och män behandlas så olika i medierna och i medieorganisationer. Problemet är ju att stater kunde ha börjat agera redan 1995. Frågan är om de kommer att göra det nu. Men skrivningarna är tydligare och det finns tack vare Eige statistik att utgå ifrån, säger hon.

Vad kan Europarådets rekommendationer och EU:s antagande av Eiges förslag till indikatorer innebära för Sveriges del och för svenska medier?

– Det viktiga nu är att både EU och Europarådet lyfter frågan om mediernas ansvar och betydelse för jämställdheten. Det har tidigare funnits en avvaktande inställning att agera eftersom mediebranschen ofta har tolkat det som att yttrandefriheten därmed skulle begränsas. I själva verket handlar det om att utvidga och fördjupa yttrandefriheten.
I och med att EU antagit indikatorer för jämställdhet inom mediebranschen, som är mätbara och jämförbara, finns det också möjlighet att diskutera varför vissa länder ligger så långt efter och vad man kan göra för att förbättra läget. Förhoppningsvis följer fler länder efter.

– Europarådets beslut är viktigt för att det handlar både om medieorganisationer och innehåll. Och det är viktigt även att Unesco agerar. För Sveriges del kan man önska och hoppas att både mediebranschen, politiker, tjänstemän och allmänhet tar dessa dokument på allvar och börjar agera utifrån dem. Även om det finns många medieföretag i Sverige som arbetar medvetet med jämställdhet finns det mycket kvar att göra.

Feministiskt Perspektiv har också sökt jämställdhetsminister Maria Arnholm för en kommentar och fått löfte om svar under morgondagen.